Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för
svaret och understryka att jag varken ifrågasätter
regeringens uppslutning bakom demokrati och
mänskliga rättigheter eller Sveriges engagemang i
Euroislamkonferensen. Jag tycker att det är ett viktigt
initiativ. Vad jag är ute efter är att man nog måste
lägga sig väldigt väl vinn om att det man gör i olika
kapaciteter och i olika sammanhang hänger ihop och
uppfattas som delar av en helhet.
Det långa resonemang som utrikesministern har
fört går väldigt mycket runt det som är orsaken till att
jag framställt den här interpellationen. Här finns
egentligen en för exakt min fråga intressant mening,
nämligen att UD inte medverkade vid utseendet. Det
borde man kanske ha gjort eller förberett en ordning
där man hade kunna göra det.
Euroislamkonferensen syftade till att utbyta tankar
och idéer, skapa förståelse osv. Det är naturligtvis, om
man har en sådan här verksamhet, rimligt att Sverige
känner ett ansvar för att i vid mening svenska allmänt
omfattade värderingar om demokrati och mänskliga
rättigheter markeras på tydligast möjliga sätt. Det är
inte minst relevant när det råkar vara så att det hand-
lar om utbyte med personer från länder som för närva-
rande i allmänhet är diktaturer.
Mötet i Jordanien var en uppföljare till ett tidigare
möte i Stockholm. Arbetet med projektet leddes av en
svensk ambassadör. Sverige har bidragit till finansie-
ringen. Konferensen skulle leda fram till rekommen-
dationer till berörda regeringar, och gjorde det också
på ett antal punkter. Jag tror att det är ganska själv-
klart att man i andra länder som medverkar utgår från
att deltagare från exempelvis Sverige i någon mening
representerar sitt samhälle, inte nödvändigtvis rege-
ringen men åtminstone någon form av konsensus om
vissa grundläggande värderingar. Så har också Riks-
dagens utredningstjänst som fått frågan hur detta
egentligen hängde ihop uppfattat det. Den kan givet-
vis ha missförstått något, för det är väldigt lätt att
missförstå saker och ting med den ordning som har
varit. Man kunde i förväg har fastlagt några principer
och sett till att man fick en möjlighet att yttra sig när
förslaget till sammansättning av den svenska delega-
tionen blev känd. Man kunde ha tagit ett större ansvar
för sitt eget projekt. Jag vill understryka att skadan är
verklig.
Sedan sammansättningen av den svenska delega-
tionen blev allmänt bekant - något försenat, skall
medges, men det blir ibland fördröjning - har både
jag och andra mött reaktioner just vad gäller Jan
Myrdals medverkan bl.a. från muslimer i Sverige. Jan
Myrdals välkända syn på den iranska regimen och
dess dödsdom mot Salman Rushdie och en hel del
annat i samma stil väckte när den blev känd - det är
ett antal år sedan och långt innan konferensen förbe-
reddes - mycket starka reaktioner i Sverige. De stora
tidningarnas kultursidor var fyllda under några veckor
av inlägg från inte minst muslimska intellektuella som
tog oerhört illa vid sig över den syn på mänskliga
rättigheter och regimen i Iran i synnerhet som Jan
Myrdal då uttryckte och som det naturligtvis är hans
fulla rätt att uttrycka.
Jag skulle vilja ha ett besked av utrikesministern,
att man i fortsättningen ägnar större omsorg åt åtmins-
tone förberedelserna av eventuella nya konferenser av
det här slaget. Den skada som jag beskrev är faktiskt
verklig.