Herr talman! Det sista gläder mig mycket, men jag
vidhåller att det finns ett historiskt problem när det
gäller hur vi för utrikespolitik i Sverige. Vi har ganska
länge varit fångade i någon form av kulturrelativism.
Vissa typer av mycket grundläggande ståndpunkter
har på något sätt tvättats ur ju längre bort från vår
egen del i världen som vi har kommit. Detta går det
att hitta andra exempel på än just den här delen av
världen.
Sedan kan väl utrikesministern inte riktigt mena
att jag gör en alldeles orimlig jämförelse. Det gäller
två olika typer av diktatursystem och existerande
personer som har försvarat den ena respektive den
andra typen. Är det då trots allt naturligare att en
sådan person som Jan Myrdal med hans välkända
åsikter - som ingen bestrider att han har rätt att ha -
ingår i en svensk delegation än en person som försva-
rar en annan sorts diktatur som ser något annorlunda
ut men som står precis lika långt ifrån grundläggande
svenska värderingar? Det är naturligtvis en hypotetisk
fråga eftersom det inte har hänt, och jag hoppas att det
aldrig kommer att hända. Men det vore bra om det
som nu faktiskt har hänt inte händer i fortsättningen.
Och jag hoppas att åtministone den här interpella-
tionsdebatten bidrar till att man inom UD ser till att
finna någon form så att det inte heller händer fram-
över.