Fru talman! Sonja Fransson och jag är helt över-
ens om att det måste få ta olika lång tid för elever,
eftersom de har olika förutsättningar. Det ligger också
i ett av direktiven till Gymnasiekommittén att se över
detta.
Min vision av framtidens skola är allmän förskola
från fyra år. Då kanske flera går ut skolan när de är
19-20 år. Andra kanske är färdiga när de är 23-24 år
med själva ungdomsutbildningen. Och när man ska
förlänga och lägga till kommer att bero på respektive
elev. Men jag tror att vi måste se detta perspektiv,
eftersom vi har den kunskapen i dag.
De medel som i dag ändå finns till förfogande på
regional nivå ser jag som en möjlighet för de elever
som kanske inte vill åka till dessa fyra orter. De har
möjligheter även på andra ställen i landet om några
kommuner vill samverka.
Det som är en positiv utveckling på gymnasiesi-
dan är ju att det bildas fler och fler kommunala gym-
nasieförbund. Man har alltså en samverkan mellan
kommuner. Det ger en ypperlig möjlighet att inom ett
sådant kommunalt gymnasieförbund se till att man får
del av dessa statliga medel, och det är rikligt med
medel, och kanske bildar en grupp, t.ex. med rörelse-
hindrade elever, som får en utbildning som ligger
inom det individuella programmet närmare hemmet
men ändå i samverkan med flera kommuner där man
tar hänsyn t.ex. till habilitering och sådant som vi vet
brister om dessa elever går kvar i den kommunala
skolan. Jag tycker att det är viktigt att man ser till att
dessa medel verkligen används och inte går in i någon
annan verksamhet nu när man har utvecklat kommu-
nala gymnasieförbund.