Fru talman! Sonja Fransson har frågat om jag är
beredd att ta ett initiativ till att nuvarande regler för-
ändras så att det individuella programmet i fortsätt-
ningen kan ges på lika villkor till alla elever, om jag
avser att följa vad som händer med de elever som nu
på grund av ändrade regler inte kommer in på riks-
gymnasiet samt om jag avser att tillskapa extra resur-
ser för utbildning på hemorten för de elever som nu
inte kommer in på riksgymnasiet.
Det är min och regeringens bestämda uppfattning
att alla barn och ungdomar har rätt till likvärdiga
villkor för en utbildning av god kvalitet. En hörnsten i
svensk handikappolitik är att barn med funktionshin-
der ska så långt möjligt erbjudas en anpassad utbild-
ning i sin hemkommun och på så sätt, i likhet med
andra barn och ungdomar, ha rätt att kunna bo hemma
med sina föräldrar.
Det är på den lokala nivån som man bäst känner
de lokala förhållandena, såväl för den enskilde eleven
som vilka utbildningsalternativ som finns på eller
nära hemorten. De allra flesta eleverna får också sin
utbildning på eller nära hemorten. De undantag som
görs från den grundläggande ansvarsfördelningen
mellan stat och kommun ska vara tydliga och väl
motiverade. Det specialpedagogiska stödet för elever
med ovanliga eller komplexa funktionshinder är ett
exempel på ett område där staten och kommunerna
har ett delat ansvar. Det är min och regeringens upp-
fattning att det inte är rimligt att kommunerna ska
klara av att bygga upp den kunskap som krävs för att
tillgodose så speciella behov utan stöd från staten.
Det statliga specialpedagogiska stöd som i dag er-
bjuds kommunerna genom Statens institut för handi-
kappfrågor i skolan förändras fr.o.m. den l juli i år till
en organisation som bl.a. ska stödja och föra en dia-
log med kommunerna.
Svårt rörelsehindrade elever har rätt till Rh-
anpassad utbildning om de till följd av sitt samlade
handikapp inte kan följa en reguljär studiegång på ett
nationellt eller specialutformat program och för att
kunna genomföra gymnasiala studier behöver tillgång
till gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning och
har behov av habilitering. Vissa elever kan därtill ha
behov av boende och omvårdnad i boendet. Rh-
anpassad utbildning finansieras genom interkommu-
nal ersättning och särskilt statsbidrag.
Bevis över avslutad utbildning i gymnasieskolan
ska ha samma värde vid inträde i arbetslivet eller vid
ansökan till högskolan oavsett om det gäller studier
på ett nationellt program eller specialutformat pro-
gram vid ett Rh-gymnasium eller inte. Det betyder
också att samma krav gäller för att kunna söka till
sådana program i gymnasieskolan. Fr.o.m. läsåret
2001/02 gäller reglerna för behörighet att söka till
nationellt eller specialutformat program i gymnasie-
skolan också vid Rh-anpassad utbildning. Bakgrun-
den till denna skärpning är att ange de grundläggande
förutsättningar som behövs för att kunna genomföra
en ny gymnasieutbildning.
Jag är medveten om att vissa elever med svåra rö-
relsehinder på grund av ytterligare funktionshinder
kan ha problem att klara de antagningskrav som gäl-
ler för de nationella respektive specialutformade
programmen. Därför har regeringen gjort det möjligt
för antagningsnämnden att ge dispens för sökande
som saknar betyg i de behörighetsgivande ämnena
om eleven bedöms i huvudsak kunna tillgodogöra sig
utbildningen.
Vid intagningen till läsåret 2001/02 är det 26 ele-
ver som ej antagits, vilket är en högre andel än tidiga-
re. Orsakerna bakom detta kan ha att göra med dels
vilka elever som sökt, dvs. hur många som sökt men
ej alls tillhör målgruppen, dels hur möjligheten att ge
dispens tolkats av antagningsnämnden. Drygt hälften
har överklagat Rh-nämndens beslut.
Jag anser att det är för tidigt att dra några slutsat-
ser om hur antagningen slutligen kommer att falla ut.
Det är svårt att för ett så litet antal sökande jämföra
andelen antagna mellan olika år eftersom profilen på
dem som söker kan variera från år till år. Det har
alltid funnits elever som inte antagits till utbildning-
en. Jag anser det viktigt att den särskilda plusresurs
som den Rh-anpassade utbildningen är riktas till
elever som har stora behov och som samtidigt har
förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Det
var ledstjärnan för förslagen i propositionen
1998/99:105 och blev också riksdagens beslut. I stäl-
let för att föreslå införande av möjlighet att anordna
individuellt program (IV) valde vi att införa dis-
pensmöjlighet från de reguljära behörighetskraven
och använda möjligheten att - även på individnivå -
specialinrikta de nationella programmen.
Gymnasiekommittén har i uppgift att se över stu-
dievägsutbudet i gymnasieskolan. Detta berör även
IV. Med tanke på att kommittén ska lämna sina för-
slag nästa vår anser jag det inte nu vara läge att på
nytt ta upp frågan om IV inom ramen för Rh-
anpassad utbildning. Däremot avser jag att föreslå att
Skolverket får i uppdrag att analysera hur dis-
pensmöjligheten har tillämpats och snarast möjligt ge
underlag som gör det möjligt att överväga om dessa
bestämmelser bör ändras till nästa läsår.
En elev med funktionshinder som inte uppfyller
kraven för studier på ett nationellt eller specialutfor-
mat program kan på samma sätt som andra ungdomar
tas in på ett individuellt program (IV) vid hemkom-
munens eller någon av samverkansområdets gymna-
sieskola. Syftet med det individuella programmet är
att möta speciella behov hos eleven och att förbereda
för övergång till nationellt eller specialutformat pro-
gram.
I de fall det saknas förutsättningar i en kommun
att anordna utbildning på grundskolenivå för denna
kategori elever organiseras det i många fall genom
samordnade regionala insatser. Statsbidrag kan ges
till en kommun för insatser av regional art som en
kommun vidtar för elever med funktionshinder eller
med andra särskilda behov i grundskolan och gymna-
sieskolan.