Fru talman! Jag får också fortsätta på mitt första
inlägg.
Vi var inne på medelstilldelningen. Nu är det
Statens institut för handikappfrågor i skolan som
fördelar dessa medel efter ansökan. På detta sätt kan
staten bidra till utbildningen även för den grupp ele-
ver med funktionshinder som får sin gymnasiala
utbildning inom ramen för det individuella program-
met. Enligt vad jag erfarit har dock dessa medel hit-
tills endast använts för regionala insatser på grund-
skolenivå.
Jag menar också att det är viktigt att de elever
som inte har antagits till Rh-anpassad utbildning blir
kända för Specialpedagogiska institutet, så att skol-
huvudmännen kan få det stöd de behöver. Jag avser
att ta initiativ till att institutet uppmärksammar denna
elevgrupps behov.
Slutligen vill jag nämna att Skolverket redan har i
uppdrag att under tre år fr.o.m. läsåret 2000/2001
följa utvecklingen, analysera och överväga om den
Rh-anpassade gymnasieutbildningen är det bästa
alternativet för de elever som i mycket liten utsträck-
ning följer kurser på gymnasienivå.
Jag vill understryka att det inte var meningen att
på något sätt utesluta någon grupp i det beslut som
har fattats av riksdagen. Därför är det väldigt angelä-
get för mig att genast få en uppföljning av varför
dessa elever inte har kommit in.
Vi hade många och långa samtal och diskussioner
om hur vi skulle formulera antagningen till Rh-
gymnasierna. Jag diskuterade detta med grupper av
rörelsehindrade. Det fanns två olika perspektiv. Det
ena som fördes fram var att det var viktigt att ställa
samma krav här och säga att även elever som går på
Rh-gymnasium ska vara godkända i svenska, matte
och engelska. Därmed skulle de ges ett likaberätti-
gande. Om vi tittar på de elever som går på de här
gymnasierna tillhör kanske hälften den gruppen och
klarar sig på precis samma villkor som alla andra.
Andra elever behöver en helt individualiserad stu-
diegång. Därför ville vi i propositionen öppna för
möjligheten till dispens, dvs. att man ibland inte be-
höver vara godkänd i vare sig svenska, engelska eller
matte. Vi förmodade att vi därmed hade gett en möj-
lighet för båda dessa grupper av elever - både de som
hade klarat de krav som gäller för alla gymnasier och
de som behöver en väldigt individualiserad studie-
gång.
Nu när detta har tillämpats för första gången och
vi har sett resultaten, kan jag konstatera att genom
den bedömning som nämnden har gjort har färre
elever blivit antagna. Eftersom syftet inte var att
minska antalet elever, måste vi givetvis följa upp
detta omedelbart.
Ett steg då är att titta på behörighetskraven. Det
kanske är så att vi måste ändra när det gäller kraven
på godkänt i svenska, matte och engelska. Eller också
måste vi ändra på formuleringen att man i princip ska
kunna tillgodogöra sig och följa undervisningen.
Jag ska be att få återkomma till frågan om att vi
inte tar upp det individuella programmet igen i nästa
replik och förklara hur vi ser på gymnasieskolan i
dess helhet.