Fru talman! Jag vill först be att få tacka skolmi-
nistern för svaret.
Det gläder mig att vi har samma grundsyn att alla
barn och ungdomar har rätt till likvärdiga villkor för
en utbildning av god kvalitet.
Jag håller också med skolministern om att alla
barn och ungdomar med funktionshinder liksom de
utan funktionshinder så långt det är möjligt ska erbju-
das en anpassad utbildning i sin hemkommun. De
flesta eleverna får också sin utbildning i hemorten,
precis som skolministern sade.
Men den grupp ungdomar som vi talar om nu är
en liten grupp svårt rörelsehindrade ungdomar, som
har mycket omfattande behov dels av anpassning av
undervisningen, dels av habilitering i anslutning till
utbildningen för att kunna tillgodogöra sig en gymna-
sieutbildning. Det är ungdomar som förutom sina
motoriska svårigheter har betydande tolknings- och
inlärningssvårigheter till följd av sin skada. Det
handlar om en liten grupp ungdomar med så specifika
behov av anpassningar att det inte är rimligt att varje
enskild kommun bygger upp en sådan kompetens.
Totalt har det handlat om ca 50 svårt rörelsehind-
rade ungdomar per årskull som vi i dag anser att
kommunerna har svårt att klara, och därför har vi
inrättat just riksgymnasium för dessa elever. Det är
grunden.
Fr.o.m. den antagning som gäller inför läsåret
2001/02 ställs ett antal av dessa ungdomar utan möj-
lighet att söka s.k. Rh-anpassad utbildning vid något
av de fyra riksgymnasierna för svårt rörelsehindrade.
Anledningen är att den Rh-anpassade utbildningen
endast omfattar nationellt och specialutformat pro-
gram i gymnasieskolan, men inte det individuella
programmet. I år har därför antagits 38 elever.
Skolministern svarar då att det ges möjlighet till
dispens, och det är riktigt - om han eller hon i huvud-
sak bedöms kunna tillgodogöra sig utbildningen. Det
är en oerhört svår bedömning att göra. Men dispensen
har använts för antagande av nio elever i år.
Därför välkomnar jag den öppning som statsrådet
ger genom att Skolverket ska få i uppdrag att analyse-
ra dispensmöjligheterna och ge underlag för en
eventuell förändring till nästa år. Jag tolkar det som
en öppning och en uppmjukning. Det kommer i så fall
att mjuka upp reglerna, men jag tror inte att det
kommer att räcka fullt ut.
Däremot förstår jag inte skolministerns argument
då det gäller det individuella programmet. Skolmi-
nistern säger i sitt svar att syftet med det individuella
programmet är att möta speciella behov hos eleven
och att förbereda för en övergång till nationellt eller
specialutformat program. Det är alldeles riktigt. Det
anser jag också. Men hur menar statsrådet att det ska
gå till? Det är i år ca 14 elever som inte kommer in på
grund av skärpta regler för antagande till nationellt
program vid riksgymnasium men som annars bedöms
vara i behov av att gå på riksgymnasium på grund av
sina stora funktionshinder. Hur ska de, på ett indivi-
duellt program i sin hemkommun, få tillgång till den
kunskap de behöver kopplat till behovet av habilite-
ring, så att de senare kan klara ett nationellt program?
Det är detta det hela handlar om.
Vad menar statsrådet med en utbildning på likvär-
diga villkor?
Jag menar att det inte blir under likvärdiga former
och utifrån elevens behov. Dessa elever är i ännu
större behov av att få gå det individuella programmet
på riksgymnasium för att över huvud taget någonsin
kunna klara ett nationellt eller specialutformat pro-
gram i framtiden. Varför diskrimineras dessa elever?
Jag fortsätter i mitt nästa inlägg.