Herr talman! Alice Åström har ställt fyra frågor till biståndsministern om Sveriges bistånd till den paramilitära demobiliseringen i Colombia. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Den första frågan gäller vilka krav som Sverige ställt på Organisationen för Amerikas stater, OAS, när det gäller avväpningen av den colombianska paramilitären.
Sveriges regering har sedan augusti 2004 stött den OAS-mission som syftar till att verifiera avväpningsprocessen i Colombia. Vi har ett långsiktigt engagemang som är inriktat på en fredlig utveckling med respekt för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt och på att lindra konfliktens verkningar.
En internationell närvaro i de områden som demobiliserats är enligt min mening av yttersta vikt. Det krävs en oberoende internationell verifiering på plats, dels som en preventiv säkerhet för människorna som bor i dessa områden, dels även med tanke på kommande val, i synnerhet i regioner där paramilitären haft total kontroll - detta för att få en ökad insyn i vad som faktiskt sker i dessa regioner.
Sverige har framfört följande krav för stöd till missionen till OAS generalsekreterare José Manuel Insulza
att det finns en klar indikation om att OAS medlemsländer är beredda att politiskt och finansiellt stödja missionen,
att missionens oberoende ställning kan säkerställas,
att missionens mekanismer för att påtala överträdelser av eldupphöravtalet utvecklas,
att missionens mandat klargörs i relation till dess två roller att stödja och verifiera fredsansträngningarna, samt
att missionens arbete kring mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt stärks genom ett nära samarbete med Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter.
Den andra frågan gäller vilka krav vi är beredda att ställa för ett eventuellt fortsatt stöd till avväpningen av paramilitärerna. De nämnda kraven kommer även i fortsättningen att utgöra villkor för Sveriges engagemang i avväpningsprocessen. Generalsekreterare Insulza har till mig personligen uttryckt att dessa villkor motsvarar OAS egna målsättningar.
I dagsläget har flera av kraven tillgodosetts. Sverige ser det som positivt att det politiska och ekonomiska stödet från OAS medlemsländer och det internationella samfundet exempelvis har ökat. Hittills har Brasilien, Chile, El Salvador, Mexiko, Peru och Venezuela uttryckt sitt intresse av att gå in med stöd till OAS verifieringsmission. Brasilien och Mexiko har redan utsett experter på avväpning, demobilisering och återanpassning till missionen. Övriga länder som också visat intresse av att gå in med stöd är Kina, Storbritannien, Norge, Rumänien, Spanien, Thailand och Ukraina.
Mycket arbete återstår dock. Till exempel fungerar missionens samarbete med Interamerikanska MR-kommissionen fortfarande inte tillfredsställande. OAS verifieringsmissions roll i processen måste förtydligas, och missionens uppgifter bör ytterligare definieras. Vi kommer även i fortsättningen att understryka vikten av att våra krav tillgodoses - inte bara som en förutsättning för vårt fortsatta stöd, utan för att det är viktigt för freden i Colombia.
Den tredje frågan gäller hur mycket som anslagits från Sveriges sida sedan starten för att stödja OAS-missionen och kringliggande verksamhet, samt hur mycket som kommer att anslås i år om stödet fortsätter.
Sverige har sedan starten år 2004 bidragit med ett tekniskt stöd i form av en verifikationsexpert. Under denna period har Sveriges totala stöd till OAS verifieringsmission varit 2 miljoner kronor. Utöver detta bidrar Sverige även med ett stöd till Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, som av OAS permanenta råd givits en roll att ge råd och stöd kring mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Avtalet ingicks i juli 2005 och stödet uppgår till 2,8 miljoner kronor. I dagsläget har anslag för fortsatt stöd ännu inte beslutats.
Den fjärde frågan gäller huruvida Sverige avser att tydliggöra den svenska ståndpunkten i relation till den kritik som kommit från FN samt colombianska och internationella människorättsorganisationer av Sveriges stöd till demobiliseringen av paramilitärerna.
Sverige för en kontinuerlig dialog med såväl FN, civila samhället som med Colombias regering. Den dialogen kretsar naturligen kring många av de brister som vidlåder avmobiliseringsprocessen och hur man ska komma till rätta med dessa. Våra ståndpunkter har sedan avmobiliseringens början varit klara och tydliga. En demobilisering av paramilitärer löser inte alla Colombias problem. Men om detta lyckas, och denna grupp försvinner från konfliktens logik, har Colombia kommit ett viktigt steg närmare en fredlig lösning på konflikten. Det är just detta som svenskt engagemang i landet handlar om.