Herr talman! Jag kan inte dela Alice Åströms uppfattning om att man i dag kan säga att missionen har misslyckats. Det går inte att säga så. Det krävs ett ytterligare engagemang. Det behövs flera länder som blir engagerade i processen. Trycket på Colombias regering och på de inblandade grupperna måste öka. Det är därför jag redovisade att det nu finns en insikt från flera länder om att här krävs ett större internationellt engagemang om missionen ska lyckas.
Det går inte heller att säga att det handlar om straffrihet. Det gör det faktiskt inte i det här fallet. Det handlar om möjligheter till strafflindring. I de freds- och demokratiseringsprocesser som har genomförts på många håll i världen under modern tid har man utfärdat amnesti eller upprättande av sanningskommissioner. Det har varit det gängse.
Colombia har valt att ställa de ansvariga till svars i en juridisk process, även om straffsatserna ligger på en nivå som man egentligen inte tycker motsvarar de brott som de som blir åtalade är ansvariga för. Det kan vi kritisera. Men faktum är att detta är en unik process, där man inte har infört straffrihet utan där det är fråga om vissa strafflättnader.
Den stora utmaningen i dag i Colombia är att se till att lagen i praktiken implementeras på ett så effektivt och transparent sätt som det över huvud taget är möjligt. På det viset kan det bli ett bidrag till att skapa fred i landet.
Generalsekreteraren Insulza har till mig personligen bekräftat att OAS-missionen också har en viktig funktion i just denna del i uppfyllandet av dess arbete. Vi kommer att följa det mycket nära, och vårt engagemang kommer att vara beroende av hur utvecklingen blir i framtiden.