Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret, och jag hoppas att man verkligen gör en uppföljning och en djup analys och också tar till sig de rapporter som kommer om att det faktiskt har misslyckats.
Jag vill i den här sista repliken ändå ta upp frågan om straffrihet. Jag är mycket väl medveten om att en förutsättning för att man skulle inleda hela processen var att det fanns en öppning för att kunna ge straffrihet. Det var också ett krav från paramilitärerna för att man skulle ta stegen in i en fredsprocess.
Min sista fråga till utrikesministern blir ändå: Hur ser man på sättet varpå lagstiftningen har använts? Enligt Amnesty har den nya lagen snarare fått till resultat att man i stället för att skyldiga ställs till svars för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, och på det sättet avstängs från den tidigare konflikten, återanvänder dessa, precis som jag sade tidigare, i privata säkerhetsbolag, som informatörer och säkerhetsrådgivare till militären. Det som blir min grundläggande fråga är: För man med sig även den här frågan? Det är så tydligt i rapporterna att straffriheten har använts på ett sätt om är fullständigt orimligt. Det är tusentals förövare som redan har dragit nytta av amnestin. Är det någon som ställs inför rätta för de grova brott som har begåtts? Hur tänker utrikesministern fortsätta att driva frågan att lagen inte får tillämpas på det sättet?