Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
förslaget i betänkandet om svenskt deltagande i en
säkerhetsstyrka i Afghanistan.
Sverige har alltsedan FN bildades ställt upp i in-
ternationella FN-insatser. Sverige har också varit
medvetet om vilken stor betydelse FN har för små
nationers säkerhet och till fullo skött sina åtaganden
gentemot FN. Sveriges insatser i FN har ett starkt
stöd i befolkningen, och det är viktigt att detta stöd
består. De svenska soldaterna är goda ambassadörer
för Sverige och ger tillbaka till det svenska folket en
bättre bild av situationen i det aktuella landet än vad
som annars står till buds.
Dagens riksdagsbeslut är nödvändigt för att re-
geringen ska kunna sända en militär trupp till Afgha-
nistan på FN-uppdrag där säkerhetsrådet hänvisar till
§ 7 i FN-stadgan, som innebär att styrkan tillåts an-
vända tvångsmedel om så behövs för att utföra de
uppgifter som världssamfundet ålägger den.
Jag ställer mig bakom förslaget och texten i be-
tänkandet, men jag vill gärna ta upp en del av det som
uteslutits, t.ex. USA:s bombningar av Afghanistan
under snart fyra månader, att krigets konsekvenser
förtigs - jag menar då bombkriget mot Afghanistan -
och att Genèvekonventionen åsidosätts.
Propositionens beskrivning av läget i Afghanistan
börjar med: "Tidigare försök att sätta stopp för tjugo
år av väpnade konflikter i Afghanistan har misslyck-
ats. För första gången uppträder nu världssamfundet
samlat i ansträngningarna att åstadkomma fred i Af-
ghanistan." Detta tas upp också i betänkandet. Ingen-
stans i underlaget nämns det fattiga afghanska folkets
lidanden när USA under mer än tre månader, från den
7 oktober 2001, bombat och fortfarande bombar Af-
ghanistan.
USA, som tidigare två gånger i kraft av sin ställ-
ning som världens enda supermakt tagit över FN:s
säkerhetsråds våldsmonopol och beslutat om militära
interventioner i suveräna stater, hade nu insett opini-
onsvärdet av säkerhetsrådets stöd, som de fick i re-
solutionen 1373 av den 28 september 2001. Det gäll-
de möjligheten till självförsvar efter terroraktionerna
mot New York och Washington den 11 september
och att man skulle kunna bomba Afghanistan för att
utrota terrorismen. Det är någonting som är ganska
fåfängt eftersom den bevisligen är spridd över stora
delar av världen.
Självförsvar angavs av FN kräva proportionalitet
och att civila offer i möjligaste mån skulle undvikas.
När USA, världens enda militära supermakt, bombar
det redan under decennier av inbördeskrig och stor-
maktsinblandning svårt härjade Afghanistan är det
svårt att se någon proportionalitet i det.
Ingen vet hur många civila som har dödats och
skadats eller frusit och svultit ihjäl sedan bombning-
arna började den 7 oktober. Innan USA blockerade all
direkt medieinformation fick vi på TV se dödade barn
i blodiga bylten, raserade hus och familjer med hus-
djur på flykt när de sökte skydd på bara marken under
en fladdrande tältduk. I Sverige byttes stödet, som
den 10 oktober var 65 % för bombningarna, mot dess
raka motsats. Den 12 december var nämligen 65 % av
svenskarna emot bombningarna, lika många som
tidigare hade varit för dem. Och bara 26 %, så många
som var emot bombningarna vid den första undersök-
ningen, var för dem vid den andra undersökningen.
Så det är tydligt att man tjänar på att strypa informa-
tionen när man märker åt vilket håll det positiva och
negativa går.
Enligt propositionen finns det en miljon intern-
flyktingar i Afghanistan, och i länderna runtomkring
befinner sig en femtedel av Afghanistans befolkning
på flykt. Sex miljoner afghaner, av en befolkning på
drygt 20 miljoner, befinner sig i en nödsituation med
mycket lite eller ingen mat för dagen. Humanitärt
bistånd kommer att vara nödvändigt i Afghanistan
under överskådlig tid, parallellt med återuppbyggnad
och rehabilitering. Strider pågår eller blossar upp här
och var. Transporter rånas på osäkra vägar. De svåra
miljöskador som är följden av de massiva bombning-
arna kommer att, när det gäller luft mark och grund-
vatten, förvärra den redan svåra hälsosituationen och
för lång tid omöjliggöra livsviktig, inhemsk livsme-
delsproduktion.
Grannlandet Pakistan har bett USA att sluta med
de alltmer ifrågasatta bombningarna, men det finns
inget som tyder på att USA tänker sluta bomba. Kun-
skap om den aktuella situationen i Afghanistan är av
yttersta vikt när riksdagen nu ska fatta beslut om att
skicka svenska soldater till denna miljö.
USA ska nu tillsammans med FN åstadkomma
fred i Afghanistan. USA har eliminerat de styrande
talibanerna, som tidigare var deras allierade i kriget
mot Ryssland. Genom förhandlingar i Bonn har ett
avtal slutits som ska reglera Afghanistans politiska
framtid. Den nya administrationen ska inrättas i Ka-
bul, vars säkerhet man måste kunna garantera. Det är
i Kabul med omgivning som den svenska styrkan ska
svara för säkerheten. Den kan inte ges utökade upp-
gifter utan beslut av den svenska Försvarsmakten.
Eftersom styrkan kommer att stå under brittisk led-
ning och britterna är krigförande part i Afghanistan
och står för samordningen med de pågående ameri-
kanska aktionerna, dvs. bombningarna, är förbehållet
mycket viktigt.
De gångna månaderna har ett stort antal afghaner
som misstänks ha samband med al-Qaida dödats eller
tillfångatagits. Inte ens i Europa - inte heller i Sverige
- behövs det längre som bekant bevis för sådana
misstankar. I Afghanistan har USA:s utrikesminister
dessutom bestämt att dessa krigsfångar ska kallas
olagliga krigare och kunna undantas från Genèvekon-
ventionens krav på human behandling av krigsfångar.
Många av oss har på TV sett skräcken i ögonen på de
tillfångatagna soldatpojkarna, som visste att de, när
kameran hade vänts bort, skulle bli ihjälslagna av
krigarna från den rivaliserande norra alliansen, som
nu är USA:s nya partner. Jag såg när fångarna på
fortet sprang nedför sluttningen med flaxande kafta-
ner som skadeskjutna fåglar, hur de sköts i ryggen
och stöp i sanden som döda kråkor. Hundratals fångar
har redan sänts till den amerikanska Guantanamoba-
sen på Kuba i små metallburar som påminner om de
djurtransporter som vi vill förbjuda. Det skulle inte
kännas bra om den svenska styrkan skulle tvingas
delta i denna hantering. Därför är de tydliga begräns-
ningarna av den svenska truppens uppgifter så vikti-
ga.
Kammaren biföll utskottets förslag att ärendet fick
avgöras efter endast en bordläggning.