Fru talman! Statliga spel och spel över huvud ta-
get är något jag har haft synpunkter på under många
år. En av de synpunkterna har också berört det som
tas upp i det här betänkandet, nämligen statens stora
roll i spelverksamheten.
Svenska staten är världsbäst på att anordna olika
spelformer. Det har naturligtvis sin betydelse när man
utlovar att delar av inkomsten från de s.k. värdeauto-
materna - vilka också kan ifrågasättas - skall gå till
idrottsrörelsen. Man skar alltså ned anslaget till id-
rottsrörelsen, men det skulle kompenseras via dessa
värdeautomater. I den konkurrens som de är utsatta
för har de nu inte givit de vinster som förväntades.
Staten har alltså med egna medel förstört idrottsrörel-
sens möjlighet att få kompensation för sina anslags-
minskningar.
De statliga spelbolagen fortsätter att sprida sig och
att komma på olika typer av spel för att öka sina in-
komster. Det finns statistik som visar att vi svenskar
spelar för 2 500-3 000 kr per år. Det finns en fördel-
ning av spelintresset och något som man brukar kalla
ett spelbälte i vårt land. Det finns också en profil på
den store spelaren. Det är ofta en lågutbildad, medel-
ålders man, dock inte med alla de bekymmer som har
vidlådits medelålders män i den här debatten tidigare i
kväll.
Det här har också resulterat i att vi i Sverige har
ett rätt stort antal människor med ett spelberoende.
Det är ungefär tio år sedan jag för första gången mo-
tionerade om att vi skulle kunna ge ett stöd från spel-
verksamheten till dem som inte klarar av spelets vå-
dor. Nu finns det 2 miljoner anslagna sedan ett år
tillbaka för att klara av vården - ett något för litet
anslag, men i varje fall ett steg i rätt riktning.
När det gäller den centerpartistiska motionen av
Kjell Ericsson, som berör idrottsrörelsen och dess
möjligheter att få bidrag via spel, stöder jag reserva-
tion 3 och yrkar bifall till denna. Där finns det också
ett mycket enkelt förslag riktat till regeringen, nämli-
gen att man har överläggningar med företrädare för
föreningslivet och diskuterar hur den här frågan bäst
kan lösas. I Finland har man löst detta. Där får före-
ningslivet, t.o.m. organisationer som jobbar mot spel-
beroende, ett anslag från spelverksamheten. Det kan
verka moraliskt betänkligt att det är på det viset. Det
finns också föreningar som vägrar att ta emot anslag
från en spelverksamhet av de skälen. De tycker att
människor leds in i ett beroende och att man inte skall
locka in flera i den fällan genom att ta den ekonomis-
ka vinst som ett sådant spelande kan innebära.
Vårt särskilda yttrande gäller den regionalpolitiska
effekten av en sammanslagning av spelbolagen. Den
utlokalisering av Penninglotteriet som gjordes för ett
tjugotal år sedan hade en mycket positiv effekt på
arbetsmarknaden på Gotland. Efter 20 år är det unge-
fär 180 personer som arbetar i verksamheten.
Vår förväntan när man slog ihop de här två spel-
bolagen var att man i sin nya verksamhetsform också
skulle kunna se till att flera av de här arbetstillfällena
kunde placeras på Gotland. Så har dock inte blivit
fallet. Det är bara att beklaga att man inte har tagit
den möjligheten till vara när man har sett tillfället att
kunna ge Gotland flera arbetstillfällen. Av olika skäl
är det en ganska sträng och svår arbetsmarknadssitua-
tion på Gotland, och där tycker jag att staten genom
sina spelbolag kunde ta ansvar för att se till att man
kommer till rätta med de problemen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3 till
det här betänkandet.