Fru talman! Jag har som sagt under tio års tid
kämpat i riksdagen för att åstadkomma ett något an-
norlunda utgångsläge när det gäller spel och dobbel.
Delvis har jag lyckats. Ett antal år har jag kunnat
stoppa de allra mest aggressiva spelformerna som
man tänkt introducera i vårt land men som tack och
lov inte lyckats komma hit. Jag är mycket väl medve-
ten om de bekymmer som spel ställer till med. All den
reklam som man utsätts för är ett stort bekymmer om
man en gång har blivit spelberoende.
Det är inte så att alla säger ja till statliga kasinon.
Det hoppas jag att Charlotta Bjälkebring också kan
förstå. Det finns skilda uppfattningar. Jag tror absolut
inte på att statliga kasinon ger de effekter som många
andra företrädare säger att de gör, att de t.ex. skulle
förhindra ett illegalt spel. Det är precis som med and-
ra beroendeformer, ju större utbud som förekommer,
desto fler får vi som drabbas av beroendetillstånd.
Jag tror att man för att förhindra att finansutskottet
i framtiden skall skriva denna typ av betänkanden,
precis som vi gör i social- och skatteutskotten i fråga
om alkohol, kan ha ett remissförfarande mellan de
olika utskotten. Det handlar om sociala konsekvenser.
Det ligger närmare till vid en ändring att socialutskot-
tet får ha synpunkter på farligheten i spelet.
Nu behandlar vi ett löftesbrott. Regeringen har
givit idrottsrörelsen ett löfte om ökade anslag via spel.
Det är det som har varit huvudingrediensen i våra
övriga inlägg.