Fru talman! Den här propositionen behandlar folk-
rörelsernas del av spelmarknaden, fördelningen av
medlen till handikappidrotten, idrottens fria och obe-
roende ställning, idrottens vinstdelningssystem med
staten och de regionalpolitiska effekterna av att för-
lägga Svenska spel på Gotland.
Mycket av det som det här betänkandet och mo-
tionerna handlar om är kloka synpunkter, tycker jag.
Men angreppslinjen i finansutskottets betänkande
tycker jag inte svarar upp mot de motionstexter som
faktiskt finns här. Man belyser detta ur ett rent eko-
nomiskt perspektiv. Inte ett enda ord nämns i betän-
kandet vad gäller spelens negativa sociala skade-
verkningar. Inte heller de som har talat här innan
nämner detta särskilt mycket.
Inte heller nämns på en enda punkt Idrottsutred-
ningen och dess uppdrag att komma med förslag på
idrottslig egenfinansiering eller den andel stöd till
idrotten som kommer från staten. Den här frågan
utreds ju faktiskt i dag. Det hade väl varit klädsamt
om finansutskottet hade uppmärksammat det.
Det här tror jag verkligen speglar det olyckliga i
att spel ligger just under finansutskottet. Utgångs-
punkten i er beredning blir spel som budgetregulator
både i statlig verksamhet och i förening.
Inte på en enda punkt talas det om att spelmarkna-
den är relativt konstant i Sverige. När det går bra för
de statliga spelen går det mindre bra för de folkrörel-
sebaserade spelen och tvärtom. Det är därför förvå-
nande att Göran Lindblad och Karin Israelsson talar
om idrottsrörelsens rättmätiga andel av spelmarkna-
den och samtidigt, i kulturutskottet och även här i
riksdagen, säger ja till statliga kasinon. Jag trodde att
ni i finansutskottet faktiskt kunde räkna. Med konstant
spelmarknad finns det visst antal kronor. Ger man fler
kronor till staten blir det mindre kvar till folkrörelser-
na, eller hur?
Dessutom är faktiskt vinstdelningssystemet om-
fördelande. När det är klart kommer det heller inte att
kopplas direkt till spel, utan blir så att säga en utdel-
ning ur statens budget, och det tycker jag är bra. Det
statliga stöd som i dag går till idrotten har dessutom
det senaste året ökat med 5 miljoner, från 55 till 60
miljoner, på grund av att det här vinstdelningssyste-
met ännu inte är färdigt.
Vänsterpartiets åsikt är att statens andel av spel
skall minskas, inte ökas. Det här ger i sin tur utrymme
för folkrörelser och ideella föreningar att öka sin
andel. Vi räknar här alltså med plus och minus, efter-
som det är en konstant marknad. Det har den också
varit i 30 år. Det bör man verkligen ta hänsyn till.
För Vänsterpartiet är det viktigt att spelmarknaden
inte ökar totalt sett. Det är också viktigt att motverka
den direkta kopplingen spel och idrott. För oss är det
viktigt att ideell, föreningsdriven verksamhet fortsät-
ter att vara fri och obunden. Vi anser att det är bättre
med offentliga medel, anslagna genom demokratiskt
fattade beslut, för idrotten och den ideella verksamhe-
ten i stället för beroende av kommersiella medel som
sponsring, reklam och spel. Det är frihet för oss.
I vårt land finns 80 000-100 000 spelmissbrukare.
Med en ökad spelmarknad, med ökad reklam om spel
kommer den här gruppen att växa. Vår skyldighet är
att ta hänsyn till det och inte etablera fler statliga spel.
Spelmissbruk är som alla andra missbruk. Större
tillgänglighet leder också till större risker och fler
missbrukare.
En annan sådan här tanke och fråga som jag själv
ställde mig när jag läste igenom ert betänkande var:
Hur kommer det sig egentligen att Svenska spel,
Bingolotto m.fl. andra spel får göra reklam, medan
det är förbjudet när det gäller cigaretter och alkohol?
Vari ligger egentligen skillnaden? För mig känns det
som ren dubbelmoral. Därför anser jag att spelmark-
naden borde ligga under ett annat slags utskott, t.ex.
under Åke Gustavssons och mitt utskott, kulturutskot-
tet.
Jag vill därmed yrka bifall till reservation nr 4.