Fru talman! Elisa Abascal Reyes anser att förfa-
randet borde ses över, och det görs ju. Därför anser
jag att Elisa Abascal Reyes önskan därvidlag är till-
godosedd. Det är det som tidigare biträdande Riksåk-
lagaren har till uppgift att göra.
Elisa Abascal Reyes anser också att det inte är den
enskilde polismannens agerande som är intressant
utan insatsen som sådan. Jag delar inte den uppfatt-
ningen. Jag anser att det i allra högsta grad är intres-
sant att utreda hur den enskilde polismannen har age-
rat i det faktiska fallet. Givetvis är det också av bety-
delse att granska hur polisen använder sina resurser i
samband med att insatser av olika slag blir aktuella,
och om man gör avvägningar och inte avsätter resur-
ser för sådant som man inte anser vara värt att slösa
resurser på, eller om så inte sker. Det är en uppgift för
högre befäl att styra polisens resursanvändning så att
man inte ägnar sig åt sådant som inte är väsentligt.
Det är naturligtvis en väsentlig uppgift för polisen att
t.ex. förhindra olagliga demonstrationer.
Birgitta Hambraeus vill att jag skall exemplifiera
hur tillämpningen av den lagstiftning vi har ser ut. Jag
vill inte göra det, Birgitta Hambraeus, av det skälet att
jag inte kan sträcka mig längre än att läsa innantill ur
det regelverk som statsmakterna fastställt för polisen.
Därutöver är det polismyndigheten som inom ramen
för sin myndighetsutövning avgör vad den lagstift-
ningen ger polisen för möjligheter. Polisen har en
vägledning i den praxis som har utvecklats, bl.a. ge-
nom JO:s tillsyn över polisen, för hur, var och under
vilka förhållanden man kan tillgripa våld. Det är inte
min uppgift som justitieminister att på något vis bidra
till denna praxisbildning. Jag måste avstå från det.
Birgitta Hambraeus andra fråga gällde vilket de-
partement som ansvarar för utbildningen av polisen.
Det är Justitiedepartementet. Det är också vi på Justi-
tiedepartementet som har ansvaret för genomförandet
av den förändring av polisutbildningen som är på
gång.