Herr talman! När den obefintlige, men ibland
förekommande, genomsnittlige riksdagsledamoten
tar betänkandet från finansutskottet i sin hand och
skall försöka skaffa sig en bild av innehållet,
bläddrar denne förmodligen i vanlig ordning
bakifrån. Han konstaterar att där finns en
meningsyttring från Vänstern. Det finns en
reservation från Ny demokrati och ett särskilt
yttrande från Socialdemokraterna. Vederbörande
drar på den grunden litet för snabbt slutsatsen att
det finns en bred majoritet bakom betänkandet och
att det råder en stabil enighet kring de förslag som
läggs fram.
Är det så? Jag tror inte det. Bakgrunden står
egentligen att finna i de beslut om statsbidrag som
riksdagen har fattat vid tidigare samlingar.
Socialdemokratins hållning i de sammanhangen
kan sammanfattas så att vi sade ja till påsen, men vi
sade nej till det regelverk som knöts till påsen. Vi
sade nej till den fördelningsnyckel som skulle
tillämpas. Vi sade också nej till de övergångsregler
som knöts till besluten. Vi påstod att det fanns ett
inbyggt systemfel, så till vida att alla kommuner
inte är med i det fördelningssystem som skapades.
Det är i ett antal avseenden orättvist. Vi kritiserar
också den rundgång av pengar som detta leder till.
Vi varnade för att systemet, om det antas, kommer
att leda till haveri av sig självt, bl.a. därför att det
har vissa ofullkomligheter. Vi önskade i stället att
man skulle fatta beslut om en tvåstegslösning: ta
påsen, använd de gamla reglerna men låt utreda
alla de omständigheter som man rimligen måste ha
bättre grepp om innan man sätter detta i sjön.
Vi fick avslag på våra yrkanden vid det tillfället. Vi
har återkommit med dem och i princip fått avslag
på allting varenda gång.
Nu är dagsläget juni 1994. På alla punkter har våra
bedömningar infriats. I Kommunsverige säger man
tämligen samstämmigt i olika sammanhang att
detta inte är bra och att vi måste göra någonting åt
det. Borgerligheten har fått backa. Man har hunnits
upp av verkligheten. Därför har man också sett till
att det nu pågår utredningar om de frågor som vi
tidigare har önskat utreda. Det är bra, även om det
är väl sent.
Det politiska språket är precis som andra
fackspråk. Det har ibland vissa modeord. Ett
sådant modeord som man i det politiska språket i
dag ofta tillgriper är ordet uppleva. Jag funderar
ibland på hur de upplever dagens situation, de som
stod bakom de beslut som vi fattade för ett år
sedan, för två år sedan och kanske även tidigare.
De besluten har försatt kommunerna i den situation
som de nu befinner sig i. Kraftiga felbedömningar
har lett till att vi nu för andra gången skall fatta
frysningsbeslut, som innebär att man inte låter de
övergångsregler som majoriteten vill ha träda i
kraft.
Det är förhållanden som har försatt kommunerna i
utomordentligt svåra situationer, tvingat fram
arbetslöshet och nedskärningar till nivåer långt
under den efterfrågade och motiverade
behovsnivån.
När jag lyssnar på Lennart Hedquist förstår jag att
detta är besvärligt att ta till sig. Då får man gå till
attack och resonera om någonting annat. Det är ett
gammalt välkänt debattgrepp. Men eftersom vi
socialdemokrater fäster stor vikt vid detta
utredningsarbete, menar vi att vi får gilla det läge
som råder. Vi tycker inte om det, men vi vill ha ett
öppet utredningsarbete och ett ordentligt
analysarbete genomfört. Vi vill vara konstruktiva
och resultatinriktade. Sådan är processen, och så
brukar spelreglerna vara.
I konsekvens med det har vi hänvisat till den i
många andra sammanhang väldokumenterade syn
som vi har framfört. Vi har kortfattat beskrivit den
i det särskilda yttrandet. För att vidga diskussionen
i partiet och kanske också komma med ett eller
annat intressant inspel i det pågående
utredningsarbetet har vi i partiet haft en
arbetsgrupp som häromdagen lade fram en
rapport.
I sak står vi kvar vid våra gamla ståndpunkter. Det
tycker jag inte att man skall göra så stort nummer
av. Men vi måste gilla det läge som är. Vi fäster vikt
vid den pågående utredningen och vill jobba
konstruktivt med den. Vi har konstaterat att vi på
avgörande punkter inte delar majoritetens syn.
Men på grund av det pågående utredningsarbetet
har vi avstått från att motionera och från att
reservera oss. I konsekvens med det kommer vi att
avstå i de eventuellt kommande omröstningarna.