Herr talman! Per Olof Håkansson kritiserade delar
av genomförandet av den stora omläggningen av
statsbidrag och utbetalningssystem. Jag medger att
det säkert finns delar av tekniken för hur den
genomfördes som man så här i efterhand kan rikta
kritik mot. Det kan även ha varit kritik, som man
redan då borde ha lyssnat bättre på. Men det
resonemang som ni för, Per Olof Håkansson, är ju
den obotfärdiges förhinder. Ni hade ju hela 80-talet
på er för att göra dessa förändringar, men ni gjorde
dem inte. Vad ni föreslog efter regeringsskiftet 1991
var delvis en frysning av det tidigare systemet i
kombination med att man skulle låta
kommunsektorn få 7,5 miljarder kronor mer att
disponera.
Mina frågor till Per Olof Håkansson är nu: Hur
upplever ni att situationen hade varit om man hade
gått er till mötes och givit kommunerna 7,5
miljarder kronor? Hur skulle
produktivitetsutvecklingen i kommunsektorn ha
sett ut då? Hur hade samhällsekonomin påverkats
av att man inte hade givit signalen till
kommunsektorn att sätta i gång och förnya sig och
åstadkomma att medborgarna fick mer för varje
kommunal skattekrona?