Herr talman! Jag vill rikta några kommentarer till
Elving Andersson, som började med att tala om att
när argumenten är svaga blir tonläget högt. Jag
förstår inte riktigt detta. Jag har ställt en rad frågor
som jag tycker att det är rimligt att få svar på innan
man beslutar om så viktiga förändringar. Det är
högst rimligt att oppositionen får svar på sådana
frågor. Dessutom gjorde jag en inbjudan till Elving
Andersson och hans borgerliga kamrater, när jag
sade att vi var beredda att diskutera bolagisering.
Jag bestred inte på något sätt denna tanke, utan jag
tycker att det är rimligt att få svar på de båda
frågorna inför genomförandet av så stora och
viktiga förändringar.
Manar inte exemplen till eftertanke, Elving
Andersson? Kan man verkligen nonchalera
verkligheten på det sätt som Elving Andersson
gjorde? Jag fick inga kommentarer, trots att jag
kunde peka på hur allvarliga sådana här situationer
kan bli.
Det är inte så enkelt som att konkurrens är det
viktigaste och bästa i alla lägen. Det kan vara så att
de politiska mål som vi riksdagsmän har satt upp för
trafikpolitiken ibland kan vara viktigare än
konkurrensen. Därför måste man bedöma de två
alternativen och välja det som i det här fallet är bäst
för trafikanterna. Trafiksäkerheten måste väl stå i
första rummet!
Jag pekade på en rad praktiska svårigheter men
också på en rad ekonomiska svårigheter. Om vi nu
skall tro på det som Elving Andersson så vackert
säger, att det skall bli en bra aktör osv., måste man
ju ge ekonomiska förutsättningar. Jag menar att
det, i vart fall i det som finns skrivet, finns massor
av brister och stora risker för att ett sådant här
bolag blir en papperstiger. Det får aldrig chansen att
bli en stark konkurrent till de stora byggdrakarna,
vilket åtminstone vi hade hoppats skulle bli
verklighet.
Elving Andersson sade: Vi lyssnade på Vägverkets
generaldirektör när han var i utskottet. Ja, det är
möjligt. Men i den allra viktigaste frågan lyssnade ni
tydligen inte. Per Anders Örtendahl sade klart och
tydligt att förutsättningen för att ett bolag skulle
lyckas var att det skulle ligga under Vägverket.
Detta tycks ni ha nonchalerat fullständigt.
Elving Andersson sade att vi inte tänker på detta
med förlorare etc., utan att det handlade om att vi
skulle diskutera frågan om huvudman en gång till.
Men ni måste väl långt tidigare ha känt till att detta
måste övervägas ytterligare. Först skriver ni
propositionen och sedan backar ni. Visst var ni
rädda för nederlag! Ni var litet rädda för Kenneth
Attefors. Det är sanningen, Elving Andersson.