Herr talman! Eftersom vi socialdemokrater anser
att propositionen om bolagisering av Vägverkets
produktionsdivision saknar viktiga besked föreslår
vi att propositionen avslås. Skälet för avslaget är
alltså bl.a. att vi måste få besked på fler områden.
Vad gäller de ekonomiska frågorna vill vi ha
nöjaktiga besked om hur bolaget skall uppnå en
soliditet om 30 % eller skaffa sig en stark
balansräkning, om man vill uttrycka sig så. Det
finns en stor pensionsskuld som skall klaras upp.
Det finns en semesterlöneskuld på 200 miljoner
kronor. Det behövs ett kapitaltillskott i detta bolag.
Vad kostar det att bygga upp ett sådant här nytt
bolag? Handlar det om 100 miljoner kronor, Elving
Andersson? Eller hur mycket kan det kosta? Var
skall alla pengarna komma ifrån? Vi
socialdemokrater vill gärna ha ett besked på denna
punkt. Det är avgörande för oss när vi tar ställning
i detta ärende.
Till sist undrar jag om det är rimligt att vi här i
riksdagen skall bestämma vilken dag som denna
verksamhet skall bolagiseras. Är det inte viktigare
att de som sysslar med detta bolagiserar när de
känner att tidpunkten är inne, i stället för att
riksdagen beslutar om sådana dagar? Jag tror inte
det är bra.
Jag vill också ha svar på några ideologiska frågor.
Är det så att regeringen redan nu förbereder en
privatisering av denna verksamhet? Det är lätt att
misstänka att bolaget ges så dåliga ekonomiska
villkor att endast privatisering återstår år 1996.
Bl.a. Riksrevisionsverket konstaterar att
regeringskansliet är en dålig ägare -- för att inte tala
om Kommunikationsdepartementet. Detta kan man
varmt instämma i.
I en tidningsintervju säger statssekreteraren i
Kommunikationsdepartementet att ''vi privatiserar
av ideologiska skäl''. Han fortsätter: ''monopol är
inte effektiva'' och ''allt är bättre med konkurrens''.
Detta är ett utmärkt exempel på den
krämarmentalitet som präglar den borgerliga
politiken. Var kommer de trafikpolitiska målen om
trafiksäkerhet, framkomlighet, kvalitet och
regional balans in i bilden? Varför är det, enligt
borgerlig ideologi, fult med statliga monopol men ett
himmelrike med privata sådana?
Tror verkligen Elving Andersson, som tydligen är
utskottets talesman, att detta föreslagna bolag, med
dåliga ekonomiska förutsättningar och dåliga ägare
skall klara konkurrensen med de stora
byggdrakarna? Jag tvivlar på det, men jag vill ha ett
svar.
Låt mig så gå över till mer praktiska problem.
Produktionsdivisionen sysslar ju till mer än 90 %
med drift och underhåll. Detta skall nu till stor del
utföras av privata entreprenörer. Jag vill
understryka att det finns många skäl att ifrågasätta
om t.ex. vinterväghållning är lämplig att upphandla
i konkurrens.
Låt mig ta två exempel på vad jag menar: I det
första fallet som gäller vinterväghållning larmas
polis till en olycksplats. Det råder lokal blixthalka,
och polismännen slår omedelbart larm med begäran
om saltning. Efter 40 till 45 minuter kommer en
representant för dina favoriter, Elving Andersson.
Det kommer en privat entreprenör till platsen. Han
kommer i en vanlig privatbil för att besiktiga
vägbanan! När detta är gjort kallar han på en
saltbil, vars förare efter ytterligare 20 minuter
äntligen ser till att vägbanan försätts i säkert,
farbart skick. I mer än en timme får den ishala
vägen, en tättrafikerad väg i ett storstadsområde,
förbli utan utgärd. Detta är en verklig händelse.
Ridå, Elving Andersson!
Låt mig ta ytterligare ett exempel. Nyligen blev, mitt
i majvärmen, ett drygt två kilometer långt avsnitt på
E 6:an glashalt sedan en bil tappat pluggen till
oljetråget. Polis och brandkår konstaterar läget och
larmar: Körbanan måste sandas för att undvika
olyckor. Efter 50 minuter -- 50 minuter, Elving
Andersson! -- dyker entreprenören upp med sand
som knappt räcker för att fylla en skottkärra. Efter
en överläggning med polisen och brandmän
kommer så småningom en sandbil till platsen. Detta
är inget skämt, utan det är ett skrämmande exempel
från verkligheten.
När man ''till varje pris'' måste ta det lägsta
anbudet och bortse från trafiksäkerhet och miljö
blir resultaten därefter. Varje utryckning tär på den
för entreprenören magra kakan. Frågan är
dessutom om det alltid finns tillräckliga resurser hos
dessa s.k. seriösa entreprenörer. I en situation med
en alltmer intensiv biltrafik, inte minst i den tid som
nu ligger framför oss, duger det inte att privata
entreprenörer ifrågasätter polismäns eller
räddningspersonals omdömen för att spara pengar.
Här vill jag ha ett rakt svar från Elving Andersson.
Är det krämaren Elving Andersson som företräder
utskottsmajoriteten eller är det
trafiksäkerhetsivraren? Jag vill ha ett rakt och
ärligt svar! Tidningen I dag har konstaterat att
privat väghållning hotar säkerheten.
Herr talman! Jag vill ta upp några frågor kring
handläggningen av ärendet. Vid så här stora
systemskiften brukar det finnas gott om tid. En
ordentligt bred remiss med rejält tilltagen remisstid
är det minsta som kan begäras. Detta har den
borgerliga regeringen inte tid med. Det är ju snart
val. En hearing kan man möjligen klara. Vid denna
hearing ställdes en lång rad krav och villkor från
t.ex. en av näringslivets företrädare i Vägverkets
styrelse. Jag skall ge några exempel.
Det saknas en rejäl nulägesbeskrivning där
verksamhetens förtjänster och brister redovisas.
Målsättningen måste väl vara att etablera en tredje
stark aktör. Denna utgångspunkt är central för hela
ansatsen. Det är inte alltid enkelt att skapa
konkurrens och attrahera villiga aktörer till
olönsamma projekt. Det är bara Vägverket som i
dag har tillräcklig kompetens och erfarenhet inom
branschen. Sådant tar lång tid att bygga upp. Det är
sannolikt ingen tillfällighet att länder som t.ex. USA
och England har valt att inte privatisera detta
område.
Så till sist det allra viktigaste. Dessa förutsättningar
måste uppfyllas och tillfredsställande svar på
frågorna måste ges innan en bolagisering kan ske.
Detta, Elving Andersson, säger en vän till dig, men
så mycket mera ansvarsfull och seriös. Men för er
är väl dogmatiken viktigare än verkligheten?
I propositionen står det också, trots vad utredningen
På väg har påpekat, att det nya bolaget skall ägas
direkt av staten. Det tas alltså ingen hänsyn till
utredningen, ingen hänsyn till Riksrevisionsverket
och ingen hänsyn till oppositionen.
Regeringskansliet har, som jag har sagt tidigare,
ingen erfarenhet av att utöva ägarrollen i ett
kommersiellt bolag. Men det går inte att lyssna och
ta hänsyn.
Även när det gäller den formella hanteringen finns
många frågetecken och otillräckliga besked. Men
här har som vanligt hastigheten fått gå före
kvaliteten.
Herr talman! När det gäller huvudmannaskapet för
det nya bolaget -- Vägverket eller
regeringskansliet -- kände borgarna risken för ett
nytt nederlag som en kall kåre utmed ryggraden.
Nydemokraten hade i ett kort ögonblick av klarsyn
insett att Vägverket kunde vara en bättre ägare och
att bolaget skulle ge ett bättre resultat än med
regeringskansliet som ägare. Men då lyckades
borgarna, som vanligt, att lura Kenneth Attefors
med ett nytt penndrag. Resultatet i betänkandet är
i denna del, enligt en högt uppsatt person på
Vägverket, ingenting annat än en krigsförklaring
mot verket och de anställda.
Det finns rader i propositionen och betänkandet som
kunde ha varit positiva, nämligen avsnittet om att
bolaget ges möjlighet att agera inom ett utökat
verksamhetsområde. Det avser arbeten inom mark-
och anläggningsområdet och rör vägar, järnvägar,
flygplatser, hamnar, parker samt vatten- och
avloppsledningar. Hade regeringssidan också varit
beredd att ge ekonomiska förutsättningar att jobba
på det sättet, hade det möjligen funnits tillfälle att få
en diskussion över blockgränserna.
Herr talman! Vi socialdemokrater håller fast vid att
ett statligt bolag kan vara en lösning för att undvika
ett privat monopol i framtiden, inte minst därför att
den nuvarande organisationen är sargad av redan
gjorda hårda rationaliseringar och hyser en oro för
vad som är på väg att hända. Men då måste vi först
ha svar på följande frågor.
Klarar förslaget målen om trafiksäkerhet, kvalitet,
framkomlighet, service, regional balans och miljö?
Klarar bolaget sig med de ekonomiska
förutsättningar som jag har redovisat och som
regeringen ger det nya bolaget? Varför har man inte
tagit hänsyn till att nästan alla anser att det
eventuella bolaget bör ligga inom Vägverkets
ramar -- åtminstone tills vidare? Är det lämpligt,
Elving Andersson, att konkurrensutsätta
vinterväghållning? Är inte risken stor att Vägverket
förlorar kompetens om organisationen splittras för
snabbt?
Herr talman! Så länge som varken propositionen,
betänkandet eller majoritetens företrädare kan ge
bra svar på frågorna eller bra lösningar för
framtidens produktionsverksamhet, yrkar jag
avslag på propositionen och därmed bifall till vår
reservation till TU:s betänkande 32.