Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Bolagisering av Vägverkets produktionsdivision m.m.

BO NILSSON (s), 1994-06-01 (riksmöte 1993/94).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Eftersom vi socialdemokrater anser

att propositionen om bolagisering av Vägverkets

produktionsdivision saknar viktiga besked föreslår

vi att propositionen avslås. Skälet för avslaget är

alltså bl.a. att vi måste få besked på fler områden.

Vad gäller de ekonomiska frågorna vill vi ha

nöjaktiga besked om hur bolaget skall uppnå en

soliditet om 30 % eller skaffa sig en stark

balansräkning, om man vill uttrycka sig så. Det

finns en stor pensionsskuld som skall klaras upp.

Det finns en semesterlöneskuld på 200 miljoner

kronor. Det behövs ett kapitaltillskott i detta bolag.

Vad kostar det att bygga upp ett sådant här nytt

bolag? Handlar det om 100 miljoner kronor, Elving

Andersson? Eller hur mycket kan det kosta? Var

skall alla pengarna komma ifrån? Vi

socialdemokrater vill gärna ha ett besked på denna

punkt. Det är avgörande för oss när vi tar ställning

i detta ärende.

Till sist undrar jag om det är rimligt att vi här i

riksdagen skall bestämma vilken dag som denna

verksamhet skall bolagiseras. Är det inte viktigare

att de som sysslar med detta bolagiserar när de

känner att tidpunkten är inne, i stället för att

riksdagen beslutar om sådana dagar? Jag tror inte

det är bra.

Jag vill också ha svar på några ideologiska frågor.

Är det så att regeringen redan nu förbereder en

privatisering av denna verksamhet? Det är lätt att

misstänka att bolaget ges så dåliga ekonomiska

villkor att endast privatisering återstår år 1996.

Bl.a. Riksrevisionsverket konstaterar att

regeringskansliet är en dålig ägare -- för att inte tala

om Kommunikationsdepartementet. Detta kan man

varmt instämma i.

I en tidningsintervju säger statssekreteraren i

Kommunikationsdepartementet att ''vi privatiserar

av ideologiska skäl''. Han fortsätter: ''monopol är

inte effektiva'' och ''allt är bättre med konkurrens''.

Detta är ett utmärkt exempel på den

krämarmentalitet som präglar den borgerliga

politiken. Var kommer de trafikpolitiska målen om

trafiksäkerhet, framkomlighet, kvalitet och

regional balans in i bilden? Varför är det, enligt

borgerlig ideologi, fult med statliga monopol men ett

himmelrike med privata sådana?

Tror verkligen Elving Andersson, som tydligen är

utskottets talesman, att detta föreslagna bolag, med

dåliga ekonomiska förutsättningar och dåliga ägare

skall klara konkurrensen med de stora

byggdrakarna? Jag tvivlar på det, men jag vill ha ett

svar.

Låt mig så gå över till mer praktiska problem.

Produktionsdivisionen sysslar ju till mer än 90 %

med drift och underhåll. Detta skall nu till stor del

utföras av privata entreprenörer. Jag vill

understryka att det finns många skäl att ifrågasätta

om t.ex. vinterväghållning är lämplig att upphandla

i konkurrens.

Låt mig ta två exempel på vad jag menar: I det

första fallet som gäller vinterväghållning larmas

polis till en olycksplats. Det råder lokal blixthalka,

och polismännen slår omedelbart larm med begäran

om saltning. Efter 40 till 45 minuter kommer en

representant för dina favoriter, Elving Andersson.

Det kommer en privat entreprenör till platsen. Han

kommer i en vanlig privatbil för att besiktiga

vägbanan! När detta är gjort kallar han på en

saltbil, vars förare efter ytterligare 20 minuter

äntligen ser till att vägbanan försätts i säkert,

farbart skick. I mer än en timme får den ishala

vägen, en tättrafikerad väg i ett storstadsområde,

förbli utan utgärd. Detta är en verklig händelse.

Ridå, Elving Andersson!

Låt mig ta ytterligare ett exempel. Nyligen blev, mitt

i majvärmen, ett drygt två kilometer långt avsnitt på

E 6:an glashalt sedan en bil tappat pluggen till

oljetråget. Polis och brandkår konstaterar läget och

larmar: Körbanan måste sandas för att undvika

olyckor. Efter 50 minuter -- 50 minuter, Elving

Andersson! -- dyker entreprenören upp med sand

som knappt räcker för att fylla en skottkärra. Efter

en överläggning med polisen och brandmän

kommer så småningom en sandbil till platsen. Detta

är inget skämt, utan det är ett skrämmande exempel

från verkligheten.

När man ''till varje pris'' måste ta det lägsta

anbudet och bortse från trafiksäkerhet och miljö

blir resultaten därefter. Varje utryckning tär på den

för entreprenören magra kakan. Frågan är

dessutom om det alltid finns tillräckliga resurser hos

dessa s.k. seriösa entreprenörer. I en situation med

en alltmer intensiv biltrafik, inte minst i den tid som

nu ligger framför oss, duger det inte att privata

entreprenörer ifrågasätter polismäns eller

räddningspersonals omdömen för att spara pengar.

Här vill jag ha ett rakt svar från Elving Andersson.

Är det krämaren Elving Andersson som företräder

utskottsmajoriteten eller är det

trafiksäkerhetsivraren? Jag vill ha ett rakt och

ärligt svar! Tidningen I dag har konstaterat att

privat väghållning hotar säkerheten.

Herr talman! Jag vill ta upp några frågor kring

handläggningen av ärendet. Vid så här stora

systemskiften brukar det finnas gott om tid. En

ordentligt bred remiss med rejält tilltagen remisstid

är det minsta som kan begäras. Detta har den

borgerliga regeringen inte tid med. Det är ju snart

val. En hearing kan man möjligen klara. Vid denna

hearing ställdes en lång rad krav och villkor från

t.ex. en av näringslivets företrädare i Vägverkets

styrelse. Jag skall ge några exempel.

Det saknas en rejäl nulägesbeskrivning där

verksamhetens förtjänster och brister redovisas.

Målsättningen måste väl vara att etablera en tredje

stark aktör. Denna utgångspunkt är central för hela

ansatsen. Det är inte alltid enkelt att skapa

konkurrens och attrahera villiga aktörer till

olönsamma projekt. Det är bara Vägverket som i

dag har tillräcklig kompetens och erfarenhet inom

branschen. Sådant tar lång tid att bygga upp. Det är

sannolikt ingen tillfällighet att länder som t.ex. USA

och England har valt att inte privatisera detta

område.

Så till sist det allra viktigaste. Dessa förutsättningar

måste uppfyllas och tillfredsställande svar på

frågorna måste ges innan en bolagisering kan ske.

Detta, Elving Andersson, säger en vän till dig, men

så mycket mera ansvarsfull och seriös. Men för er

är väl dogmatiken viktigare än verkligheten?

I propositionen står det också, trots vad utredningen

På väg har påpekat, att det nya bolaget skall ägas

direkt av staten. Det tas alltså ingen hänsyn till

utredningen, ingen hänsyn till Riksrevisionsverket

och ingen hänsyn till oppositionen.

Regeringskansliet har, som jag har sagt tidigare,

ingen erfarenhet av att utöva ägarrollen i ett

kommersiellt bolag. Men det går inte att lyssna och

ta hänsyn.

Även när det gäller den formella hanteringen finns

många frågetecken och otillräckliga besked. Men

här har som vanligt hastigheten fått gå före

kvaliteten.

Herr talman! När det gäller huvudmannaskapet för

det nya bolaget -- Vägverket eller

regeringskansliet -- kände borgarna risken för ett

nytt nederlag som en kall kåre utmed ryggraden.

Nydemokraten hade i ett kort ögonblick av klarsyn

insett att Vägverket kunde vara en bättre ägare och

att bolaget skulle ge ett bättre resultat än med

regeringskansliet som ägare. Men då lyckades

borgarna, som vanligt, att lura Kenneth Attefors

med ett nytt penndrag. Resultatet i betänkandet är

i denna del, enligt en högt uppsatt person på

Vägverket, ingenting annat än en krigsförklaring

mot verket och de anställda.

Det finns rader i propositionen och betänkandet som

kunde ha varit positiva, nämligen avsnittet om att

bolaget ges möjlighet att agera inom ett utökat

verksamhetsområde. Det avser arbeten inom mark-

och anläggningsområdet och rör vägar, järnvägar,

flygplatser, hamnar, parker samt vatten- och

avloppsledningar. Hade regeringssidan också varit

beredd att ge ekonomiska förutsättningar att jobba

på det sättet, hade det möjligen funnits tillfälle att få

en diskussion över blockgränserna.

Herr talman! Vi socialdemokrater håller fast vid att

ett statligt bolag kan vara en lösning för att undvika

ett privat monopol i framtiden, inte minst därför att

den nuvarande organisationen är sargad av redan

gjorda hårda rationaliseringar och hyser en oro för

vad som är på väg att hända. Men då måste vi först

ha svar på följande frågor.

Klarar förslaget målen om trafiksäkerhet, kvalitet,

framkomlighet, service, regional balans och miljö?

Klarar bolaget sig med de ekonomiska

förutsättningar som jag har redovisat och som

regeringen ger det nya bolaget? Varför har man inte

tagit hänsyn till att nästan alla anser att det

eventuella bolaget bör ligga inom Vägverkets

ramar -- åtminstone tills vidare? Är det lämpligt,

Elving Andersson, att konkurrensutsätta

vinterväghållning? Är inte risken stor att Vägverket

förlorar kompetens om organisationen splittras för

snabbt?

Herr talman! Så länge som varken propositionen,

betänkandet eller majoritetens företrädare kan ge

bra svar på frågorna eller bra lösningar för

framtidens produktionsverksamhet, yrkar jag

avslag på propositionen och därmed bifall till vår

reservation till TU:s betänkande 32.

Debatten

Hämtad sida: 7

7 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

BO NILSSON (s): Bolagisering av Vägverkets produktionsdivision m.m. (1994-06-01) — PRESS0