Fru talman! I miljö- och jordbruksutskottets be-
tänkande 4, som vi nu debatterar, har utskottet be-
handlat 72 motioner från den allmänna motionstiden
1998 och 36 motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden 1999. Motionerna har tagit upp olika
aspekter på djurskyddsfrågor såsom djurskyddslag-
stiftning, tillsyns- och organisationsfrågor, djurhälsa
och användningen av försöksdjur.
Inför behandlingen av motionerna har utskottet
besökt SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, och SVA,
Statens veterinärmedicinska anstalt, där vi blev in-
formerade om bl.a. några frågor som behandlas i detta
betänkande.
Den 19 oktober 1999 anordnade utskottet en ut-
frågning med representanter för Statens jordbruks-
verk angående vissa aktuella djurskyddsfrågor. Vida-
re har utskottet beslutat om att anordna en offentlig
utfrågning angående tillsyn enligt djurskyddslagen.
I övrigt vill jag erinra bl.a. om att ett stort antal
motioner tar upp utpräglade myndighetsfrågor, där
riksdagen och regeringen delegerat beslutande- och
normgivningsrätten till behörig myndighet.
Utskottsmajoriteten har avstyrkt samtliga motio-
ner. Till betänkandet har fogats 13 reservationer.
I reservation 1 från Vänsterpartiet kräver man en
utvärdering av djurskyddslagen. Jag vill erinra om att
riksdagens beslut 1988 innebar en genomgripande
reformering och modernisering av djurskyddslagen.
Även om det har förflutit tio år sedan beslutet fattades
bör noteras att lagstiftningen i väsentliga delar inte
trädde i kraft förrän efter en tioårig övergångstid. Det
bör tilläggas att djurskyddslagens bestämmelser ut-
värderas fortlöpande av Statens jordbruksverk och att
de därmed är föremål för kontinuerliga förändringar
och förbättringar. Flera av förbättringarna har genom-
förts under senare år. Jag vill framhålla att Sverige
ligger långt framme när det gäller djurskyddslagarna
och djurmiljön och är pådrivande i EU.
Det är snarare tillsynen över lagen än själva be-
stämmelserna som behöver ses över. Ett flertal utred-
ningar har visat att tillsynsmyndigheternas ansvar och
förutsättningar på de olika nivåerna behöver förbätt-
ras och tydliggöras.
Jordbruksverket har på regeringens uppdrag redo-
visat rapporten En förändrad djurskyddstillsyn m.m. -
rapport 1998:13. Rapporten bereds för närvarande i
Regeringskansliet. I budgetpropositionen -
1999/2000:1, utgiftsområde 23 - som vi senare i höst
ska debattera, framkommer att regeringen avser att
under år 2000 till riksdagen överlämna en proposition
med förslag till förbättrat djurskydd. Utskottsmajori-
teten är med hänvisning till det arbete som pågår inte
beredd att föreslå en samlad utvärdering av djur-
skyddslagen.
I reservation 2 föreslår de fyra borgerliga partier-
na införandet av en god man för djurägare. I den
moderata motionen MJ524 föreslås som komplette-
ring till tidigare motioner från moderaterna att det
inrättas en möjlighet att utse en god man för djuräga-
re med uppgift att ge socialt stöd och hjälpa djuräga-
ren i kontakter med myndigheter när frågan upp-
kommer om tvångsomhändertagande av djur m.m.
Motionärerna anför att förlusterna för den enskilde i
samband med sådant ingripande ofta blir förödande,
och att nya rapporter från olika håll i landet vittnar
om att ingripande skett på godtycklig grund.
Utskottsmajoriteten delar motionärernas synpunkt
såtillvida att ett beslut om förbud att ha hand om djur
och omhändertagandet av djur utgör ett stort ingrepp i
den personliga integriteten. Ofta får ingripandet
långtgående konsekvenser för den enskildes försörj-
ningsmöjligheter, m.m.
I anslutning till motionärernas påstående om
omotiverade ingripanden vill jag emellertid också
framhålla att det i den allmänna debatten uppmärk-
sammats fall av vanvård där samhället inte reagerat
tillräckligt snabbt och resolut - ett förhållande som
påtalats i flera av de motioner som behandlas i detta
betänkande.
Jag vill också poängtera att utskottet vid riksmötet
1992/93 behandlade en proposition om vissa skärp-
ningar i de berörda bestämmelserna i djurskyddslagen
och då ägnade stor uppmärksamhet åt den svåra av-
vägningen mellan djurskyddsintresset och djurhålla-
rens intresse. De uttalanden som utskottet då gjorde
är alltjämt giltiga. Enligt utskottets mening framgår
det av både lagtext och förarbeten att tvångsingripan-
de bör komma i fråga endast när djurhållaren på ett
allvarligt sätt brustit i sina skyldigheter. Om till-
synsmyndigheterna iakttar dessa grundläggande prin-
ciper borde risken för sådana påstått felaktiga eller
diskutabla ingripanden som anges i motionen vara
mycket obetydlig.
När det gäller den sociala aspekten i ärenden av
detta slag anser utskottsmajoriteten att det är viktigt
att tillsynsmyndigheten agerar på ett så tidigt stadium
som möjligt och vid behov också samarbetar med
t.ex. sociala myndigheter. Enligt utskottsmajoritetens
mening bör också de organisationer som näringen
tillhandahåller kunna spela en viktig roll när det gäl-
ler att förebygga eller avhjälpa missförhållanden i
djurhållningen.
I den moderata motionen framhålls, som jag tidi-
gare sade, att nya rapporter från olika håll i landet
vittnar om att ingripanden skett på godtycklig grund.
Det enda fall som vi i utskottet har fått kännedom om
är händelsen i Ljungskile i Bohuslän. Den 19 oktober
var Jordbruksverkets generaldirektör med medarbeta-
re hos oss i miljö- och jordbruksutskottet, och de gav
oss en utförlig information om händelseförloppet i
Ljungskile. Jag är övertygad om att alla efter den
informationen anser att Jordbruksverket följt de regler
som gäller i Sverige och i EU. Det gäller även de från
vårt utskott som kritiserat Jordbruksverket och som
bad generaldirektören om ursäkt för sina populistiska
utspel.
Utan att gå in på detaljer kan vi konstatera att
Jordbruksverket har vidtagit alla tänkbara åtgärder
som har stått till buds för att förhindra den uppkomna
situationen. Jag tror inte att det hade hjälpt med nå-
gon s.k. god man, med tanke på att djurägaren var
helt ovillig till samarbete. Det hindrar i och för sig
inte att regeringen i sin översyn av djurskyddslagen
också undersöker behovet av ändringar eller komp-
letteringar av 29-35 §§ i denna lag.
Jag vet också att jordbruksministern i ett svar på
en fråga har sagt att hon ska ta upp den här frågan
med kommissionären och också undersöka hur man
hanterar liknande fall i övriga EU-länder. Men jag
yrkar alltså avslag på reservation 2.
Kristdemokraterna, Centern och Moderaterna
återkommer med en reservation om en generell dis-
pensmöjlighet gällande måttbestämmelser för bå-
spallar. Måttbestämmelser vad gäller båspallar har
funnits som allmänna råd i 25 år. Dessa allmänna råd
ersattes av föreskrifter år 1989, och i samband med
det infördes en övergångstid på tio år. De större måt-
ten på båspallarna motiveras med att den svenska
medelkon, på grund av avelsåtgärder, har ökat i vikt
och därmed i omfång.
Jordbruksministern har tidigare meddelat att det
inte blir några generella dispenser från måttbestäm-
melserna. De förbättringar som den nya djur-
skyddslagen innebär när det gäller utrymme för djur
ska fullföljas. Samtidigt konstaterar ministern att det
är viktigt att inte stirra sig blind på centimeterregler
när det gäller djurhälsan. Det är djurmiljön i dess
helhet som är det viktigaste, och det finns möjligheter
att godta mindre avvikelser från måttbestämmelserna
i enskilda fall, och det finns möjligheter för Jord-
bruksverket att ge individuella tidsbegränsade dispen-
ser.
Jag vill erinra om utskottets uttalande i betänkan-
de 1997/98:JoU12 om att det bör ankomma på berörd
myndighet att pröva möjligheten att tillåta mindre
avvikelser eller medge undantag från gällande före-
skrifter för att tillgodose behovet av individuella
lösningar.
Eskil Erlandsson ställde en fråga till mig. I och
med de individuella prövningarna anser inte jag att vi
medverkar till att slå ut småjordbrukare. Det vikti-
gaste är ju hur de sköter sin besättning. Därmed finns
den här dispensmöjligheten. Därför vidhåller ut-
skottsmajoriteten sin uppfattning och yrkar avslag på
den här reservationen.
Vänsterpartiet har en reservation om eldressyr av
hundar. Regeringen kommer att ta upp frågan i den
kommande propositionen nästa år.
Frågan om djurskyddsorganisationernas besvärs-
rätt behandlades under riksmötet 1997/98. Utskottet
konstaterade vid det tillfället att djurskyddsorganisa-
tionerna regelmässigt fungerar som remissorgan när
det gäller djurskyddsfrågor och äger dessutom repre-
sentation i Jordbruksverkets djurskyddsråd. Ut-
skottsmajoriteten fann inte anledning att förorda mer
långtgående ändringar i djurskyddsorganisationernas
ställning. Vi vidhåller den uppfattningen, och jag
yrkar avslag på reservation 6.
I reservation 7 står det att riksdagen hos regering-
en bör begära en översyn av konkurrensförhållandet
inom veterinärväsendet. Jordbruksministern har i ett
frågesvar redogjort för skillnaden mellan distriktsve-
terinärer och privatpraktiserande veterinärer. Jord-
bruksministern anför att distriktsveterinärernas orga-
nisation främst är avpassad för att tillgodose behovet
av sjuk- och hälsovård hos djur inom animaliepro-
duktionen och hos hästar som används inom jord- och
skogsbruk.
Hon sade mycket mer, men avsikten med dist-
riktsveterinärorganisationen är givetvis inte att man
ska konkurrera ut de privatpraktiserande veterinärer-
na. Ytterst få distriktsveterinärer kan konkurrera med
mer avancerad praktik för sällskapsdjur. Distriktsve-
terinärernas andel av sjukvården för sällskapsdjur
beräknas för närvarande utgöra mindre än 10 % av
hela marknaden, och omfattningen bedöms ligga på
samma nivå som tidigare. Mot bakgrund av bl.a. detta
ansåg jordbruksministern inte att det för närvarande
fanns någon anledning att utvärdera distriktsveterinä-
rorganisationen. Utskottsmajoriteten har inga invänd-
ningar mot denna bedömning, utan vi yrkar avslag på
reservationen.
Fru talman! Det återstår en hel del reservationer i
det här betänkandet. Många av dessa ärenden be-
handlades i 1997 års utredning om alternativa meto-
der till djurförsök och försöksdjursanvändningens
omfattning i framtiden, m.m. Den utredningen lade ju
fram ett betänkande i juni 1998. Det är en utredning
som det hela tiden arbetas med på regeringsnivå.
Regeringen avser att under år 2000 återkomma till
riksdagen med bl.a. förslag om hur tillsyn av försöks-
djur och hur försöksdjursanläggningar bör vara ord-
nade. Som jag sade tidigare kommer regeringen nästa
år att överlämna en proposition med förslag till för-
bättrat djurskydd.
Jag yrkar bifall till hemställan och avslag på
samtliga reservationer.