Fru talman! För tids vinnande vill jag börja med
att instämma i det anförande som Carl G Nilsson har
hållit inför kammaren.
Därutöver skulle jag vilja säga att den svenska re-
geringen har varit pådrivande inom EU för att förbätt-
ra djurskyddet inom unionen. Vi i Centerpartiet tyck-
er att det är bra och applåderar det. Ambitionen måste
vara att skärpa unionens djurskyddslagar efter svensk
förebild. Speciellt viktigt blir det nu, eftersom antalet
långa transporter av levande slaktdjur ökar. De här
transporterna sker ibland, tyvärr, under ovärdiga och
etiskt förkastliga förhållanden. De måste alltså stop-
pas.
Sverige bör också i detta sammanhang verka för
att EU:s subventioner i samband med transport och
försäljning av djur avskaffas. Tiden för slakttrans-
porterna bör minimeras, och slakten bör ske så nära
djurens uppfödningsplatser som möjligt.
Sverige har, som sagt, ett väl utvecklat djurskydd
och en stark djurskyddslag. Den svenska djur-
skyddslagen ger ett starkare skydd för djuren i vårt
land än de flesta andra länders lagstiftning.
De svenska djurskyddsreglerna har med få un-
dantag inte påverkats av vårt EU-medlemskap. Men
vi får inte glömma att de stränga regler som vi har i
det här landet innebär kostnader för det svenska jord-
bruket, t.ex. för större utrymmen i nödvändiga
djurstallar. Vi ska inte diskutera de här frågorna i dag,
men jag vill ändå i sammanhanget påminna om dem
och meddela att jag återkommer i det här avseendet
när vi diskuterar budgeten.
Trots att vi har denna strängare djurskyddslag-
stiftning gentemot och i förhållande till vad andra
länder har, finns det möjligheter till dispenser och
undantag. Även efter 1998 års utgång ska det finnas
möjligheter att godta mindre avvikelser för t.ex. mått
som ska gälla för båspallar, i enskilda fall. Jordbruks-
verket kan ge tillstånd till individuella tidsbegränsade
bestämmelser. Kommunernas djurskyddsinspektörer,
som känner till förhållandena på platsen, ska göra en
helhetsbedömning vid sina inspektioner. Enligt Jord-
bruksdepartementet ska djurmiljön i dess helhet, dvs.
stallhygienen, djurantalet och en rad andra faktorer,
avgöra om eventuell avvikelse från utrymmesreglerna
för djuren kan godtas. Tyvärr tillämpas emellertid
inte regeringens anvisningar på därför avsett sätt. I de
flesta fall gör myndigheten inte den helhetsbedöm-
ning av djurmiljön som Jordbruksdepartementet ef-
tersträvar.
Jag skulle vilja fråga Inge Carlsson om det är re-
geringens och regeringspartiets mening att vi med
den här bristen ska riskera att slå ut det jag vill kalla
den småskaliga djurhållningen i de svagare delarna av
landet. Vi riskerar alltså att få djurtomma bygder
beroende på att de anvisningar som departementet har
antagit inte tillämpas i praktiskt bruk.
Om Inge Carlsson inte accepterar att det sker en
sådan utslagning som jag här påtalar borde regerings-
partiet bifalla den reservation som jag nu yrkar bifall
till, nämligen reservation nr 3.