Fru talman! Djurens rättigheter har blivit en viktig
fråga för alltfler. Särskilt unga människor engagerar
sig och kämpar på olika sätt för djurs rättigheter. De
nöjer sig inte med det skydd av djur som djurskyddet
syftar till, men ofta misslyckas med. Vi i Vänsterpar-
tiet instämmer i kritiken av djurskyddet och föreslår
därför en översyn och förbättringar av djurskyddsla-
gen för att stärka djurs rättigheter.
Det finns tydliga exempel på hur vår djur-
skyddslagstiftning har misslyckats med att ge djuren
ett tillräckligt skydd mot exploatering. Jag tar här upp
tre av dem.
Smittskyddsinstitutets aphållning är enligt Jord-
bruksverket inte av tillräckligt god djurskyddsmässig
standard. Jordbruksverket har riktat kritik mot SMI på
flera punkter, bl.a. får en del djur inte vistas i grupp.
Burstorleken är för liten. Djur sitter i lokaler utan
dagsljus. Djurmiljön borde dessutom berikas, så att
djuren kan ha ett mer naturligt beteende, bl.a. borde
de ha möjlighet att söka föda. Ändå tillåts aphållning-
en på SMI att fortsätta.
Burhållning av mink sker i dag, trots att det är
tydligt att minkar inte kan leva ut sina naturliga bete-
enden i en trång stålbur. Det är inte bara olika djur-
rättsorganisationer som riktar kritik mot burhållning-
en av pälsdjur. Veterinärförbundet har hävdat att det
t.ex. fortfarande inte är klarlagt om minkarna behöver
vatten att vistas i. De har också påpekat att det finns
problem med stereotypa beteenden i burarna och att
minkarna har blivit utsatta för en mycket osund avel.
Trots det fortsätter burhållningen.
Det har nu gått så långt att djurrättsaktivister tar
lagen i egna händer och gör symboliska fritagningar
av minkar. De gör det för att visa att de inte accepte-
rar att djurskyddet inte fungerar och för att sabotera
för dem som håller pälsdjur i bur.
Det här innebär att rättssäkerheten för både djur
och djurägare försvagas. Vi kan självklart inte ac-
ceptera att enskilda tar lagen i egna händer på det
sättet. Men vi kan inte heller acceptera att den lag
som antogs för över tio år sedan ännu inte har innebu-
rit att minkarna har rätt till en god miljö.
Det är positivt att regeringen i budgetpropositio-
nen har angett att man tänker återkomma med förslag
till förbättring av reglerna för burhållning av mink.
Det är hög tid att något händer, och vi förutsätter att
det blir förbud att hålla minkar i bur.
Även höns hålls fortfarande i bur. De nya reglerna
med större burar som ger möjligheter att sprätta och
sitta på en pinne är i grunden en skrivbordsprodukt
som inte utgår från de verkliga behov en höna har att
kunna röra sig mer fritt, söka föda, eller känna trygg-
het genom att sitta en bit över marken där det finns
skydd. Djurindustrins intressen bedöms uppenbarli-
gen som viktigare än hönornas.
Varför blir det så? En uppenbar slutsats är att det
beror på att djurskyddet och djurskyddslagen försöker
mildra samhällets övergrepp mot djur genom att reg-
lera exploateringen. Exploateringen i sig betraktas
inte som något egentligt fel. Hela tiden tas hänsyn till
att exploateringen ska kunna fortsätta. Så fort krav på
bättre villkor för djur kommer i konflikt med ekono-
miska intressen görs en avvägning mellan ekonomin
och djurskyddet - även om det handlar om djurs
grundläggande behov.
Den etik som utgår från begreppet djurrätt hävdar
att det finns ett grundläggande fel i att djur utnyttjas
enbart för människans skull. Djurrätt tillerkänner djur
grundläggande rättigheter, dvs. inte bara att slippa
lyda utan även att utifrån sina speciella förutsättning-
ar och utifrån sin arts inneboende möjligheter få leva
ett naturligt liv. Det är ett synsätt som växer starkt i
dag, som fler och fler tar till sig och engagerar sig i
på flera olika sätt. En del gör det genom att bli vega-
ner, och på det sättet vägrar de att befatta sig med all
exploatering av djur. Andra gör det genom att själva
hålla djur på ett sätt som ger dem möjligheter att leva
ett gott liv. Många engagerar sig i djurrättsrörelsen
för att påverka politiken och opinionen. Andra går så
långt att de tar till olagliga metoder för att rädda djur
eller för att sabotera för dem som håller djur på ett
sätt de anser är fel.
Allt detta är exempel på en växande djurrättsrörel-
se som inte nöjer sig med dagens lagstiftning, som
inte accepterar en fortsatt exploatering av djur.
Djurskyddslagen är uppenbarligen otillräcklig för
att djur ska få sina grundläggande behov tillgodosed-
da. Djurs grundläggande rättigheter kränks systema-
tiskt i vårt samhälle. I stället måste djurs rättigheter
vara utgångspunkten när vi formulerar en bättre lag-
stiftning om de villkor som djur hålls under. Dessa
rättigheter måste utgå från den enskilda individ som
djuret är och utifrån de särskilda förutsättningar olika
arter har.
Djurskyddslagen behöver utvärderas för att se om
djurskyddslagen tillgodoser djurs grundläggande
rättigheter. Förbättringar av djurskyddslagen kan
behöva göras. Jag yrkar därför bifall till vår reserva-
tion nr 1 under mom. 1 om utvärdering av djur-
skyddslagen.
Jag vill också kort säga något om talerätten för
djurskyddsorganisationer. Ett sätt att stärka djurs
juridiska skydd kan vara att ge djurskyddsorganisa-
tioner talerätt i djurskyddsfrågor. Det ska vara på
samma sätt som miljöorganisationer enligt miljöbal-
ken har talerätt i miljöfrågor. Vi har därför i utskottet
reserverat oss till förmån för en utredning om en
sådan talerätt. Vi ställer oss naturligtvis bakom den
reservationen även om vi avstår från att yrka bifall.