Fru talman! Fredagen den 22 november 1996 och
tisdagen den 1 juni 1999 fattade vi här i Sveriges
riksdag två beslut som dagens betänkande handlar
om. Kulturutskottet föreslår i dagens betänkande att
riksdagen på nytt ska anta de ändringar i lotterilagen
som riksdagen alltså redan har fattat beslut om. Bak-
grunden till detta är att det har satts i fråga om de
redan beslutade förändringarna är sådana förändring-
ar som borde ha föregåtts av en s.k. notifiering inom
EU. Regeringen och riksdagen gjorde bedömningen
när beslutet i juni 1999 togs att förändringarna var av
sådan art att det inte skulle behövas någon notifiering.
Min avsikt i denna debatt är inte att återigen ta
upp det materiella innehållet i lotterilagstiftningen
och vad riksdagens tidigare beslut innebär för olika
entreprenörer inom branschen. De frågorna diskute-
rades inför riksdagsbeslutet 1999. Vad jag däremot
ska beröra är vad som har hänt sedan riksdagsbeslu-
tet, och jag ska också beröra de två motioner som
behandlas i betänkandet.
De beslut som fattades 1996 och 1999 föregicks
av breda remissbehandlingar, och även Lagrådet
granskade dessa förslag och lämnade dem utan erin-
ran. Jag tror att det är viktigt att slå fast detta, efter-
som vi i detta betänkande behandlar förslag som är
identiska med de tidigare. Det är också av detta skäl
som varken någon remissbehandling eller någon
lagrådsremiss skett denna gång.
Beslutet 1999 innebar också en rimlig övergång-
speriod för marknadens aktörer. De som hade till-
stånd som beviljats före den 1 juli 1999 fick en över-
gångsperiod på så sätt att de äldre bestämmelserna
gällde till utgången av år 2000, och den som vid la-
gens ikraftträdande innehade en varuspelsautomat
med tillstånd enligt 25 § i lotterilagen fick en över-
gångstid till utgången av år 2001.
Fru talman! Som jag tidigare nämnde gjorde rege-
ring och riksdag bedömningen vid den tidpunkten att
någon notifiering av de förändrade lagarna inte skulle
behöva ske. Vad som har hänt därefter är att det har
uppstått en osäkerhet hos rättsvårdande myndigheter
om vissa av lotterilagens bestämmelser kan göras
gällande mot enskilda. Det handlar då inte om själva
innehållet i bestämmelserna, utan det handlar uteslu-
tande om att lagen inte kan göras gällande eftersom
den inte notifierats inom EU.
I de rättsliga prövningar som gjorts kan jag kon-
statera att en tingsrätt och två hovrätter menar att den
förändrade lagstiftningen borde ha föregåtts av en
notifiering, medan en tingsrätt inte delar denna upp-
fattning. Till saken hör att frågan inte har prövats till
högsta instans.
Fru talman! När den osäkerhet som jag har be-
skrivit uppstod kan man säga att regeringen har två
vägar att gå, om man verkligen vill att de lagar som
stiftas också ska vara giltiga. Antingen väljer man att
notifiera ändringarna, eller så går man den juridiska
vägen med förhoppningen att i högsta instans få rätt.
Det senare alternativet innebär högst troligt att pro-
cessandet tar en ansenlig tid och att den osäkerhet
som råder blir bestående under en orimligt lång tid.
Att man nu valt den snabba vägen via notifiering kan
förklaras av den utveckling som iakttagits sedan osä-
kerheten uppstod och som bl.a. Lotteriinspektionen
pekat på i en skrivelse till regeringen.
Man pekar där på att många inom branschen
"utnyttjat" den uppkomna situationen genom att ställa
ut ett växande antal automater. Detta trots att det för
alla inom branschen måste ha varit fullkomligt klart
vad innehållet var i de av riksdagen beslutade, men ej
notifierade, lagarna. Det måste även för aktörerna på
marknaden ha varit helt klart att regering och riksdag
skulle komma att vidta åtgärder för att snabbt stoppa
en utveckling på spelautomatsmarknaden som går
stick i stäv med vad riksdagen beslutat.
Det är också av detta skäl som vi i betänkandet
inte föreslår några övergångsbestämmelser. Jag måste
säga att det är högst förvånande att marknadsaktörer-
na under den övergångstid som man faktiskt har haft
inte har utnyttjat den till att omdana eller omstruktu-
rera sin verksamhet utan tvärtom till att expandera
den. Det finns uppgifter på att antalet automater på
bara denna korta tid har ökat långt mer än vad bran-
schen medger. I detta måste naturligtvis ligga ett
medvetet företagsekonomiskt risktagande, som jag
för min del har svårt att förstå. Det kan inte ha förele-
gat någon oklarhet i lagens materiella innehåll som
motiverar denna expansion.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag för det första
kort kommentera de två motioner som behandlats i
detta betänkande. Vad jag först kan konstatera är att
båda motionerna behandlar frågan om en övergång-
speriod, inte det materiella innehållet i lagen. Och det
är bra. När det gäller övergångsperioder har jag tidi-
gare beskrivit den utveckling som skett under den
period som branschens företag egentligen skulle an-
vända för att omstrukturera sin verksamhet. Den är
enligt socialdemokratins uppfattning djupt oroande.
I och med att riksdagens tidigare identiska beslut
innehöll övergångsperioder finner vi ingen som helst
anledning till att branschen ånyo ska få en omställ-
ningsperiod längre än till lagens ikraftträdande den 1
februari 2002.
För det andra kan jag konstatera att regeringen nu
genomfört, precis som Dan Kilström sade, en notifie-
ring av lagändringsförslaget. Den tremånaderspröv-
ning som föreskrivs har genomförts utan att några
synpunkter inkommit från vare sig kommissionen
eller medlemsstaterna. Det föreligger således inget
EU-rättsligt grundat hinder att anta lagändringarna på
nytt.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i KrU6 i
dess helhet och avslag på de två reservationerna i
betänkandet.