Fru talman! Någonstans känner jag att det börjar
bli uppenbart för de flesta att det ligger mer i det som
vi har att säga i reservationen än vad de andra vill
erkänna, eftersom de måste svänga sig så väldigt
mycket med helt andra frågor. Nu blandas Karl-Gösta
Svenson in, då han refererade ett förslag som kommer
från ytterligare ett annat ställe. Det är ingen som har
föreslagit några 20 minuter. Men jag tycker att det
finns en skillnad mellan 20 minuter och t.ex. elva
månader, där man skulle kunna dra sig litet närmare
20 minuter från de elva månaderna. Det tror jag skulle
vara bra. Jag tror också att vi kan ha olika verklig-
hetsbilder beroende på vilken del av verkligheten som
vi tittar på.
Jag kan ge exempel på en kvinna som ville bli
dagbarnvårdare i egen regi och fick nej till F-
skattsedel därför att hon hade för få kunder, dvs. för
få barn. Men om hon hade fått fler barn hade kommu-
nen inte godkänt att hon hade så många barn och
därmed inte gett familjerna kommunalt bidrag. Där-
med hade verksamheten inte kunnat bedrivas.
Den typen av hinder handlar inte om att man
skulle vara en allmän skummis eller vara en person
som konkurrerar ut någon annan med orimliga meto-
der. Det handlar om att man måste få bedriva en typ
av verksamhet som har visat sig inte passa in i de
gamla regelverken. Det är i detta sammanhang som vi
måste föra frågorna framåt.
Jag tror säkert att verkligheten och tiden kommer
att visa att det ligger väldigt mycket mer i det som vi
skriver än vad man från majoritetens håll vill säga.
Jag får väl hysa mitt hopp till skatteministern.