Herr talman! Jag skulle vilja ställa i princip samma frågor till Miljöpartiet som jag ställde till regeringspartiet Socialdemokraterna.
Vi har här ett betänkande som handlar om en hög ambitionsnivå när det gäller målen för funktionshinderspolitiken. Samtidigt finns det som pågår här och nu, dag för dag. Det finns en brytpunkt. Det finns en tidpunkt efter vilken man tydligt kan se effekterna av det ändrade rättsläget: november 2015. Sedan dess har antalet assistansberättigade minskat successivt.
I den ansvariga myndigheten Försäkringskassans egen uppföljning av det som pågår - när myndigheten försöker att förklara utvecklingen mot att allt färre är assistansberättigade - pekar man ut det ändrade rättsläget framför allt utifrån två domar. En av dem började man att tillämpa direkt när den kom 2015, och i början av 2016 började man att tillämpa en annan, tidigare dom.
Det har gjort att antalet assistansberättigade personer under denna period har minskat med fler än två om dagen. Försäkringskassan pekar också på att detta har accelererat ytterligare under de senaste månaderna i år.
Detta gör er regering ingenting åt. Man agerar snabbt när det gäller en dom som kom i somras, men man gör faktiskt ingenting åt de tidigare domarna. Man försöker att frysa läget genom att ta bort tvåårsomprövningarna, men det hjälper inte en enda person av de fler än två per dag som har blivit av med sin assistansersättning.
Tycker Miljöpartiet att detta är acceptabelt? Tycker ni att det är förenligt med ambitionerna i det betänkande som vi nu ska besluta om?