Herr talman och Mikael Dahlqvist! Jag läser ur regleringsbrevet: Försäkringskassan ska aktivt bidra till att minska antalet timmar i den personligt assistansen. Det är ett direkt utdrag ur regleringsbrevet till Försäkringskassan hösten 2015.
Det var det som drog proppen ur badkaret. Det var där allting började. Det var där ett ras började från en ganska stabil nivå. Det är ett ras som nu är uppe i drygt 1 200 personer som har pressats ur den statliga assistansersättningen. Detta är inte rimligt, och det är inte värdigt vårt samhälle.
Att Försäkringskassan följer sitt uppdrag från regeringen är helt naturligt. Det ska en myndighet göra, och man gör det självklart. Det är vi helt eniga om. Försäkringskassan och alla myndigheter har ett självständigt uppdrag att följa det uppdrag som sittande regering ger, och här har regeringen gett detta uppdrag.
Varje dag ser vi ministerkollegor till Åsa Regnér, som är ansvarigt statsråd för frågorna, stå i tv och säga att det behövs lagöversyn på en massa olika juridiska områden där praxis har förskjutits eller där lagstiftningen inte räcker till för att skydda samhället eller för att stödja medborgarna - utom på detta område. Vi såg för ett par veckor sedan att det kommer någonting nytt. Jag menar att det är två till två och ett halvt år för sent. Man har haft möjligheten, och man har uppenbarligen inte velat.
Det är detta jag menar när jag talar om betänkandet och propositionen: Det finns många delar som är bra, och jag är glad att vi nu får till stånd en helhetssyn när det gäller funktionshinderspolitiken. Detta är ett bra skelett, men det saknar de bärande delarna. Och det är inte bra.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken
(Applåder)