Herr talman! För att vattnet ska rinna ur ett badkar måste någon dra ur proppen, Mikael Dahlqvist. Den proppen åkte ur hösten 2015. Det började med ett uttalande av finansminister Magdalena Andersson som sedan späddes på och avslutades elegant i december med ett nytt regleringsbrev till Försäkringskassan. Där började vattnet rinna ur. Där gavs uppdragen att kunna göra avslag och att använda och implementera de domar som tidigare legat på is för att göra hårda tolkningar där praxis har förändrats mycket kraftfullt.
På två år har regeringen inte gjort något. Det är vad jag menar med stillatigande. Den har haft möjligheten att göra något under två hela år. Den har valt att inte göra något. Den utredning som pågår har fokus enbart på ekonomi. Jag nämnde det i mitt anförande, och jag kan nämna det igen. Det är inte möjligt för utredningen att komma med nya förslag till en ny förbättrad LSS utan snarare bara en sämre för dem som har bruk av den.
Den får inte kosta ett öre mer än vad den kostar i dag. Det står uttryckligen. Alla reformer ska bekostas av assistansersättningen, och det kan komma ytterligare besparingar av statsfinansiella skäl.
Detta är klippt och skuret direkt ur utredningens direktiv. Vari ligger de faktiska förbättringarna för dem som behöver lagstiftningen i detta, Mikael Dahlqvist?