Fru talman! Precis som utrikesministern säger är det ett pluralistiskt samhälle, och människor tar de möjligheter som finns för att protestera och opponera mot den politik som förs.
För ett halvår sedan träffade jag en ung hiphopparkille här i Stockholm som var på besök hos sin farbror. Han berättade en talande historia. Han var inte född vid tiden för den iranska revolutionen, men precis vid den iranska revolutionen ville man först förbjuda musik. Man insåg att det inte går, för människor vill lyssna på musik. Då kom man på att man kunde tillåta klassisk musik, som i alla fall är bättre än "djävulens musik", som var pop och rock och kom från USA-imperialismen. Men där insåg man också att det inte gick att förbjuda, med den nya tekniken och tv-serier som rullade in över landets gränser. De unga människorna ville ha det här - det är ett väldigt ungt samhälle. Man kunde inte förbjuda det.
Nu tillåter man revolutionär rock och pop i alla fall, och det måste ses som ett framsteg. Min hiphopparkompis sade att man någon gång i framtiden kanske också kan få rappa i fred utan att de stör. Hans hiphopparkollektiv blev utsatt för en räd, där de intervenerade i hans bostad och grep några av hans kompisar. Det är en väldigt sorglig historia. Men kampen och glädjen finns där.
Med det vill jag erinra om hur viktigt det är att vi fortsätter med demokratibiståndet - det är viktigt för att de civila kontaktytorna ska kunna utvecklas och behållas.