Herr talman! Det aktuella betänkandet innehåller,
såsom har framgått, en uppsamling av en massa mo-
tioner från den allmänna motionstiden. Flera av dem
har egentligen budgetpåverkan. Med tanke på den nya
budgettekniken kan det ifrågasättas om man skall
behandla motionerna på det här sättet när de inte är
finansierade. Här återkommer bokmoms, djurparker,
nöjesfält, tivolin, sänkning av moms vid försäljning
på konstgallerier och liknande saker. Det här är prin-
cipsaker som redan är avgjorda en gång. Jag kan
också tycka att flera av de här sakerna skulle vara
behjärtansvärda. Men jag är inte beredd att t.ex. sänka
momsen på böcker och tidskrifter, till en kostnad av
1,1 miljard, när jag ser vilka andra behov som finns i
samhället. Jag vill faktiskt ta den diskussionen i ett
budgetperspektiv. Därför har vi valt att inte ställa oss
bakom någon av de reservationer som finns, trots att
vi har partikamrater som har motionerat vad det gäller
t.ex. bokmoms.
Sedan kommer vi till de reservationer som finns.
Jag lyssnade väldigt noga på Carl Erik Hedlund.
Första hälften av anförandet handlade som vanligt inte
om betänkandet utan om det allmänna företagsklima-
tet - allmänt gnöl och gnäll i vanlig ordning, såsom
det brukar vara från moderaternas sida. Jag fäste mig
vid Carl Erik Hedlunds indignationsnummer när det
gällde det faktum att 170 000 företag hade betalat en
till två dagar för tidigt och på det sättet brandskattats
på sin likviditet. Jag undrar var Carl Erik Hedlund
skall säga när det verkligen händer något på det här
området. Hur kan man stå här i talarstolen och säga
att ett företag som frivilligt betalar in en eller två
dagar för tidigt, vilket är ytterst marginellt, samtidigt
brandskattas på sin likviditet? Jag brukar ta till ganska
ordentligt när jag är i talarstolen, men jag har inte
kommit i närheten av Hedlunds bedömningar i det här
sammanhanget.
En annan sak är också väldigt intressant. Här står
man och klagar på skattekontot och säger att det har
inneburit att företagarna betalar in några dagar tidiga-
re. Men vi flyttade ju faktiskt fram betalningen från
den 15 till den 26. Den är alltså senarelagd med elva
dagar i och med skattekontolagen. För de mindre
företagen flyttade vi fram från den 10 till den 12. Det
säger inte Hedlund ett dugg om.
När man skrivit reservation 10 har man dessutom
totalt glömt bort detta faktum. Hela den reservationen
bygger de facto på de gamla redovisningsreglerna!
Man spelar alltså ett väldigt underligt spel. Man tar
upp skattekontolagen och påstår att den är ett pro-
blem. Men den har ju faktiskt förbättrat för företagen
när det gäller momsredovisningsreglerna. Eller har
inte Carl Erik Hedlund uppfattat den förbättring som
har skett i och med detta? Man har faktiskt fått längre
tid. De fyra dagarna finns fortfarande. Om ett företag
har 30 dagars kredit och skickar ut en faktura till den
30 i en månad kan man kanske få pengarna inbetalda
tre eller fyra dagar för sent. Men jag anser att vi nu är
ganska nära i fas med vad som är rimligt och rätt när
det gäller momsinbetalningarna. Det är faktiskt en hel
del som faktureras i början av en månad, och då har
man en ganska lång kredit - nästan upp till en månad.
Man kan lika gärna säga att vid alla de fakturor som
går ut den 3 eller den 4 och förfaller till betalning den
3 eller den 4 nästa månad har man 23-25 dagar på sig
under vilka man har kredit. Men det nämner inte de
borgerliga, utan de tar den sist utsända fakturan och
tittar på den. Jag tycker inte att den typen av debatt är
värdig Sveriges riksdag. Man skall försöka belysa
sakerna från alla håll och försöka vara ärlig i debat-
ten.
Sedan går jag över till återbetalningen av över-
skjutande ingående mervärdesskatt. Som jag uppfattar
den information vi fått från Riksskatteverket är det
här inget större problem för företagen. Om de tidigare
redovisat den ingående momsen är det nya med skat-
tekontolagen att de också måste redovisa eventuella
arbetsgivaravgifter och annat som ingår i skattekontot.
Det är vad man är tvingad att göra. För det skall ju
faktiskt kvittas. Den ingående momsen skall kvittas
bort mot de avgifter man har att betala. Även här
spelar ni alltså ett väldigt underligt spel.
När det slutligen gäller reglerna för inbetalning till
skattekontot sades det när vi antog propositionen att
det skulle bedömas när pengarna var inbetalda till
skattemyndigheten. Vi tyckte inte att det var särskilt
lyckat. Vi tyckte inte att det var bra. Vi tycker att den
dag pengarna skickades, dvs. poststämplades, hade
varit det riktiga. Tyvärr fanns det en majoritet som
ansåg någonting annat. Men vi anser inte att detta i
någon större utsträckning brandskattar företagen på
likviditet. De tordönsstämmor vi hör från Carl Erik
Hedlund är väl snarare litet pinsamma.
Sedan skall jag säga några ord om reservation 9,
som egentligen är väldigt rolig. Vad moderaterna
säger är ju att man skall få göra avdrag för pengar
som man får i ersättning från försäkringsbolaget. I
samband med behandlingen av frågorna om rån och
stöld påpekade jag detta. Folkpartiet backade då, av
förklarliga skäl. Vad ni moderater säger är att man
skall få göra avdrag för momsen trots att pengar har
kommit in genom försäkringsersättningen.
Man får vara företagsvänlig; det tycker jag. Men
här går väl gränsen. I andra sammanhang är ni mot
företagsstöd. Här vill ni alltså att pengar skall betalas
tillbaka som redan betalats ut genom försäkringsbola-
get. Som sagt: Man får vara företagsvänlig men var
går gränsen egentligen för moderaterna?
Slutligen yrkar jag bifall till hemställan i utskottets
betänkande.