Herr talman! Klockan börjar vridas tillbaka. Efter
decennier med viktiga framsteg för funktionshindra-
des rättigheter börjar villkoren för denna grupp att
försämras. Det finns en rad indicier och rapporter
som talar om försämrade villkor och en smygande
försämring av många funktionshindrades situation.
Ett exempel är att funktionshindrade har sämre
välfärd än befolkningen i övrigt, och Folkpartiet har i
en motion tidigare tagit upp det och även fått ett till-
kännagivande här i riksdagen. Regeringen uppdrog i
maj förra året åt Statistiska centralbyrån att utarbeta
en rapport om funktionshindrade personers levnads-
förhållanden. Uppdraget skulle ha redovisats i no-
vember förra året men är försenat och ska komma
under första halvåret 2002. Vi förutsätter att regering-
en med anledning av det som kommer att beskrivas i
den här rapporten också avser att återkomma med
förslag till åtgärder som kan förbättra de funktions-
hindrades levnadsvillkor. Från Folkpartiets sida
kommer vi att extra hårt bevaka att det sker.
Herr talman! Folkpartiet arbetar för att alla män-
niskor ska kunna bestämma mer över sina liv. Det är
genom att ta ansvar för sig själv, sina närmaste och
hela samhället man växer som människa. Alla behö-
ver ibland vägledning och stöd, men livet blir olidligt
om någon annan alltid vet bäst vad just jag behöver.
Därför måste även funktionshindrade få möjlighet att
bestämma mer över sina liv, och därför behövs en
radikalare handikappolitik. Folkpartiet vill satsa mer
på att öka tillgängligheten i byggnader och kollektiv-
trafik. Rätten till personlig assistans måste återställas
och utvecklas vidare. Människor med funktionshinder
måste få möjlighet att i större utsträckning än i dag få
bestämma över sina liv, var man vill bo, vilken hjälp
man behöver, vem som ska ge hjälpen. Det är bara
några exempel.
Hjälpmedel är för många funktionshindrade en
möjlighet till ett bättre fungerande liv. Därför är
hjälpmedelsförsörjningen så viktig. Den fungerar inte
på ett tillfredsställande sätt i dag. Väntetiderna är ofta
oacceptabelt långa, och det innebär ju att den som
behöver hjälpmedel ofta blir beroende av andra män-
niskor i stället för att kunna klara sig själv. Folkparti-
et och även de övriga borgerliga partierna har länge
drivit frågan om en hjälpmedelsgaranti, och vi fort-
sätter att driva frågan vidare trots inte minst Social-
demokraternas hårdnackade motstånd. Det är svårt att
förstå att det skulle vara omöjligt att inom en rimlig
tid förse människor med de hjälpmedel de behöver.
Hjälpmedlen måste också utprovas på ett bra sätt och
rådgivningen är naturligtvis viktig.
En utökad konkurrens på hjälpmedelsområdet kan
vara ett sätt att höja kvaliteten och kapa köerna. Inom
t.ex. hörselvården skulle man i högre utsträckning än
i dag kunna upphandla tjänster från privata entrepre-
nörer. Det är då viktigt att upphandla hela kedjan,
dvs. utprovning och uppföljning.
Herr talman! Från Folkpartiet är vi naturligtvis
glada åt att vi i riksdagen fick igenom vårt yrkande
om att även de vuxnas rehabilitering och habilite-
ringssituation ska ses över av Socialstyrelsen. Vi vet
ju att det brister i många avseenden. Men vi vill än en
gång - det har vi gjort i en reservation - understryka
att enligt FN:s standardregler handlar begreppet reha-
bilitering om en process som syftar till att människor
med funktionsnedsättning ska uppnå och behålla
bästa möjliga fysiska, intellektuella, psykiska eller
sociala funktionsförmåga. Rehabilitering och habilite-
ring ska också ses i ett livslångt perspektiv och inte
bara som en insats för yrkesverksamma eller för dem
som kan rehabiliteras tillbaka till yrkeslivet. Det är
också viktigt att det är en sammanhållen rehabilite-
ring där insatserna ses som en helhet och inte som
från varandra skilda insatser. Individens behov, öns-
kemål och bästa ska ha ett avgörande inflytande på
valet av rehabilitering och habiliteringsinsatser och
inte utbud och ekonomiska möjligheter. Det är en
lång bit kvar att gå innan vi i Sverige kan säga att vi
uppfyller FN:s standardregel nr 3.
Med detta vill jag yrka bifall till reservation nr 16.
Herr talman! Det är naturligtvis viktigt att även
funktionshindrade ska kunna delta i politiken och i
övriga samhällsaktiviteter. Det är ingen självklarhet i
dag. Kommundemokratiutredningen visar t.ex. att
funktionshindrade är underrepresenterade som poli-
tiskt förtroendevalda i kommunerna. För synskadade
finns det stora briser i tillgången på information, både
för synskadade som förtroendevalda och som med-
borgare. Enligt Handikappombudsmannen årsrapport
år 2000 tar var femte kommun inte fram dokumenta-
tion och information i handikappanpassad form, inte
ens när sådana önskemål framförs.
Regeringen har nyligen i proposition 2001/02:80
lagt fram förslag om vissa förbättringar bl.a. vad
avser resor för förtroendevalda med funktionshinder.
Det är gott och väl, men det räcker inte. Folkpartiet
anser att det behövs en lag som föreskriver att infor-
mation och underlag för beslut ska tas fram i anpas-
sad form om så begärs. Här är vi glada för att Väns-
terpartiet och Miljöpartiet har ställt upp och stött vårt
yrkande. Det borde vara självklart att betydligt fler
partier också såg till att funktionshindrade människor
skulle få rätt att delta i samhället på lika villkor som
andra. Det här är en åtgärd som är nödvändig för att
öka funktionshindrades delaktighet i det politiska
livet.
Herr talman! Jag står bakom samtliga våra reser-
vationer, men jag yrkar bifall till reservation nr 8 som
handlar just om funktionshindrades möjligheter att
delta i samhällslivet.