Herr talman! Den svenska politiken på handi-
kappområdet har genomgått en förändring eller en
förskjutning under senare år. I huvudsak tror jag att vi
kan säga att vi är ganska överens om att det är en
riktig förskjutning från mer riktade insatser för att öka
den enskilde funktionshindrades möjligheter att ta del
av samhällets utbud till mer generella åtgärder, som
innebär att alla miljöer och alla verksamheter ska vara
tillgängliga också för människor med funktionshin-
der.
Det är en positiv förändring som man skulle kun-
na tro har skett på grund av att vi under de senare
åren har konstaterat att de riktade insatserna inte har
varit tillräckligt effektiva. Vi har förebilder i denna
förändring i andra länder.
Det har visat sig att enbart riktade insatser inte har
varit en framkomlig väg för att göra det möjligt för
människor att ta del av det utbud som finns i samhäl-
let. Vi måste också anpassa den fysiska och psykiska
miljön till människorna.
Herr talman! Det finns risker med att alltför ensi-
digt luta sig mot generella insatser för att öka till-
gängligheten och för att göra alla miljöer öppna också
för människor med funktionshinder.
Detta betänkande behandlar ett femtiotal motioner
på handikappområdet. Samtliga yrkanden har av-
styrkts - de flesta med hänvisning till att den natio-
nella planen för handikappområdet har inneburit en
förskjutning av tyngdpunkten från riktade insatser för
att stärka enskilda funktionshindrade till generella
insatser.
Det innebär, som jag uppfattar det, att man riske-
rar att tappa bort de specifika behov som enskilda
funktionshindrade kan ha och som inte kan tillgodo-
ses med generella och allmänna metoder.
I synnerhet på grund av att den enskildes ställning
är betydligt starkare i de lagar som reglerar de funk-
tionshindrades rättigheter - hälso- och sjukvårdsla-
gen, socialtjänstlagen och LSS - och som ger den
enskilde möjligheter att få sin sak rättsligt prövad
innebär en sådan förskjutning också en risk för att
den enskildes egen rättssäkerhet minskas.
Om jag inte får mina rättigheter enligt hälso- och
sjukvårdslagen eller LSS tillgodosedda har jag möj-
lighet att besvära mig. Men om alla de instanser som
enligt handikapplanen ska rätta sig efter de generella
regler vi fastställer när det gäller tillgänglighet inte
lever upp till detta har jag som enskild ingen möjlig-
het att få upprättelse. Om jag inte kommer in på en
restaurang eller inte har möjlighet att komma in på en
konferensanläggning eller ett varuhus är min enda
möjlighet att via de politiska organen se till att restau-
rangen i ett senare skede lever upp till de regler och
krav som finns. Detta tycker jag är den viktigaste
invändning man i dag kan lyfta fram mot den föränd-
ring av fokus i handikappolitiken som skett i Sverige.
Generella insatser kan aldrig lösa de enskilda
människornas individuella problem, utan de måste
kompletteras med ett regelsystem som ger den en-
skilde möjligheter att få sina rättigheter också när det
gäller de generella insatserna prövade.
Vi har en reservation - nr 4 - som just skjuter in
sig på den svagheten i vår handikappolitik, nämligen
enskilda människors bristande möjligheter att få sin
sak prövad när samhället i dess helhet inte kan leva
upp till vad man lovar i nationella handlingsplaner,
kommunala handlingsplaner eller andra beslut fattade
av centrala instanser.
Vi har i vår reservation, och också i andra sam-
manhang, hänvisat till att det finns medel. Det finns
lagstiftning, men det finns också specialreglerade
medel för att garantera enskilda människor möjlighe-
ten att ta del av det utbud som finns i samhället.
Vi hänvisar ofta till den amerikanska lagstiftning-
en ADA, men det finns också i våra grannländer
Norge, Danmark och framför allt Tyskland och Eng-
land sådana möjligheter. Men det finns i väldigt be-
gränsad utsträckning i Sverige.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 4,
som lyfter fram dessa frågor.
Det finns ett antal andra synpunkter som framförs
i våra reservationer och som jag tycker borde väcka
en del tankar hos majoriteten. Också på det område
som vi alla är överens om ska specialreglera funk-
tionshindrades möjligheter att ta del av det utbud som
finns - det som speciellt gäller människor med funk-
tionshinder - är ansvaret i dag fördelat mellan olika
huvudmän. Det gäller t.ex. behovet av särskilda insat-
ser inom sjukvården, habiliteringen och rehabilite-
ringen.
I flera motioner har just den frågan tagits upp.
Fördelningen av ansvaret mellan olika huvudmän
innebär att den enskilde bollas fram och tillbaka och
ofta inte kan utnyttja det utbud som finns. I flera
motioner och en reservation tar man just upp den här
frågan: bristen på samordning inom habiliterings- och
rehabiliteringsområdet för just funktionshindrade. Jag
har lite svårt att förstå att man inte på ett tydligare sätt
från majoritetens sida har kunnat markera att detta är
ett problem.
På hjälpmedelsområdet tror jag att de flesta av oss
är överens om att den tekniska utvecklingen ger oss
stora möjligheter, som vi tidigare inte hade, att tillgo-
dose människors individuella behov av hjälpmedel
men att de möjligheterna i dag är begränsade av att
utbudet hålls tillbaka av några monopol som inte ger
den enskilde möjlighet att välja ett utbud som finns
utöver detta.
Jag var på en konferens här i riksdagshuset för
inte så länge sedan då en tidigare socialminister tala-
de om svårigheterna med att introducera nya hjälp-
medel. I det fallet handlade det om en talande termo-
meter för synskadade. Den finns på marknaden också
i Sverige. Man behöver inte avläsa om man har feber,
utan febertermometern talar om det själv. Det är ett
hjälpmedel som mycket väl ryms inom de regleringar
som finns för vad som är berättigat som hjälpmedel,
men våra hjälpmedelscentraler kan inte förmedla det
trots att det finns för var och en av oss att köpa via
Internet.
Den hjälpmedelsgaranti som vi från de borgerliga
partiernas sida har reserverat oss till förmån för skulle
innebära att man som enskild får rättigheten till
hjälpmedel fastslagen av socialnämnden eller någon
annan myndighet men att man själv får möjlighet att
utnyttja ett utbud som finns utanför hjälpmedelscent-
ralens utbud, det som man i dag är hänvisad till. En
hjälpmedelsgaranti skulle innebära en revolution när
det gäller att introducera nya effektiva och bra hjälp-
medel för funktionshindrade i vårt land. Det finns
erfarenhet av ett sådant system i andra länder. Jag
hänvisade tidigare till Tyskland när det gällde rättig-
hetslagstiftningen, och jag kan hänvisa till Tyskland
också när det gäller hjälpmedelsgarantin. I princip
fungerar det på det sätt som vi vill att det ska fungera
i vårt land.
Herr talman! Det finns mycket mer att anföra med
anledning av de drygt 50 yrkandena, men jag avstår i
det här sammanhanget av tidsskäl, och det finns möj-
lighet att återkomma i andra sammanhang. Jag vill
alltså nöja mig med att yrka bifall till vår reservation
nr 4.