Herr talman! Jag ska börja med att instämma i det
första påståendet som Catherine Persson gjorde här,
nämligen att hon inte förstår. Det har jag förstått av
den här debatten och även av tidigare debatter - hon
förstår inte. Men det finns möjlighet att studera den
här typen av avreglerade hjälpmedelssystem i andra
länder. Åk dit och se hur det fungerar, så förstår kan-
ske Catherine bättre!
Åk till USA eller England och studera den civil-
rättsliga lagstiftningen som för den enskilde närings-
idkaren eller den enskilda kommunen de facto inne-
bär att de riskerar kostnader om de utestänger och
diskriminerar funktionshindrade! Det innebär att de
anpassar sina lokaler och sina fastigheter. Hos oss får
vi ålägganden från byggnadsnämnden. Vi har 30 års
erfarenhet av det, och vi vet att ålägganden från
byggnadsnämnden inte alltid leder till att lokalerna
handikappanpassas.
Jag är övertygad om att stolta kommunala och na-
tionella handlingsplaner är bra skådebröd. Men de har
hittills, med 30 års erfarenhet, inte visat sig få någon
direkt effekt. En civilrättslig lagstiftning som den
amerikanska, den engelska, den franska eller den
sydafrikanska leder till direkta åtgärder. Om fastig-
hetsägaren, kommunen eller restaurangägaren inte
vidtar åtgärder riskerar han eller hon ekonomiska
kostnader. Det är det som är skillnaden i synsätt.
Men förstår inte Catherine mig, så åk som sagt
och titta hur det fungerar där man tillämpar det här
systemet! I propositionen hänvisade regeringen själv
till den amerikanska lagstiftningen, men den är inte
beredd att ta konsekvenserna.