Fru talman! Sveriges internationella engagemang
har breddats och fördjupats under de senaste decenni-
erna, och det har accelererat sedan 1995, då vi blev
medlemmar av Europeiska unionen.
Globaliseringen av politik och ekonomi har rivit
många murar, och det ökar snabbt behovet av na-
tionsgränsöverskridande samarbete. Globaliseringen
har samtidigt ökat behovet av institutionaliserat sam-
arbete mellan världens länder.
Sverige deltar aktivt i FN, världshandelsorganisa-
tionen WTO och många andra globala institutioner.
Tillsammans utgör dessa ett globalt ramverk av in-
stitutioner. Utan detta ramverk skulle det vara omöj-
ligt för oss som litet och enskilt land att hantera ge-
mensamma problem som miljöförstöring och organi-
serad brottslighet, lösa militära konflikter och be-
kämpa fattigdomen.
Genom vårt EU-medlemskap har våra möjligheter
att utöva inflytande på den globala arenan vuxit
ofantligt. När Europa agerar är de europeiska länder-
na gemensamt en av huvudrollsinnehavarna på den
internationella scenen.
Insikten om detta har lett till att Sverige deltar,
och ofta rentav är drivande, i uppbyggnaden av en
gemensam europeisk utrikes- och säkerhetspolitik.
Utvecklingen av, och synen på, vår traditionella
neutralitetspolitik har också gett oss större möjlighe-
ter att delta i civil och militär krishantering i samar-
bete med andra västliga demokratier. Vårt land, och
folk, har blivit mindre isolerat och därmed kanske
mindre övertygat om sin egen ofelbarhet.
För de ytterlighetspartier på vänsterkanten som
säger nej till EU, WTO och nutidsenlig internationell
samverkan över huvud taget är situationen naturligt-
vis bekymmersam. Det är förståeligt att de längtar
tillbaka till den tid då Sverige ställde sig neutralt i
kampen mellan demokrati och totalitära system. På
det viset slapp man delta i omvärldens bekymmer.
Fru talman! Det fördjupade internationella samar-
betet minskar inte behovet av egna svenska kontakter
i utlandet. Det är precis tvärtom. Mer än någonsin
behöver Sverige sina känselspröt mot omvärlden för
att odla kontakter, bygga broar och förstå vad som
händer politiskt, ekonomiskt och inte minst kulturellt
i vår omvärld. Därför är det både beklagansvärt och
oroväckande att regeringen lägger ned fyra viktiga
svenska ambassader: ambassaden vid Heliga stolen i
Rom och ambassaderna i Tunis, Lima och Beirut.
Detta gör man för att spara några futtiga miljoner.
Regeringen har berövat Sverige fyra av sina politiska
och ekonomiska utlandsetableringar. Kristdemokra-
terna anser att regeringen har gjort en grov felbedöm-
ning av svenska intressen i omvärlden.
De fyra ambassaderna har varit viktiga hjälpmedel
för Sverige både utrikespolitiskt och ekonomiskt. Inte
minst har de förmedlat bilden av vårt land som enga-
gerat för internationell fred och solidaritet. Heliga
stolen intar naturligtvis en särställning bland de fyra.
Vatikanen spelar en unik roll i världspolitiken då
etiska och religiösa konflikter blir alltmer frekventa
på världskartan. Den katolska kyrkans diplomatiska
nätverk är synnerligen angeläget utifrån vårt nordiska
perspektiv. Katolska kyrkan är som internationell
medlare, biståndsgivare, informationskanal och poli-
tiskt-kulturellt nätverk av allra största betydelse i
sammanhanget. Därför är det inte konstigt att ned-
läggningsbeslutet väcker bestörtning på många håll.
Nedläggningen är ett diplomatiskt självmål vars kon-
sekvenser kan bli mycket allvarliga.
Kristdemokraterna motsätter sig med bestämdhet
dessa nedläggningar. Vi har i vårt budgetalternativ
skjutit till extra pengar till utgiftsområdet Rikets
styrelse av just den anledningen. Vidare anser vi att
det finns många samordningsmöjligheter i det svens-
ka ambassadnätet att genomföra som också kan bidra
till lägre kostnader utan att definitivt stänga fyra väl
fungerande representationer.
Fru talman! Kristdemokraterna ifrågasätter också
regeringens beslut att flytta budgeten för utrikesför-
valtningen till utgiftsområde 1, alltså Rikets styrelse.
Det är ytterligare ett uttryck för den maktcentrering
som regeringen Persson odlar. Det är svårt att undvi-
ka misstanken att regeringen gör denna omflyttning
för att slippa utrikesutskottets kompetenta kontroll av
hur ambassader och utrikesförvaltning sköts. För-
svagningen av riksdagens fackinflytande på utri-
kesområdet är djupt olycklig.
Kristdemokraterna anvisar i stället i sin motion
U351 besparingar på 20 miljoner kronor, som fram-
går av reservation 2 i utskottets betänkande. Det är
besparingar vars politiska konsekvenser mer än väl
kompenseras i vår alltmer utvecklade relation till
Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik.
Fru talman! Jag önskar därför yrka bifall till re-
servation nr 2.
Fru talman! Mänskliga rättigheter och principen
om varje människas okränkbara värde måste ligga till
grund för Sveriges relationer i utrikespolitiken. Den-
na princip har fått ökad tyngd i utrikespolitiken i
alltfler länder, vilket är en stor framgång och natur-
ligtvis glädjande.
Alltför länge sattes demokrati och mänskliga rät-
tigheter på undantag också i svensk utrikes- och bi-
ståndspolitik, ibland på grund av naivitet och okun-
skap men också på grund av en arrogant människosyn
som ligger i botten på socialismens företrädare. I dag
finns mänskliga rättigheter som ett naturligt skydd för
enskilda medborgare i utrikespolitiken i den demo-
kratiska världen. Världssamfundet har också uppgra-
derat folkrätten, inte bara som stöd för staters rättig-
heter utan också som skydd för människors rättighe-
ter.
Militärt våld kan ibland vara ett nödvändigt medel
för att förhindra mänskliga katastrofer. Det är ju ett
sådant resonemang som har legat bakom Natos, EU:s
och FN:s agerande på Balkan under senare år.
Kristdemokraterna anser att denna utveckling av
folkrätten är positiv. Universella rättigheter och etiska
normer måste få en större plats i världspolitiken på
bekostnad av kall intressepolitik från länder och re-
gimer. Vi anser att regeringen på ett ännu tydligare
sätt borde integrera mänskliga rättigheter i svensk
utrikespolitik. Det handlar inte om att påtvinga andra
länder en svensk eller en västerländsk samhällsmo-
dell. Det handlar om att aldrig vika från vissa grund-
läggande etiska principer, oaktat realpolitiska reso-
nemang.
Det handlar också om att inleda ett aktivt samar-
bete med näringslivet för att företag som verkar i
fattiga länder ska respektera mänskliga rättigheter och
grundläggande arbetsrättigheter enligt International
Labour Organisation, ILO. Regeringen bör framgent
uppmuntra, understödja och kontrollera företagens
användande av etiska uppförandekoder. Det är ett sätt
att säkerställa att den ekonomiska globaliseringen
håller sig inom moraliskt acceptabla spelregler. Ett
annat viktigt sätt, som kristdemokraterna stöder, är att
ta upp grundläggande arbetslivsnormer, exempelvis
förbudet mot tvångsarbete, i framtida förhandlingar
inom världshandelsorganisationen WTO samt att
stärka ILO självt i förmågan att kontrollera hur med-
lemsstaterna följer dess konventioner.
Fru talman! Till sist vill jag säga att de principer
som jag har berört anser kristdemokraterna vara vik-
tiga fundament för planeringen, representationen och
agerandet i svensk internationell förvaltning.