Fru talman! Denna måndagmorgon ska vi tala om
utgiftsområde 5. Det är lite ledsamt att tala om ut-
giftsområde 5 just i år. Frågor som traditionellt har
behandlats under detta utgiftsområde, nämligen frå-
gan om Sveriges representation utanför landets grän-
ser och frågan om Utrikesdepartementet i sin helhet,
behandlas inte här längre.
Ambassader, konsulat och delegationer som Sve-
rige har utomlands är inte en fråga bara för UD självt
eller för Regeringskansliet och för statsmakten utan
lika mycket för hela Sverige. Det har att göra med
Sveriges relationer med andra länder och internatio-
nella organisationer och berör hela samhällslivet.
Näringslivet, privatpersoner som reser, missionä-
rer och andra har stor nytta av svensk representation
utomlands. Därför är det beklagligt att hela den frå-
gan de facto mera har kommit att bli regeringens eller
Regeringskansliets ansvar. Vänsterpartiet och Miljö-
partiet stöder tyvärr en ordning där man fattar beslut
om Sveriges representation utomlands utan djupare
överväganden.
Beslutet om nedläggningen av ambassaderna i
Lima, Tunis och Beirut och vid Heliga stolen är fel-
aktigt enligt moderaterna och borgerligheten. Det var
inte väl genomtänkt. Det får tråkiga konsekvenser för
Sveriges relationer med de länderna.
Vi är i en situation där Sverige får allt större för-
pliktelser i Europa. Vi har anledning att bygga ut vår
representation i de europeiska länderna till följd av att
Europeiska unionen är i en process av utvidgning.
Det är rimligt att Sverige är representerat i alla kandi-
datländerna.
Vi har därutöver en stark svensk närvaro av freds-
bevarande karaktär på västra Balkan, vilket gör att det
är nödvändigt att Sverige är representerat även där.
Länderna öster om EU och kandidatländerna får allt
större kontakter med Sverige och med EU. Det finns
även därför anledning för Sverige att utöka sin repre-
sentation i den riktningen.
Vi har av utrikesministern blivit utlovade att Sve-
rige ska öppna en ambassad i Vitryssland - något
som vi moderater har strävat efter i fem år. Det är ett
nära grannland som är en diktatur, och det finns an-
ledning för Sverige att vara mycket aktivt där - inte
minst för att främja de krafter som kämpar för demo-
krati i detta olycksaliga land.
Också i Kaliningrad är det angeläget med ett ge-
neralkonsulat. Också det har utrikesutskottet blivit
utlovat av utrikesministern.
Jag hoppas att detta verkställs inom en snar fram-
tid. Tyvärr har det hörts rykten - jag vet inte hur
sanna de är - om att det skulle skjutas på framtiden.
Jag hoppas att det kommer bättre besked i denna
debatt.
Men det faktum att vi får större ansvar i Europa
innebär inte att Sveriges behov av kontakter utanför
Europa minskar. Här ligger själva feltänkandet i rege-
ringens hantering av Sveriges utrikesrepresentation.
Om man bestämmer sig för en oförändrad ram inne-
bär med nödvändighet Sveriges ökade engagemang i
Europa att Sverige ska dra ned på sitt engagemang
utanför Europa. Det är själva logiken i detta. Det är
här det finns anledning att kritisera regeringen för
brister i strategin.
I en globaliserad värld ökar Sveriges kontakter
med hela världen - med Latinamerika, Afrika, Asien
och Oceanien. Vi bygger dessutom via EU upp en
Medelhavsstrategi, som innebär att Sverige i princip
bör vara närvarande i alla länder kring Medelhavet.
Det gäller inte bara dem i norr, dvs. Europa, utan
även Medelhavets södra och östra kust.
I det perspektivet är det olyckligt att man lägger
ned ambassaderna i Tunis och Beirut. Det gäller ock-
så ambassaden i Lima. Peru är ett stort och viktigt
land i Latinamerika. Det är snart bara Heliga stolen i
Europa som har en utrikespolitik som avviker från
EU:s. Den europeiska integrationen påverkar de facto
också utrikespolitiken i kandidatländerna.
Det finns alltså anledning att slå fast att man
måste ha principer för Sveriges närvaro utomlands.
Det kan inte bara vara en budgetfråga. Tror man att
ambassader inte gör någon nytta kan man lägga ned
dem med en klackspark, som har skett. Men det finns
anledning att lägga fast principerna för Sveriges när-
varo.
Det gäller inte bara Europa, där vi i princip bör
finnas i varje land - det kan finnas något undantag -
utan också utanför Europa, där det inte finns någon
anledning att dra ned på Sveriges närvaro i en tid av
globalisering och ständigt intensifierade kontakter.
Frågan är om inte tiden har kommit för riksdagen
att lägga fast de principerna. Regeringen har inte
hanterat dessa frågor väl. Det kanske finns anledning
för riksdagen att ta ansvar för just dessa övergripande
frågor.
Låt mig slutligen, fru talman, yrka bifall till reser-
vation 1 i betänkandet.