Herr talman! På grund av den sena timmen och av
solidaritet med kulturutskottet, som såvitt jag förstår
står i kö för att debattera, skall jag bara uppehålla mig
kring reservation nr 3.
Skall man kunna ta patent på levande organismer?
Ännu på 70-talet var svaret på den frågan ett själv-
klart nej. De flesta europeiska länder anpassade då sin
patentlagstiftning till den nya Europakonventionen,
som innehåller ett klart förbud mot patent på växtsor-
ter och djurraser och på biologiskt förfarande för
framställning av växter eller djur. De enda livsproces-
ser som kan patenteras enligt den konventionen är
mikrobiologiska förfaranden. Det undantaget infördes
i de flesta länder redan på 40-talet för att möjliggöra
patent på framställning av antibiotika och andra jäs-
ningsprocesser. För växtförädlingen fanns växtföräd-
larrätten, som mer kan liknas vid copyright.
I och med genteknikens framväxt under 80-talet
började man diskutera patent på levande organismer. I
USA patenterades först bakterier, sedan växter och
slutligen också djur. Varken USA eller Japan har
några uttryckliga hinder mot livspatent i sin lagstift-
ning. Därför menar Vänsterpartiet att regeringen
måste verka på det internationella planet för ett för-
bud mot patent på olika livsformer.
Herr talman! EU-kommissionen har sedan drygt
tio år tillbaka försökt baxa igenom ett direktivförslag
med krav på harmonisering av medlemsländernas
patentlagstiftning. Syftet med EU-direktivet var att
åstadkomma ett politiskt beslut om livspatent. EU-
kommissionens argument var också att främst stötta
bioteknikindustrin.
Kommissionen hävdade att genteknikforskning är
så dyr och riskabel att den inte kan drivas utan patent-
skydd. Men förslaget mötte ett oväntat motstånd från
såväl medlemsländer som enskilda organisationer.
EU-parlamentet krävde vid sin behandling flera änd-
ringar. Efter många turer är det framlagda ändrings-
förslaget trots allt bättre än det ursprungliga - det
skall medges - men det är fortfarande inte bra.
Alltfler forskare ser en risk med att livspatent kan
fördröja snarare än gynna vetenskapliga framsteg,
eftersom det fria utbytet inom forskarvärlden hindras.
Många biopatent är dessutom mycket breda och om-
fattar ännu icke upptäckta egenskaper hos den paten-
terade genen eller organismen.
Det mesta av genteknikforskningen kontrolleras av
storföretag i norr, och den inriktas också på att svara
mot industriländernas marknad och behov. U-
länderna är däremot intressanta som försöksmarkna-
der. U-länderna är också intressanta därför att basen
för all genteknik, eller i varje fall mycket av gentekni-
ken, kommer från den rika biologiska mångfald som
går att hitta där. Majs, ris, socker och kakao ägnas ett
väldigt stort intresse av genteknikforskningen, efter-
som det är varor som har global konsumentspridning.
Dessa grödor är utvecklade under århundraden av
bönder i tredje världen.
Gener från tredje världen kommer med största
sannolikhet att patentbeläggas av i-ländernas storföre-
tag. Därmed tvingar man in u-landsbönderna i ett
beroendeförhållande gentemot företaget som kommer
att kontrollera grödan. De lokala variationerna av
grödan kan komma att slås ut. Bonden blir då hänvi-
sad till att köpa utsäde som bjuds ut på de villkor som
sätts upp av företagen.
Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att
krafterna bakom gentekniken är transnationella,
kommersiella krafter med enorma resurser, som ge-
nom patenteringen naturligtvis vill ha tillbaka pengar
på insatt kapital. Det är inte konstigare än så. Men
patent på livsformer kan aldrig någonsin försvaras ur
etisk synpunkt. Därför yrkar jag bifall till reservation
nr 3.