Immaterialrättsliga frågor

Herr talman! Trots att det är sent har jag svårt att

stryka mer än vad jag har gjort i mitt anförande, efter-

som det är många frågeställningar och flera reserva-

tioner. Jag skall dock göra så gott jag kan för att hålla

tiden.

Herr talman! Utskottets betänkande Immaterial-

rättsliga frågor behandlar 17 motioner från den all-

männa motionstiden. Vidare redovisas en av utskottet

initierad utvärdering av reglerna om följerätt i upp-

hovsrättslagen.

I fem motioner föreslås åtgärder för att underlätta

och initiera ansökningar om patent. Sex motioner

innehåller yrkanden som riktar sig mot möjligheten att

få patent på livsformer. Övriga motioner rör

bruksmönster, växtförädlarrätt och upphovsrätt.

Med anledning av ett motionsyrkande förordar ut-

skottet ett tillkännagivande om att regeringen bör

överväga behovet av upphovsrättsligt skydd för det

översättningsarbete som bedrivs av Bibelkommissio-

nen.

Till betänkandet har fogats sju reservationer. De

immaterialrättsliga frågorna är många gånger mycket

komplicerade. Jag vill därför nämna att jag är glad att

det i utskottet trots dessa reservationer finns en stor

samsyn i de här frågorna.

Jag börjar med att yrka bifall till hemställan i ut-

skottets betänkande och avslag på samtliga reserva-

tioner.

I reservation nr 1 föreslår Moderaterna, Miljöpar-

tiet och Centerpartiet att införa differentierade avgif-

ter vid patentansökning. Motivet är att kostnaderna

för att ansöka om patentskydd enligt motionärerna är

så höga att det innebär problem för enskilda uppfinna-

re och småföretagare.

När vi för ett år sedan debatterade denna fråga här

i kammaren ansåg utskottsmajoriteten, precis som vi

gör denna gång, att patentavgifterna endast torde

utgöra en mindre del av de totala kostnaderna i ett

patentärende. De stora kostnaderna är ombudsarvoden

för upprättande av ansökningshandlingar samt över-

sättningskostnader.

Ansökningsavgiften till Patent- och registrerings-

verket uppgår till 3 800 kr plus 900 kr för trycknings-

avgiften. Att erhålla patentskydd i Sverige under tio

år uppgår till 60 000 kr i ett normalfall, enligt

NUTEK:s rapport från 1997. Det kan jämföras med

att erhålla patentskydd i enlighet med den europeiska

patentkonventionen, vilket anges uppgå till omkring

200 000 kr exklusive årsavgifter.

Därmed vill jag inte ha sagt att det inte bör bli bil-

ligare och enklare att söka patent. Mycket görs i frå-

gan, både nationellt och inom EU, för att göra hand-

läggningsförfarandet både snabbare och enklare och

därmed också billigare.

Patent- och registreringsverket har självt i en skri-

velse till regeringen 1996 väckt förslag om vissa

ändringar i patentlagen som rör förenkling och förbil-

ligande av handläggningsförfarandet. De frågor som

verket tagit upp kommer att behandlas i en departe-

mentspromemoria under 1998.

EG-kommissionen har i juni 1997 givit ut en

grönbok om patentsystemet i Europa med undertiteln

Främjande av innovationer genom patent. I grönbo-

ken redogörs för ett arbete inom EPO för att sänka

kostnaderna för Europapatent. Kommissionen tar

också upp om det är lämpligt att enligt amerikansk

förebild införa differentierade avgifter för små och

medelstora företag.

Utskottsmajoriteten konstaterar att mycket pågår

som överensstämmer med motionärernas krav, och

jag yrkar därför avslag på reservationen.

Reservation nr 2 från Moderaterna handlar om en

förlängning av det s.k. prioritetsåret. Detta är också en

upprepning från förra året. Utskottsmajoriteten har

inte ändrat uppfattning utan anser fortfarande att det

s.k. prioritetsåret, som för närvarande är 12 månader,

bör vara 12 månader och inte 24 månader som Mode-

raterna vill ändra det till. Det är viktigare att det inom

rimlig tid blir klarlagt i vilken omfattning en ny upp-

finning slutligen blir patentskyddad än att den enskil-

de uppfinnarens intresse av ytterligare utsträckt tid för

att bedöma behovet av patentansökningar i andra

länder tillgodoses.

En viktig funktion av patentförfarandet är att in-

formation om ny teknik på ett effektivt sätt snabbt blir

tillgänglig för den som har behov av den i forskning, i

kommersiell tillämpning eller på annat sätt. För att

förhindra att de långa handläggningstiderna för paten-

tansökningar leder till att ansökningar hålls hemliga

under lång tid har det införts en bestämmelse i 22 §

patentlagen om obligatoriskt offentliggörande efter en

viss tid.

Den nuvarande prioritetsperioden på 12 månader

är resultatet av internationella överläggningar och får

anses som en lämplig avvägning mellan de olika in-

tressen som gör sig gällande. Utskottsmajoriteten har

inte ändrat uppfattning, eftersom inget nytt har fram-

kommit.

Reservation nr 3 från Centerpartiet, Vänsterpartiet

och Miljöpartiet handlar om patent på biotekniska

uppfinningar. Även denna fråga diskuterades förra

året. Då väntade vi på ett direktiv från EU-

parlamentet om rättsligt skydd för biotekniska upp-

finningar. Innehållet i det kommande direktivet skall

vara bestämmande för de svenska rättsreglerna på

området. Det har fortfarande inte kommit något di-

rektiv.

EU-parlamentet avslutade sin första behandling av

ärendet i juli 1997 med att anta 66 olika förslag till

ändringar i kommissionens reviderade förslag.

Kommissionen har därefter, i augusti 1997, lagt fram

ett ytterligare reviderat förslag till direktiv i vilket

man gjort omarbetningar på samtliga punkter utom

en, där parlamentet har begärt ändringar.

Generellt kan sägas att Europaparlamentet har

förordat en starkare betoning av de etiska aspekterna

och att kommissionen har beaktat detta. Ministerrådet

antog den 27 november i en gemensam ståndpunkt det

nya direktivförslaget. Ärendet skall nu åter behandlas

av Europaparlamentet.

Varför behövs då direktivet?

Biotekniken har under det senare decenniet ut-

vecklats snabbt och kommer utan tvivel att även i

fortsättningen spela en mycket stor roll inom modern

forskning och utveckling. Möjligheterna att få patent

på en uppfinning har givetvis stor betydelse för den

fortsatta utvecklingen inom området.

Direktivförslaget innehåller bestämmelser för

harmonisering av medlemsstaternas nationella patent-

lagstiftning avseende biotekniska uppfinningar. Pa-

tentlagstiftningen i EU:s medlemsstater är i hög grad

harmoniserad, bl.a. som en följd av att alla länder är

anslutna till den europeiska patentkonventionen. Men

patentlagstiftningen har tillkommit under en tid då de

möjligheter som modern bioteknik öppnar inte kunde

förutses. Viss osäkerhet uppkommer därför om hur

nuvarande patentsystem skall tillämpas med avseende

på bioteknologiska uppfinningar.

Svårigheter föreligger framför allt i att göra en av-

gränsning mellan vad som är patenterbart och vad

som inte är det. Inte minst de etiska aspekterna gör att

man kan befara att tolkningen av patentlagstiftningen

i dessa fall kan komma att variera mellan medlems-

länderna.

I förhållande till det tidigare förslaget har i huvud-

sak tre förändringar gjorts:

1. Man har med avseende på delar av den mänskliga

kroppen klarare markerat skillnaden mellan en

uppfinning, som alltså är patenterbar, och en upp-

täckt, som inte är det.

2. Den etiska regeln, dvs. bestämmelsen om att upp-

finningar vilkas kommersiella utnyttjande skulle

stå i strid med allmän ordning eller goda seder är

uteslutna från patenterbarhet, har utvidgats. Ge-

nom exemplifieringarna i artikel 6 anges att förfa-

ringssätt för reproduktiv kloning av människa inte

skall vara patenterbart. Detsamma gäller förfa-

ringssätt för modifiering av människans könscel-

lers genetiska identitet.

3. En tredje nyhet gäller den redan tidigare i direkti-

vet intagna bestämmelsen om jordbruksundanta-

get, farmer s privilege, som har utvidgats.

Direktivet skall passa in i existerande patentlag-

stiftning och är inte avsett att introducera någon sär-

skild patentlagstiftning för levande material. Däremot

åläggs medlemsstaterna att anpassa sin befintliga

patentlagstiftning till den speciella regleringen i di-

rektivet.

Det slås också fast att direktivet inte skall påverka

lagstiftning - vare sig nationell eller gemenskaps-

rättslig - om övervakning av forskningen på detta

område eller utnyttjandet av resultatet av sådan

forskning.

Det patenterbara området regleras i 1 § patentla-

gen. Utgångspunkten i patentlagstiftningen är att

skillnad inte skall göras mellan olika teknologier.

Patent har sålunda meddelats för åtskilliga bioteknis-

ka uppfinningar. En etisk gränsdragning för vad som

skall anses patenterbart finns i bestämmelsen om

generellt förbud mot patent på uppfinningar vars

utnyttjande skulle strida mot goda seder eller allmän

ordning.

Direktivförslaget ligger väl i linje med den svens-

ka patenträtten. Vissa ändringar kommer dock att

krävas. Den etiska gränsdragningen måste förtydligas

med mera konkreta bestämmelser om vad som inte

kan komma i fråga för patentskydd. Vidare måste

patentlagen kompletteras med bestämmelser om jord-

bruksundantaget.

Den 16 oktober 1997 tillsattes en kommitté med

företrädare för riksdagspartierna med uppgift att ana-

lysera den moderna biotekniken, dess möjligheter och

risker.

Den parlamentariska kommittén har till uppgift:

att analysera den moderna bioteknikens möjlighe-

ter och risker,

att bedöma långsiktiga förändringseffekter av den

moderna biotekniken samt att lämna förslag till en

övergripande politik för området i ett internationellt

perspektiv,

att genom ett öppet och utåtriktat arbetssätt främja

debatt och diskussion om frågor som rör den moderna

biotekniken och dess konsekvenser för individen som

patient, konsument, arbetstagare, företagare etc.

Uppdraget innehåller mycket mer, men jag stannar

där.

Uppdraget skall redovisas till regeringen den

1 juni år 2000. Ett delbetänkande avseende gentek-

niknämndens uppgifter och sammansättning skall

lämnas den 1 november 1998.

Med detta yrkar jag avslag på reservationen.

Reservation nr 4 från Centerpartiet handlar om in-

förande av bruksmodellskydd. Jag kommer inte riktigt

ihåg om det yrkades bifall till den reservationen. Men

vi yrkar avslag på reservationen, eftersom så mycket

är på gång. Det är bara Luxemburg, Storbritannien

och Sverige som i dag saknar den här skyddsformen.

Direktivet är ute på remiss, och i höst tillsätts en

rådsarbetsgrupp. Enligt förslaget skall medlemsstater-

na senast den 31 december 1999 ha antagit de lagar

och andra författningar som krävs för att implemente-

ra direktivet.

Reservation nr 5 från Centerpartiet, Miljöpartiet

och Vänsterpartiet gäller växtförädlarrätten. En ny lag

trädde i kraft den 1 juli 1997. Genom den nya lagen

har ensamrätten till nya växtsorter förstärkts, och en

anpassning har skett till den moderna bioteknikens

möjligheter.

Centerpartiet tar i sin motion upp frågan om ut-

formandet av det s.k. jordbruksundantaget i den nya

lagen. Undantaget innebär att jordbrukare tillåts an-

vända sådant växtmaterial som de skördat på den jord

de själva brukar och använda det till nytt utsäde inom

den egna brukningsenheten.

Det motionären vänder sig emot är att det inte

klart framgår i lagtexten att undantaget även gäller

legorensning.

Det har visat sig under den tid som lagen har varit

i kraft att det har fungerat bra. Man har slutit avtal

mellan parterna. Det problem som Agne Hansson tar

upp är ingen fråga som jordbrukarna direkt diskuterar.

Det finns inte heller några motioner om detta till

LRF:s årsstämma. Om det var ett problem skulle det

ha uppmärksammats.

Små lantbruk undantas från regeln att betala er-

sättning. Använder man mindre än en viss kvantitet

utsäde eller jordbruket är mindre än 20 hektar är det

fritt. Det gäller också legorensaren.

Legorensaren har informationsskyldighet, dvs.

skall ange hur mycket och till vem han eller hon har

rensat. Men legorensaren behöver aldrig betala er-

sättning till rättighetsinnehavaren. Det gör jordbruka-

ren, om han kommer upp i en sådan kvantitet. Lego-

rensaren blandas inte in.

Tillämpningen i dag är förenlig med motionärer-

nas vilja. Jag tror att Agne Hansson kan känna sig

nöjd vad gäller utvecklingen av legorensning och

avgifter.

Reservation nr 6 angående ökat skydd för pro-

gramformat har avgetts av Centerpartiet, Folkpartiet

och Miljöpartiet. Programformat i den mening som

beskrivs i motionerna kan enligt utskottet inte behand-

las som ett enhetligt begrepp. Detta torde nämligen

kunna innefatta allt från relativt obearbetade idéer om

uppläggningen och inriktningen på en programserie

till väl genomarbetade programkoncept, innefattande

manus, musik, kostym, rekvisita, dekoranvisningar

m.m.

Beroende på vad ett enskilt programformat består

av, kan det således redan enligt gällande regler vara

upphovsrättsligt skyddat i flera avseenden.

Den omfattande handeln med programformat har

utvecklats på marknadsmässiga villkor och avtals-

mässiga grunder, i princip oberoende av vilket upp-

hovsrättsligt skydd som skulle kunna åberopas för de

enskilda objekten.

Utskottet anser inte att det i dagsläget finns något

behov av utökat skydd, som motionärerna föresprå-

kar, inte heller att det finns några skäl för att just

programformaten skulle ges ett mer långtgående upp-

hovsrättsligt skydd än vad som gäller för konstnärliga

alster i övrigt. Dessutom är det inga stora problem i

dag.

Den sista reservationen har nr 7 och har avgetts av

Centerpartiet, Moderaterna och Folkpartiet angående

utökat skydd för immateriella rättigheter. Även denna

reservation är litet grand av att slå in öppna dörrar.

Det finns en bred enighet i utskottet om att det är

viktigt att förbättra villkoren för uppfinnare där det är

möjligt. Goda villkor för uppfinnare och innovatörer

stimulerar till kreativitet som gagnar företagsamheten

och ökar sysselsättningen. Det är vi alla överens om.

Våren 1994 beslutade riksdagen om väsentligt

skärpta åtgärder mot intrång i de immateriella ensam-

rätterna. Genom beslutet, som innebar ändringar i

varumärkeslagen, upphovsrättslagen, patentlagen,

mönsterskyddslagen, växtförädlarlagen m.fl., har

domstolarna nu möjlighet att vid vite förbjuda fortsatt

intrång inom hela det immaterialrättsliga området.

Genom ändringar av skadeståndsbestämmelserna

på det industriella rättsskyddets område har rättig-

hetshavarens ställning vid intrång förstärkts. Detta är

också reservanterna nöjda med.

Småföretagsdelegationen har i sin rapport Bättre

och enklare regler föreslagit flera åtgärder. I Patent-

och registreringsverkets skrivelse till regeringen finns

det också förslag på förändringar.

Svårigheterna med att finansiera en patentin-

trångsförsäkring har redovisats, och utskottet finner

det beklagligt, eftersom patentintrången är ett allvar-

ligt och växande problem.

Utskottet förutsätter att regeringen noga överväger

om det kan finnas andra alternativa vägar att nå fram

till en nationell lösning och också driva fram en lös-

ning på europeisk nivå. Utskottet anser att det har

tagits ett bredare grepp om frågan om de allmänna

villkoren för uppfinnare och innovatörer och avstyr-

ker därför reservationerna.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskot-

tets hemställan och avslag på samtliga reservationer.