Fru talman! I den sista delen, att vi måste ha ett
långsiktigt hållbart fiske, instämmer jag naturligtvis
helt och hållet. Det var också utgångspunkten för den
proposition om ett hållbart jordbruk och fiske som
regeringen lämnade till riksdagen i höstas.
Låt mig ta upp två glädjande saker när det gäller
laxfisket, som ju egentligen inte är den här interpella-
tionsdebattens ämne. Det ena är att det nu tycks som
om M74 är på tillbakagång. Det andra är att vi kan se
att de mycket hårda restriktioner som vi har ålagt oss
själva, och som har varit resultatet av internationella
överläggningar och beslut, nu faktiskt ger resultat i
många avseenden, också när det gäller tillgången på
vild lax i många av de laxbärande älvarna. Det är
oerhört glädjande.
Det finns dock ingen anledning att av det skälet
tro att vi kan ge upp alla restriktioner. Det finns en
otålighet hos dem som gärna vill utöka fisket efter
lax. Man ser att situationen nu går mot det bättre, och
man vill naturligtvis gärna bli av med många restrik-
tioner. Men den positiva utvecklingen får inte förleda
oss till att vara för snabba. Vi måste visa en fortsatt
försiktighet.
Såväl utvärderingen av fiskelagen som arbetet
med den kommande gemensamma politiken är ännu
på det stadiet att vi har en intern arbetsgrupp på Jord-
bruksdepartementet och ett arbete i Regeringskansliet.
Det är därför litet svårt för mig att på det här stadiet
säga när nästa fas kommer i utvärderingen av vad som
har varit och inriktningen på framtiden. Givetvis är
avsikten och ambitionen att diskussionen kring den
framtida fiskeripolitiken i dess olika delar skall inbe-
gripa alla riksdagens partier och alla berörda intresse-
organisationer. Det är också min förhoppning att det
skall bli en mycket omfattande och intensiv diskus-
sion. Det förtjänar fisket att få.