Fru talman! Många av de ambitioner som Ingvar
Eriksson nu ger uttryck för är uttryckligen inlagda i
den nuvarande svenska fiskeripolitiken. Fiskeriverket,
som är den myndighet som löpande arbetar med frå-
gorna och som t.ex. genom sina föreskrifter reglerar
hur, var, när och efter vilka arter fiske får bedrivas,
arbetar t.ex. just med ambitionen att verkligen se till
läget i olika regioner. Beslut skall inte fattas schab-
lonmässigt utan verkligen vara baserade på den kon-
kreta situationen i olika delar av vårt land. Denna kan
naturligtvis variera. Den kan variera beroende på var i
landet vi befinner oss och givetvis vilka arter av fisk
vi talar om.
I grunden tror jag att det är svårt att tänka sig en
utveckling i full harmoni där alla inblandade parter är
helt överens. Vi har ett yrkesfiske, ett sportfiske och
ett binäringsfiske i olika varianter. Det är de tre kate-
gorier av fiske som ständigt möts och förhåller sig till
varandra. Jag kan konstatera att det ganska ofta finns
ett missnöje: De får men vi får inte. Jag tror som sagt
att det är svårt att nå en fullständig harmoni.
Jag vill återknyta till det jag sade inledningsvis:
Det som måste ligga i grunden för en ansvarsfull
hushållning med fiskeresursen är våra analyser och
kunskaper om tillgången på fisk. Om vi tittar på si-
tuationen internationellt kan vi se att det finns oerhört
många stora hot i världen. Det finns många fiskebe-
stånd som är utnyttjade fullt ut eller t.o.m. överfiska-
de. Vi har ett ansvar att försöka klara situationen för
de hotade bestånd som vi har i Sverige och undvika
att andra bestånd skall hamna i den situationen. Det är
denna ständiga balansakt som man har att ta hänsyn
till, förutom geografiska, klimatologiska, regionala
m.fl. förhållanden. Det är detta vi arbetar med.
Självfallet strävar vi också ständigt efter att för-
bättra våra verktyg. Jag tycker därför att det är rim-
ligt, vilket är en förlängning av innebörden i det
skrivna interpellationssvaret, att man också ser över
t.ex. redskapsbegränsningar och andra verktyg som vi
använder oss av i den nationella fiskeripolitiken för
att göra dem ännu mer effektiva och givetvis för att i
möjligaste mån undvika det som uppfattas som orätt-
visor i fiskeripolitiken.