Herr talman! Låt mig börja med att välkomna att både ni i Miljöpartiet och ni i Socialdemokraterna så tydligt nu markerar att ni står bakom det förslag som regeringen har presenterat för riksdagen och som riksdagen också har fattat beslut om och som gäller kvotplikten.
Alliansregeringen har mycket höga ambitioner när det gäller att ställa om transportsektorn. Vi har slagit fast en mycket djärv ambition om att minska koldioxidutsläppen och göra hela fordonsflottan fossiloberoende till 2030. Det är en tuff uppgift, men den är nödvändig för att vi ska kunna klara klimatomställningen.
När det gäller kvotplikten har vi en mycket nära dialog med branschen. Vi har fört löpande samtal med dem om hur förhandlingarna med EU-kommissionen framskrider.
Det är väldigt viktigt att notera att vi redan i dag har mycket goda villkor när det gäller förnybara drivmedel i Sverige med den rådande ordningen med skattebefrielse både för de förnybara drivmedel som låginblandas in i bensin och diesel och för de höginblandade biodrivmedlen som biogas och etanol. De goda villkor som finns på plats är förklaringen till att vi i Sverige redan ligger så långt fram när det gäller att ställa om till hållbara transporter. Faktum är att Sverige tack vare att regeringen har arbetat med denna fråga under många år nu är det enda medlemslandet i hela EU som sex år i förtid har nått ett mål om förnybara drivmedel för transportsektorn som vi har satt upp. Inom hela EU har vi enats om att vi ska ha 10 procent förnybara drivmedel i fråga om transporterna till 2020. Sverige kan enligt de preliminära siffrorna kvittera att vi förra året, 2013, nådde upp till 15,6 procent.
Detta visar att den politik som alliansregeringen för verkligen har gett resultat och att miljöbilspremien, supermiljöbilspremien, den sänkta fordonsskatten för de bästa miljöbilarna, satsningarna på forskning och utveckling kring framtidens transporter, förmånsbeskattningen som främjar miljöbilar, stödet till produktion av biogas men också miljöbilsdefinitionen verkligen leder till resultat. Vi har ledartröjan i Europa, och detta kommer vi att fortsätta att driva på.
Sedan Alliansen tillträdde 2006 har andelen förnybara drivmedel i transportsektorn mer än fördubblats. I dag har vi, som sagt, 15,6 procent förnybara drivmedel i hela vår transportsektor. Vi ska fortsätta på den vägen och fortsätta att bygga på det som är bra och de styrmedel som vi har och som redan fungerar. Men vi behöver också addera nya. Kvotplikten är ett sådant styrmedel som vi gärna vill få på plats. Men för att vi ska kunna få det på plats krävs det att vi kan få ett godkännande av EU-kommissionen. Hoppar man över detta steg, som både Mats Pertoft och Johan Löfstrand nästan verkar föreslå att vi ska göra och bara sätta upp ett datum som passar Sverige, skapar det inte trygghet och säkerhet utan osäkerhet.
När vi i Sverige introducerar en ny modell måste vi veta och ha svart på vitt att det också har EU-kommissionens godkännande. Då vågar aktörerna investera i ny produktion, och då vågar de gå in och öka inblandningen. Eftersom detta system inte är på plats har vi, vilket jag utgår från att interpellanten har noterat, lämnat in en ansökan till EU-kommissionen om att få fortsätta med dagens mycket gynnsamma skattebefrielse för de låginblandade drivmedlen.