Herr talman! Jag ska nog inte gå in på diskussionen om vi har ledartröjan på oss inom EU och så vidare eftersom vi då hamnar någon helt annanstans.
Miljöpartiet är positivt till kvotplikten, även om saker kunde göras bättre där. Men min huvudfråga är: Hur ger vi näringslivet bra, förutsägbara och säkra förutsättningar för deras investeringar i biobränslen? Jag har fortfarande inte fått något riktigt svar på min fråga. Jag ställde egentligen två frågor. Den andra var: När kommer detta? Jag förstår att det är svårt att förutsäga när EU-kommissionen kommer att fatta sitt beslut. Jag uppskattar också den beskrivning som statsrådet gav i sitt skriftliga svar av problematiken när det gäller koldioxidskatten. Detta är ju inte enkelt. Men när det är så komplicerat, och när det ändå verkar ganska osäkert om EU-kommissionen kommer att ge Sverige grönt ljus för detta, är det desto viktigare att ha en långsiktig framförhållning.
Nu kan vi konstatera att redan när regeringen lade fram sitt förslag om kvotplikt fanns det en diskussion om detta var framförhållning nog ur en investeringssynpunkt. Nästan en månad efter att detta skulle ha införts kan vi konstatera att det absolut inte var några långsiktiga förutsättningar. Med 20 dagars varsel fick man snarare sätta det hela på avbytarbänken och vänta på ett osäkert resultat i fråga om när kvotpliktsreglerna ska införas.
Vore det då inte bättre att fundera noga och ge näringslivet säkra förutsättningar, så att de vet vilka investeringar som krävs när kvotpliktssystemet går i gång, och sätta upp ett datum som de kan förhålla sig till i stället för att säga snart? Ordet snart är i mina öron mycket osäkert. Om det är någonting som jag lärde mig under de 15 år som jag var företagare var det att osäkerhet är det värsta som finns. När man investerar kapital i anläggningar måste man veta hur det kommer att förhålla sig, om det kommer att ge effekt och om man kan klara den ekonomi som man har räknat med. Annars är det mycket osäkert.
Vi kan konstatera att Agroetanol i Norrköping redan har infört kvotpliktssystemet och varit tvungen att avskeda folk. Jag kan föreställa mig att det kommer att accelerera ju mer osäkerheten ökar. Om det mitt i allt detta dessutom skulle hända att kommissionen säger nej, vad kommer regeringen i så fall att göra? Finns det någon utväg? Finns det ett andra alternativ för att Sverige ska kunna behålla ledartröjan, vilket ju kan diskuteras om vi fortfarande har?
Jag skulle vilja ha lite konkretare svar och lite mindre av oklarheter och kansken från statsrådet.