Herr talman! Jag tackar statsrådet för det ärliga svaret. Jag tror att vi har samma mål i den här frågan. Även för Miljöpartiet är införande av kvotpliktssystem önskvärt. Vi stöder alltså detta även om vi var oense om vissa detaljer när beslutet fattades.
Anledningen till att jag ställde den här interpellationen är att när pressmeddelandet från Finansdepartementet kom den 10 april, 20 dagar innan lagen skulle träda i kraft, blev jag chockad. Jag tror att det inte bara var jag som blev chockad, utan framför allt tror jag att man inom näringslivet, biobränsleindustrin, blev chockad. Såvitt jag har förstått fanns det inga föraningar om att så här skulle ske, och man hade ändå investerat ganska tungt. Kvotplikten skulle förhoppningsvis leda till att vi förbrukar mer biobränslen och mindre fossila bränslen i Sverige.
När vi nu får som svar att det är oklart när kvotplikten kan träda i kraft blir jag ännu mer osäker och undrande, framför allt för näringslivets räkning. Man kan inte bara smälla upp fabriker eller producera biobränslen på lager och hoppas att det någon gång ska gå i gång.
Vi är eniga om att vi vill ha en ökning av biobränsleanvändningen i Sverige. Vi vill ha en minskning av det fossila bränslet. Vi vill ställa om Sverige. För det behöver vi bärkraftiga, hållbara förutsättningar för näringslivet som producerar dessa biobränslen. För att de ska kunna få långsiktiga, hållbara förutsättningar för sina investeringar på hundratals miljoner måste de veta vad som gäller.
Därför kan jag inte bara nöja mig med att höra att förutsättningarna fortfarande är oklara. Jag har talat med ett antal biobränsleproducenter under den senaste månaden, och man är rejält osäker. Vore det i så fall inte rimligt att regeringen tar till sig problematiken, försöker lösa den och försöker hitta ett fast datum, gör ett omtag och så fort som möjligt inför kvotplikten, som vi ju är överens om, men hittar fasta förutsättningar som är långsiktiga och hållbara samt ser till att de också stäms av i god tid med EU-kommissionen? Det måste vara så att detta har man inte gjort.
Om det här ligger på Näringsdepartementet eller på Finansdepartementet låter jag vara osagt, men jag uppskattar verkligen Anna-Karin Hatts ambitioner på det här området. Jag tror att vi har liknande ambitioner båda två. Ibland undrar jag däremot om Anders Borg och Finansdepartementet har samma ambitioner.
Min fråga är alltså: När vi har nått så här långt, hur kan vi ge bättre förutsättningar till näringslivet? Vore det inte rimligt med ett omtag så att vi har ett fast datum att gå på?