Herr talman! Hälso- och sjukvårdslagen har vi haft sedan 1982. Jag har själv jobbat inom hälso- och sjukvården. Ordet "hälsa", som man petade in 1982, har tyvärr inte haft någon större betydelse i praktiken förrän en bra bit in på 90-talet.
Det jag pratade om handlar om det kommunala ansvaret för det breda folkhälsoarbetet. Det är inte något lagstadgat ansvar. Hälso- och sjukvårdslagen reglerar det som handlar om målområde 6, det vill säga hälso- och sjukvårdens ansvar.
Kommunen har ett mycket viktigt ansvar för att se till att samla olika grupper, det civila samhället, som Barbro Westerholm pratade väl om, för att tillsammans jobba strategiskt med folkhälsofrågorna. I Danmark har man gjort en sådan lagstiftning, men i Sverige har vi inte det.
Den politikerkommission som Barbro Westerholm gjorde en historiebeskrivning av är något helt annat än de expertkommissioner som nu jobbar. Marmotkommissionen, när det gäller WHO:s rapport, hade en representant från Sverige i Denny Vågerö, som arbetar vid Chess. I Malmö har man också samlat flera experter för att skanna av vilka olika insatser man kan göra för att komma åt den ojämlika hälsan.
Det är klart att man gärna vill lyfta fram några enskilda exempel. Det görs mycket bra på lokal nivå - men inte på central nivå och inte på statens nivå, vilket var det jag ville påpeka.
Slutligen vill jag fråga: Var det inte brödbranschen som startade den där kampanjen en gång i tiden och egentligen inte alls Socialstyrelsen?