Fru talman! Inledningsvis vill jag poängtera skill-
naden mellan kulturen och dess olika yttringar å ena
sidan och kulturpolitiken å den andra. Det är kultur-
skaparnas frihet att skapa sina alster vilket konstnär-
ligt område det än må gälla. Det må vara litteratur,
bildkonst, musik, teater och många fler.
Det är de enskilda människorna som gör sitt val i
det kulturutbud som erbjuder just dem den största
upplevelsen och det största engagemanget. Politiker,
på vilken nivå de än verkar, skall inte styra kulturin-
nehållet men ge förutsättningar och ramar. Kulturen
måste stå fri i förhållande till beslutsfattarna.
Det ökade internationella utbytet och det allt stör-
re medieutbudet bidrar verksamt till den mångfald
som vi eftersträvar. Så förstärks också yttrandefrihe-
ten.
Genom satsningar på informationstekniken, IT -
ofta felaktigt kallad för informationsteknologin -
skapas möjligheter till nya arbetsformer och större
tillgänglighet till vårt kulturarv och till kulturyttringar
i övrigt. Biblioteken, som fortfarande enligt min me-
ning spelar en huvudroll för kulturens tillgänglighet,
kommer i allt större utsträckning att kunna nyttiggöra
informationstekniken.
För våra invandrare och nya svenskar är förtro-
genhet med vår kultur väsentlig för att de skall kunna
finna sig till rätta i vårt land.
Vi moderater är av den uppfattningen att statens
ansvar för kulturen bör renodlas. Staten har självklart
ett särskilt ansvar för vårt kulturarv och vidare för
nationalscener, vissa museer, arkiv, dansscener, mu-
sikteatrar och musikinstitutioner över huvud taget.
Genom lägre skatteuttag, Paavo Vallius, ges de
enskilda människorna utökade möjligheter att ta del
av kulturutbudet och också betala en något större
slant för detta. Kulturens beroende av skattefinansie-
ring minskar då. Det förtjänar att påminnas om att de
många människornas kostnader för kulturdeltagande
faktiskt är 75 %. Det som staten, landstingen och
kommunerna tillsammans betalar står bara för 25 %.
Intresset från företagen att genom sponsring
stödja vissa kulturyttringar ökar. Jag tror att det 1998
var 250 miljoner, och det är inget dåligt tillskott.
Dessa företags ökande bidrag betyder inte bara större
resurser utan också, och det är för mig inte minst
viktigt, nya gruppers deltagande. Företagen inbjuder
sina anställda och man får en vana att besöka teatrar,
lyssna på musik m.m. Inom kort hoppas jag att skatte-
reglerna för sponsring skall klarläggas genom det
rättsförfarande som för närvarande pågår och att det
då skall bli lättare.
Andra möjliga finansieringsvägar kan vara fonder,
donationer, gåvor, lotteriverksamhet, avdragsrätt för
vård av kulturhistoriska byggnader m.m.
Till sist, fru talman, Stiftelsen framtidens kultur
bildades av den borgerliga regeringen. Enligt vår
mening borde den återfå sitt oberoende. Det oberoen-
de som den nuvarande regeringen med stor skynd-
samhet berövade den vid sitt återinträde till rege-
ringsmakten - med stor klåfingrighet skulle jag vilja
påstå, för att använda det uttryck som kulturminister
Marita Ulvskog använde härommorgonen om politi-
ker som lockas att ha synpunkter på programinnehål-
let. Banden till Statens kulturråd borde också upplö-
sas.
Fru talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till re-
servation 1.
Jag ber att få återkomma till Paavo Vallius beträf-
fande de skattetankar som han hade. Jag anser att de
är helt felaktiga, precis som Lennart Fridén sade. Det
får vi tyvärr ta i en senare debatt.