Fru talman! Jag kan inte låta bli att nämna för
Peter Pedersen att svenska politiker faktiskt sysslar
med kultur. De gör det kanske inte i form av körsång,
men senast i går var de som sitter i Värmlandsbänken
i riksdagen ute och spelade trummor tillsammans och
det var verkligen en fin kulturell upplevelse.
Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 2.
Betänkandet behandlar, som har sagts här förut, mo-
tioner från allmänna motionstiden i höstas. Motionen
Kr272 som anges, eller rättare sagt det yrkande som
anges, är ju en liten del av vårt partis samlade kul-
turmotion som behandlar många viktiga kulturfrågor,
bl.a. frågor av lite mer övergripande karaktär. Djupast
sett handlar det om utgångspunkterna för den kultur-
politik som staten bör föra.
Vi kristdemokrater menar att det är viktigt att göra
kulturen tillgänglig för alla och att främja ett aktivt
deltagande i kulturlivet. För att detta skall vara möj-
ligt måste man vara medveten om att människor har
skilda kulturvanor. Det beror i sin tur på många fakto-
rer. Det handlar om praktiska möjligheter, traditioner,
ålder och bostadsort. Det är viktigt att föra ut kulturen
i hela landet, detta för att ge fler människor möjlig-
heter till deltagande, samt väcka intresse hos grupper
av människor som av tradition inte deltar i vissa delar
av kulturlivet.
För kulturell frihet och utveckling krävs vissa
basstrukturer. Precis som staten har ett grundläggande
ansvar för t.ex. järnvägsnätet skall staten ha ett
grundläggande ansvar för det kulturella stamnätet. En
kulturell infrastruktur är alltså viktig för kultur i hela
landet. Hit hör de nationella kulturinstitutionerna men
också regionala institutioner och verksamheter. Här
är mångfalden viktig, och kulturen måste inte vara
utformad efter samma mall i hela landet. Varje region
och län skall färgas av sin speciella kultur.
Jag menar att utgångspunkten skall vara den en-
skilda individen. Mycket av kultur är ju också per-
sonligt. Det är också viktigt att det finns ett samspel
mellan efterfrågan och utbud. Jag tycker att det är
glädjande att den viktiga dialogen mellan konstutöva-
re och konstpublik fördjupats under senare tid, och
detta har också givit resultat i ökade publiksiffror
t.ex. inom teater, musik och konst. Det mesta som
sker inom kulturlivet har lokal förankring och finan-
siering, och det är en viktig princip. Många kulturella
verksamheter är av mer omfattande art och här be-
hövs ett mer regionalt stöd. Det statliga bidraget till
kulturen skall stödja både god kvalitet, ökad mång-
fald och delaktighet. Vi kristdemokrater anser också
att utgångspunkten för det statliga stödet är att det
skall vara stödjande, inte styrande.
Jag vill också säga några ord om prioriteringen av
barn och ungdomar. Tidiga kulturupplevelser ut-
vecklar fantasin och väcker intressen som man bär
med sig som en positiv kraft i livet. Det är viktigt att
dessa tidiga kulturupplevelser kännetecknas av god
kvalitet. Låt mig bara ge ett exempel på kvalitetstän-
kande som jag faktiskt hört från flera håll på senare
tid. En teaterpjäs skall t.ex. framföras i en teaterlokal
och inte i en gymnastiksal. Rummet är alltså viktigt
för att ge den rätta upplevelsen. Samhällets insatser
för kultur till barn och ungdom har ökat under senare
år, men mer kan och bör göras.
Fru talman! Till slut vill jag nämna något när det
gäller sponsring i kulturlivet. Jag tycker att det är
glädjande att se den svängning som har skett när det
gäller synen på sponsring. Sponsring skall ju betyda
något positivt för båda parter. Av många ses den som
ett hot på flera sätt, men man kan ju faktiskt se det
som en möjlighet. Jag tror inte att vi behöver mer
lagar och paragrafer utan de regler som utarbetats för
sponsringsverksamhet är tillräckliga.
Från olika kulturinstitutioner har det på senare tid
framkommit att sponsring innebär att man når en ny
publik, en publik med koppling till sponsorerna. Nya
kulturmöten uppstår och det är ju precis det man vill.
Båda parter har fått ömsesidig nytta av avtalet. Slutli-
gen bör naturligtvis sägas att sponsring aldrig kan
vara mer än ett komplement till ordinarie finansie-
ring.