Fru talman! Vänsterpartiet anser, som så många
andra, att kulturen har ett egenvärde i sig. Kulturen
kan också vara en viktig ekonomisk tillväxtfaktor om
den får verka på rätt sätt, inte minst på regional och
lokal nivå. Men vi vill hävda att kultur är mycket mer
än de här två faktorerna.
Olika kulturaktiviteter och skapande inom kultu-
ren bidrar till nya erfarenheter och nya kunskaper.
Kultur kan därför leda till att jag växer som männi-
ska, att jag kan se nya lösningar och tänka nya tankar
i både stort och smått. Kultur kan bidra till männi-
skans frigörelse där människans egenvärde som just
människa lyfts fram bortom rollen som ekonomisk
enhet, som konsument eller som produktionsfaktor i
arbetslivet.
Fru talman! Jag hade i går den stora förmånen att
få se Maj Wechselmanns nya film Tala med mig
systrar som speglar kampen mot apartheid ur kvin-
nornas perspektiv. I den kampen var det påfallande
att just kulturen, dans och musik, hade ett väldigt
stort inflytande och en stor roll i ANC:s och andra
organisationers kamp mot apartheidförtrycket som en
sammanhållande frigörande länk.
Jag tycker att det är bra att den här debatten är
sen. Det gör att det dröjer länge innan den här dagen
är slut. I dag hade jag och många andra den stora
förmånen att lyssna på Nelson Mandela, Sydafrikas
president, när han höll tal till bl.a. oss riksdagsleda-
möter. Förutom att han är en stor politisk ledare är
han en fantastisk människa som på ett försonande sätt
har skapat en situation i Sydafrika som man inte trod-
de var möjlig. Jag tror att en del av förklaringen till
detta kom när jag såg på TV i kväll. Det var en Fa-
lukör som sjöng inför en middag som Nelson Man-
dela skulle inta med bl.a. Mikael Wiehe och några
andra. De sjöng sydafrikanska sånger, och vad fick
man då se? Jo, Nelson Mandela dansade. Om vi fick
mer av det hos våra svenska politiker och hos våra
statschefer och regeringschefer tror jag att det skulle
bidra till att kulturfrågorna lyftes till högre höjder.
Fru talman! Det behövs en samhällelig struktur
när det gäller kulturen och kulturarbetarna. Om det
samhälleliga stödet till kulturen minskar, ökar beho-
vet för kulturskaparna att hitta nya finansieringskäl-
lor, t.ex. sponsring. Detta kan då kväva skapandet och
yttrandefriheten. När kulturverksamhet kombinerar
stöd från samhället med stöd via sponsring anser vi
att det är särskilt viktigt att det utformas etiska regler.
Det kommer vi att återkomma till.
Statens kulturråd har stor makt och ett stort ansvar
när det gäller att fördela de statliga medlen på ett
rättvist sätt. Vi menar därför att regeringen bör få i
uppdrag att utvärdera hur Kulturrådets medelsfördel-
ning stämmer överens med gällande förordning och
hur fördelningen av medel svarar mot den verksamhet
som faktiskt bedrivs på institutioner och i fria grup-
per. Vi kan se att det finns ganska stora obalanser i
landet när det gäller stöd till olika grupper och insti-
tutioner.
Regeringen bör dessutom följa upp och utvärdera
Kulturrådets roll i fråga om en sådan kartläggning,
kunskapsuppbyggnad och ett sådant informationsin-
hämtande som behövs för att åstadkomma en geogra-
fiskt rättvis fördelning av medlen i enlighet med de
kulturpolitiska målen.
Vi skulle vilja ha en utredning rörande inrättande
av regionala kulturråd som kunde sköta en del av den
medelsfördelning som i dag handhas av det centrala
Kulturrådet, utöver den försöksverksamhet som redan
pågår i Kalmar län, Gotlands län och Skåne län.
Fru talman! Vänsterpartiet anser att amatörkultu-
ren förutsättningar skall förbättras och att en översyn
är nödvändig. Den bör utgå från grundsynen att
amatörkulturen och den professionella kulturen inte
är konkurrerande enheter, utan att de faktiskt kan
befrukta och berika varandra på ett positivt sätt. Vi
vill se förslag som förbättrar möjligheterna för sam-
verkan mellan amatörer och professionella kulturar-
betare. Ett stöd för beställning av t.ex. kompositioner
och dramatiska verk kunde utformas på ett sätt som
även utvecklar amatörkulturen.
I det här sammanhanget vill vi också betona be-
hovet av en större tillgång och en bättre kvalitet på de
repetitionslokaler som behövs för landets otaliga
ungdomsband, ofta kallade rockband. Många av da-
gens kända artister har börjat sin karriär i en kall,
unken källarlokal där ljudvolymen är för hög och där
risken för framtida hörselskador är stor på grund av
bristfälliga eller obefintliga hjälpmedel när det gäller
ljuddämpning.
Ansvaret för ungdomskulturens behov av lokaler
ligger i första hand på föreningslivet och kommuner-
na, men även vi i Sveriges riksdag kan markera att
ungdomens egen kultur måste uppmuntras och stödjas
på ett helt annat sätt än vad som sker i dag.
Det är faktiskt så att barn och ungdomar ägnar sig
mycket åt kulturella aktiviteter. De tar till sig nya
intryck, blandar och ger och skapar en egen kultur
som vi vuxna ofta ringaktar och ser ned på. Vi väns-
terpartister tycker inte att det finns någon anledning
till det.
Vänsterpartiet anser också att kommunerna skall
satsa på vård, omsorg och skola, som vi alla pratade
mycket om i valrörelsen. Men vi tycker inte att det
bara skall finnas pengar för de här sakerna. Det be-
hövs också pengar till kulturella aktiviteter.
Kulturen är enligt oss i Vänsterpartiet undervärde-
rad i samtliga politiska sammanhang. Frågorna place-
ras ofta perifert och får därmed också mindre politisk
betydelse jämfört med andra politiska sakområden.
Vi vill hävda att det här är en felsyn. Kulturen borde
lyftas in i de centrala beslutsorganisationerna, inte
minst ute i kommunerna. Frågan är: Vem vill i läng-
den bo i en kommun som saknar vettiga kulturella
aktiviteter? Vi tror inte att den kommunen kommer
att ha så jättestor nytta av att man har satsat på vissa
andra områden. Det blir ingen attraktiv kommun som
människor vill bo, leva och verka i.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag konstatera att
jag och Vänsterpartiet står bakom alla våra reserva-
tioner i detta betänkande. Men vi väljer att yrka bifall
endast till reservation 6 under mom. 10, avseende
utvärdering av Statens kulturråds medelsfördelning.