Herr talman! I det betänkande som vi debatterar tas en lång rad viktiga djurskyddsfrågor upp. Men med tanke på att vi inte har så lång tid på oss, hinner jag bara kommentera några av Miljöpartiets många reservationer.
Jag tänkte börja med en väldigt grundläggande fråga, nämligen frågan om rättvis konkurrens mellan företagare i olika länder. Det är faktiskt några talare som redan har berört den frågan på lite olika sätt. Jag tolkar det ganska mycket som att man kanske inte ska ställa så höga krav i Sverige eftersom det då blir svårare att konkurrera. Men jag ser det på ett annat sätt. Rättvis konkurrens och frihandel borde betyda att vi i Sverige, och i alla andra länder, kan ställa precis samma krav på svenska som på utländska producenter. Därför har vi en reservation om just den frågan.
Ofta tolkas frihandel som att man ska kunna sälja mellan länder utan tullar och andra handelshinder. Men varför ska det vara så? Varför kan man inte helt enkelt ställa precis samma krav på producenter oavsett i vilket land som de befinner sig? Det skulle lösa många av problemen som gäller äggproducenterna som några talare har tagit upp här tidigare. Om man kunde ställa samma krav på djurskydd i fråga om importäggen så vore det inte något problem.
Men delar av äggnäringen har faktiskt problem med orättvis konkurrens inom Sverige. De producenter som trodde på de politiska löftena om att vi skulle få ett riktigt förbud mot burhöns och satsade på nytt och investerade i moderna system för frigående höns blev faktiskt lurade och har vissa problem i dag. Det gäller särskilt dem som inte är Kravproducenter. Kravproducenter kan få ett visst mervärde på ett annat sätt för sin produktion. Men producenter som har konventionell produktion med frigående höns har faktiskt blivit lurade av politikerna när det ändå blev möjligt att fortsätta med någon form av produktion med burhöns.
En annan fråga som jag vill ta upp och som har diskuterats många gånger i kammaren handlar om förbudet mot import av hund- och kattskinn. Jag tror inte att det är så stor politisk åsiktsskillnad mellan partierna när det gäller vad som borde göras. Men det går otroligt långsamt. Sverige borde driva på hårdare inom EU och också gå före med ett nationellt förbud. Så varför väntar man? Det är synd att inte fler partier har kunnat enas om att driva på här.
En annan fråga som ingen talare har tagit upp gäller kastrering av smågrisar. I Sverige är det tillåtet att kastrera obedövade smågrisar. Det är en väldigt otäck hantering. Jag har själv inte provat på det sedan jag gick på lantbruksskola. Men för dem som inte har gjort det kan jag säga att det är något väldigt obehagligt. Och det är inte omöjligt att införa ett förbud. Det har Norge visat som redan har ett förbud sedan två år tillbaka.
Ytterligare en fråga gäller sexuellt utnyttjande av djur som ett flertal partier har reservationer om. I dag är det tillåtet att utnyttja djur sexuellt om man inte bedömer det som ett direkt lidande för djuret eller att djuret tar skada. Där skulle vi vilja förtydliga lagstiftningen så att det blev ett rakt och tydligt förbud. Det har vi faktiskt haft i Sverige tidigare.
Sven-Erik Sjöstrand nämnde också grytjakten. Där är jag lite förvånad över att inte hela utskottet kan ställa sig bakom ett förbud. Där råder det ju en stor enighet bland sakkunniga om att grytanlagsproven knappast är förenliga med djurskyddslagen. Sven-Erik Sjöstrand nämnde Jordbruksverket. Men i betänkandet tar majoriteten också upp både SVA och Sveriges Veterinärförbund som har ifrågasatt grytanlagsproven.
Det kan väl ändå inte vara så oerhört viktigt för samhället att hålla på med grytanlagsprov när det är så ytterst tveksamt från djurskyddssynpunkt?
Jag kan inte låta bli att nämna pälsdjursnäringen. Det finns en gemensam borgerlig reservation mot den proposition som alldeles nyligen har lagts fram för riksdagen. Jag vill inte dra i gång en jättedebatt i dag. Vi får ju en väldigt rejäl debatt och ett särskilt betänkande om saken. Talmannen har dessutom vädjat om att vi ska vara snabba i dag. Men det är tråkigt att inte alla partier ställer upp på att hävda minkarnas rätt till ett naturligt beteende.
På en punkt kan jag dock ge er rätt. Visst borde vi ha haft ett importförbud - detta enligt vår reservation 2. Bra är att vi i alla fall nästan inte importerar några skinn till Sverige, så problemet är inte så där väldigt stort just när det gäller minkskinn. Då är problemet mycket större när det gäller till exempel äggproduktion och djurskyddskrav.
Jag tänker inte yrka bifall till några reservationer eftersom jag bedömer att de inte vinner kammarens stöd. Jag slutar här; det blir väl repliker.