Herr talman! Frågor om djurs rättigheter har hamnat på den samhälleliga agendan i allt högre grad under senare år. Det är på sin plats att tala om en ökande medvetenhet. Det är inte längre töntigt att göra djurens sak till sin. Jag undrar egentligen hur ofta man debatterade djurrättsfrågor här i riksdagen för 20-30 år sedan. Ganska säkert var det inte så ofta under ett riksdagsår.
Djur är inte människor, men de saknar inte känslor. De ska därför skyddas mot smärta, lidande och negativ stress. En god djuromsorg ger våra djur detta skydd under hela deras livslängd.
I denna debatt vill jag speciellt lyfta fram några frågor som vi i Vänsterpartiet har lämnat motioner på.
Jag börjar med kycklingindustrin. Jag anser att dagens slaktkycklingar lever ett liv som ur djurskyddssynpunkt är oacceptabelt. Uppfödningen baseras vanligen på att få kycklingarna att växa så snabbt som möjligt. Detta åstadkoms genom avel, energi- och proteinrik mat samt tillskott i maten. De får bara en kort mörkerperiod per dygn för att hinna äta så mycket som möjligt. De hålls som regel i ganska trånga och smutsiga miljöer.
Sjukdomar, en ganska hög dödlighet och beteendestörningar är vanliga. En slaktkyckling slaktas vid fem sex veckors ålder och väger då ca 1,6 kilo. Det är en oerhört snabb tillväxt. Biologiskt sett är de inte vuxna, men de transporteras då bort från kycklingfarmen till slakt.
I Sverige är det fem stora slakterier som slaktar ungefär 90 % av kycklingarna. Slakten av kycklingar är vanligen mer mekaniserad än slakt av andra djur. Därför kan så många som 5 000-8 000 djur slaktas per timme.
Livsmedelsverket som ska se till hygienen vid Sveriges slakterier har flera gånger rapporterat om skador som kycklingarna fått vid lastning, transport och hantering innan de slaktas. Vänsterpartiet kan konstatera att ekonomiska intressen fått gå före djurskyddsintressen när det gäller kycklingindustrins hantering av fåglar. Den utformning som slaktkycklingproduktionen har i dag är inte förenlig med djurskyddslagen. En översyn av uppfödningen måste komma till stånd snarast. Bland annat måste beläggningsgraden minska, och benhälsa och beteendestörningar måste åtgärdas.
Vi borde titta på positiva exempel. Jag tror att det bara finns en ekologisk kycklinguppfödare i Sverige, men i länder som Frankrike, England och Danmark finns det sedan många år tillbaka en tradition att föda upp långsamväxande kyckling på grönbete. I England finns det ett stort marknadsintresse för ekologisk kyckling, och det finns tillgång till både hel kyckling och styckningsdetaljer i de stora livsmedelskedjornas butiker.
Alltfler konsumenter har blivit medvetna om både köttkvalitet och djurens behov av naturligt beteende, vilket har bidragit till en ökad efterfrågan i butikerna i England. Varje vecka kläcks 70 000 långsamväxande kycklingar som föds upp på olika ekologiska gårdar runtom i landet. Vi borde kanske försöka ta efter England. Det finns säkert en stor marknad för långsamväxande kyckling även här i Sverige.
På EU-nivå går det trögt med djurskyddsfrågorna. En handlingsplan som har varit försenad två år har presenterats. Kommissionens mål med handlingsplanen är att tydligt definiera gemenskapens politiska inriktning när det gäller djurskydd och, som man skriver, att ha fortsatt höga krav på djurhållningen inom EU samt att förbättra samordningen av befintliga resurser.
Nu hoppas jag att handlingsplanen inte bara blir vackra ord. Historien har ju tyvärr visat att det inte är så mycket aktivitet inom EU i dessa frågor. Papper, konferenser och vackra löften brukar EU producera när det gäller djurskyddsfrågor, men inte så mycket reellt. Varför vill man inte göra mer när det gäller djurtransporterna, något som miljoner människor har krävt?
Alla de djur som människan genom jakten utnyttjar för sina intressen skyddas inte av vår djurskyddslag. Tyvärr förekommer det inom jakten särskilt oetiska jaktformer. Hit hör godsjakten, som är jakt på uppfödda fåglar, och grytjakten.
Grytjakten är en jaktform som innebär att djur jagas under jord i sina gryt, där de har sökt skydd. Vid jakt på rävar och grävlingar används hundar som skickas ned i grytet för att hämta upp djuret. Grytjakten har varit omdiskuterad under lång tid. Särskilt ifrågasatt är jakten på grävling. Krav på förbud mot grytjakt på grävling har ständigt återkommit, inte minst från tillsynsmyndigheterna och djurskyddsorganisationerna.
Nära förknippat med grytjakten är den testverksamhet, så kallade grytanlagsprov, som anordnas i konstgjorda gryt med grävlingar som hålls i fångenskap för ändamålet. Syftet med anlagsproven är att studera hur hunden agerar i närkontakt med grävlingen. Jordbruksverket har studerat grytanlagsproven, och i en skrivelse till regeringen 1999 sade man att grytanlagsproven bör förbjudas.
SVA har också studerat denna fråga och dragit slutsatsen att grytanlagsprovsverksamheten inte är förenlig med djurskyddslagens krav. Jag tycker som många remissinstanser att grytjakt och grytanlagsprov bör förbjudas av djuretiska skäl.
I detta betänkande har vi också några reservationer kring sexuellt utnyttjande av djur och djur i pornografiska sammanhang. Vi vet att djur utsätts för sexuella övergrepp i dag. Rapporter om detta kommer till djurskyddsorganisationerna i allt större omfattning, och veterinärernas samarbetsorganisation har reagerat.
I flera andra europeiska länder finns det lagar mot sexuellt utnyttjande av djur och mot djurpornografi. Vi borde nog också införa en starkare lagstiftning mot detta. Vår djurskyddslagstiftning tycks tyvärr inte vara tillräcklig.
Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 13 som rör slaktkycklingar.