Fru talman! Jag är också en katt bland hermelinerna i dag, men jag kan inte låta bli att gå upp och prata om en motion som jag har lagt fram och som jag också har fått stöd för av mina vänner i Folkpartiet, som har skrivit en reservation och även ett särskilt yttrande.
För den som inte är insatt i den här frågan är det en icke-fråga. Ett tag tänkte jag: Jag kommer nog kanske inte att bli tagen på allvar. Kan man engagera sig i hur katter har det?
Men jag tycker inte att det finns någon motsättning. Man kan engagera sig i både hur människor har det och hur djuren har det.
Det var 1943 som det infördes en lag som reglerade svenska katters liv. I och med att jag har lagt fram den här motionen har jag egentligen fått hela Sverige på benen. Det har skickats in namnunderskrifter. Det har varit upprop på nätet. Jag har haft kontakt med poliser, veterinärer, väldigt många påhejare och inte minst kattvännerna, men även faktiskt dem som är irriterade över kattplågan. En polis skickade mig en kvällstidning från den 29 oktober 1997, och där stod det med stora, feta bokstäver att kattlagen har förberetts i 54 år. Det var då tänkt att man skulle fatta beslut om obligatorisk märkning och registrering av katter. Jag tror att det var ministern Annika Åhnberg, med en katt i famnen, som lovade detta.
Nu har det gått ytterligare nio år, och ingen sätter ned foten.
Varenda dag kan man läsa i tidningar och på nätet om katter som söker nya hem. Det sägs att det finns 20 000-30 000 hemlösa katter bara i Stockholm. Man vet inte om det finns 100 000 eller en miljon hemlösa katter i Sverige. Det sägs att en enda okastrerad hona under sitt liv kan föda 100 kattungar. Vi kommer aldrig ifrån att det här är ett problem. Katter i Sverige har det många gånger värre än i sydliga länder, där de åtminstone har värme. I Sverige överges katter året om. Det är inte bara fråga om sommarkatter.
Vi har en bra djurskyddslagstiftning, men det finns på olika områden ytterligare att göra, och jag tycker att man ska ställa krav på kattägare på samma sätt som på hundägare och att djurskyddslagstiftningen alltså också ska omfatta katter.
Jag är självklart oerhört frestad att yrka bifall till min egen motion, i vart fall Folkpartiets reservation 17, men jag gör det inte för att vinna tid. Men ni kan vara övertygade om att jag kommer att fortsätta kampen för att katterna ska ha ett bra liv i Sverige.