Fru talman! Någon gång händer det att Fantomen lämnar djungeln och ger sig in på nya områden. Det gör han därför att han tycker att han har något viktigt att tillföra på dessa nya områden. Jag känner det likadant nu när jag ska säga något i en utskottsdebatt där jag kanske räknas som en katt bland hermelinerna. Det handlar förstås, som ni kanske redan anat, om pälsdjuren.
Jag vill anknyta till min motion om minknäringen som en framtidsnäring. I stället för att avveckla så bör vi utveckla denna väl fungerande näring. Uppfödning av minkar ger omkring 2 000 personer arbete i Sverige. Det handlar om uppfödare, foderproducenter och hantverkare. Av dem finns ca 500 på Listerlandet i Blekinge, en del av södra Sverige som verkligen skulle behöva flera arbetstillfällen.
Svenska uppfödare producerar årligen 1,4 miljoner skinn. Världsproduktionen har de senaste åren ökat från 28 miljoner till 34 miljoner på grund av ökad efterfrågan.
Pälsdjursuppfödning är en viktig agrar näring. I exempelvis Polen och Norge ges statsbidrag för nyetablering och utökning av just pälsfarmer. Men hur är det för oss i Sverige? Jo, här är minknäringen en utsatt sektor, och det talas mer om förbud och nya regler i stället för att stödja denna viktiga näring. Det är mycket olyckligt eftersom det finns goda utvecklingsmöjligheter inom branschen och många nya arbetstillfällen skulle kunna tillskapas.
Jag vet att minkuppfödarna inte motsätter sig nya regler, men de ska vara baserade på vetenskap och beprövad forskning. Det borde vara en viktig uppgift för staten att vidta åtgärder för att den svenska minknäringen ska kunna utvecklas och därigenom bidra till fler arbetstillfällen.
Det har slagits in många orättvisa spikar i den svenska minknäringens kista. Det senaste regeringsförslaget, som vi har hört om här i dag, kommer från en regering som säger sig värna om jobben - en arbetarregering. Nu är det ju så att Socialdemokraterna visserligen är beroende av olika stödpartier för regeringsmakten, men detta med att offra företag och enskilda människors seriösa företagande tycker jag är skrämmande.
En väl fungerande näring som bedrivs med målsättningen att djuren ska må så bra som möjligt hotas nu av att helt förpassas ut ur landet. Man kan göra en avslutande reflexion och fundera över om vi behöver en ny regering för att minknäringen ska ha en framtid, eller ska möjligtvis det sunda förnuftet hos enskilda socialdemokrater som Christer Skoog och hans vänner kunna påverka regeringen så att de fattar ett klokare beslut än det förslag som vi snart ska ta ställning till?