Herr talman! Jag ska börja med mitt yrkande, så att jag inte glömmer det. Jag yrkar bifall till reservation 10, men jag står självklart bakom övriga reservationer från Centerpartiet i detta betänkande.
Djurskyddet är inte något nytt område som vi debatterar under denna mandatperiod. Jag ska därför först uppehålla mig vid de principiella frågorna när det gäller djurskydd och därefter gå in lite mer specifikt på minkfrågan och pälsdjursfrågan.
När man diskuterar djurskydd tycker jag att det alltid är viktigt att först fastslå att vi människor har rätt att ha djuren i vår tjänst. Det kan gälla produktion av mat och produktion av päls. Men vi kan också ha djuren som sällskapsdjur. Jag gör ingen principiell skillnad i fråga om vilket ändamålet är. Det viktiga tycker jag är att vi människor samtidigt som vi tar oss rätten att ha djur i vår tjänst också tar ansvaret för att behandla djuren på ett bra sätt. För mig är detta det grundläggande i själva djurskyddet.
I Sverige har vi, som har sagts tidigare från talarstolen, en av Europas och världens kanske strängaste djurskyddslagar. Jag tycker att det är bra att vi har tuffa regler, så att vi vet vad vi har att hålla oss efter. Samtidigt är vi inte en isolerad marknad. Det gäller att kunna konkurrera med dem som har helt andra djurskyddsregler och därmed också lägre kostnader. Jag tycker att det är viktigt att vi också har ett sådant perspektiv på djurskyddet att vi inte skapar världens bästa djurskydd men samtidigt prisar oss ur marknaden på ett sådant sätt så att vi i Sverige inte har några djur som kommer i åtnjutande av detta goda djurskydd. Det är en balansgång.
Jag märker ofta när jag är ute bland aktiva brukare att man lägger in detta som en faktor när man står inför ett stort investeringsbeslut. Man funderar inte bara på om det kommer att vara ekonomiskt bärkraftigt och om man är beredd att låsa upp sig och sin familj tidsmässigt inför den investering som det innebär när man har djur att passa. Man funderar också på om man har möjlighet att konkurrera med det djurskydd och det kostnadsläge som vi har. Det finns också en rädsla för att bli utmålad som bov och skurk om det är något som inte stämmer vid en inspektion. Detta är en realitet för många djurägare i dagsläget.
Jag ska därefter tala om pälsdjursnäringen. Jag har två frågor till Socialdemokraterna. Den första tror jag faktiskt att jag fick svar på i Rune Berglunds inledning. Frågan är: Är detta ett näringsförbud, eller är detta ett sätt att förbättra djurskyddet i Sverige?
Rune gav svar på detta i inledningen. Han sade att vi i dag säkert kommer att debattera pälsnäringens vara eller icke vara. Det handlar alltså inte om djurskydd, utan det handlar om att plocka bort en näring. Det handlar alltså om pälsnäringens vara eller icke vara. Jag har fått svaret. Det handlar alltså inte om djurskydd.
Jag har en annan fråga som Rolf Lindén kan svara på. Jag har sett uppgifter om att man är beredd att betala en halv miljard för att genomföra detta. Hur känns det då att lägga ut en halv miljard på att göra ett tusental människor i Sverige arbetslösa och aktivt betala ut pengar för att göra folk arbetslösa?
Jag konstaterar att detta inte handlar om förbättrat djurskydd. Det handlar om en nedläggning. Effekterna av detta blir självklart att dessa minkar kommer att produceras någon annanstans där man har ett betydligt sämre djurskydd än vad vi har i Sverige.