Fru talman! Jag vill gå in litet i debatten av ett par
orsaker. En anledning är att jag vill markera att det
inte bara är Miljöpartiet som står bakom krav på att vi
måste ha mer resurser till skyddet av värdefull skog.
Vi kristdemokrater lade in 175 miljoner extra i vårt
budgetförslag för det här året. Med det hade vi
kommit en bit på väg litet snabbare än vad regeringen
gör. Nu lägger regeringen faktiskt på ytterligare me-
del under kommande år, så man närmar sig vårt för-
slag. Och det är bra.
Sedan vill jag försöka nyansera debatten något.
Det är inte så enkelt som Miljöpartiet framställer det.
Det handlar inte bara om pengar. Det handlar faktiskt
också om så enkla saker som att man i praktiken skall
kunna skriva fram ärenden på länsstyrelserna. I och
för sig behöver länsstyrelserna resurser för att klara
detta. Men det gäller även handläggningsfrågor. Man
skall ta fram planer och underlag för beslut för att fixa
det här.
Jag sitter själv i länsstyrelsen i Östergötland och
har därför viss inblick i att det inte är så enkelt att det
bara handlar om pengar. Man måste också få fram
ärendena. Det innebär att man successivt kan bygga
på resurser. Men jag tror faktiskt inte att sådana här
omedelbara snabba och stora klipp som Miljöpartiet
förespråkar i praktiken gör det möjligt att lösa detta
ute på fältet.
Sedan vill jag också nyansera diskussionen litet
utifrån vad Gudrun Lindvall sade, om att det inte
finns någon vilja från skogsägarnas sida att skydda
skogen. Hon säger också att skogsägarna inte tar
någon hänsyn och att man inte följer lagstiftningen.
Den typen av uttalanden är alltför generella och
skadar egentligen debatten. Skogsvårdslagstiftningen
bygger på att man skall ta hänsyn till såväl produk-
tionsmål som miljömål. Det gäller att bygga vidare på
detta. Det gäller att inpränta förvaltaransvaret hos
skogsägarna. Jag tror att de allra flesta faktiskt ser på
sin skog på det sättet. Jag tror också att man väger in
den biologiska mångfalden. Detta är något man skall
förvalta för kommande generationer.
Det gäller att inte förgrova debatten och generellt
säga att alla skogsägare är något slags avverknings-
fantaster. De allra flesta har faktiskt ett gott miljö-
medvetande och en god miljösyn. Sedan finns det
alltid rötägg, och det finns kriminella avarter. Jag
läste i TT nu på morgonen om en kriminell verksam-
het som uppenbarligen har pågått. Man har avverkat
fjällnära skog. Det är klart att det skall beivras. Det är
de rättsvårdande myndigheterna som skall stoppa
detta.
Jag håller alltså med miljöministern på den fron-
ten. Det är faktiskt ett gemensamt ansvar både från
statens sida, så att vi får resurser att avsätta för den
här verksamheten, men också från skogsnäringens
sida. Det gäller nu att bygga vidare på det synsätt som
jag tror ger det bästa resultatet.
Fru talman! Det var kritik mot regeringen för att
man är ute försent när det gäller pengar. Men man har
ändå nu kommit en liten bit på väg och närmat sig
oss. Det var också kritik mot Miljöpartiets generella
syn på att skogsägarna inte förstår att hantera det här.
Jag tror att vi i förtroende faktiskt måste bygga vidare
på den skogsvårdslagstiftning som finns och stärka
tanken på förvaltaransvar.